Janoism

(Omdirigerad från Janoismen)

Innehåll

Författaren

xor har skrivit detta, det är inte en del av det officiella Noir. Men det hade varit väldigt kul om det blev det :)

Janoism

Janoismen är den fraktion av kyrkan som de flesta medborgare kommer i kontakt med. Det är en mycket gammal religion som verkar ha funnits lika länge som människan har funnits.

Förr i tiden var nästan alla religösa, men Janoismen tappar mer och mer anhängare allt eftersom åren går. När industrialiseringen kom och människor flyttade in i städerna fanns det inte längre tid att besöka kyrkorna. Kriget mot de sinnessjuka hraghiska siferisterna i öst har inte heller precis hjälpt kyrkan med publicitet och historiska fakta som grävs fram av Imperiets forskare visar tydligt kyrkans mörka historia. Soldater som återvänder från östfronten berättar ibland om de grymheter som kyrkan utsätter folket för. Det är svårt att inte titta snett på de religösa.

Trots allt tillåts kyrkorna stå kvar. Staten verkar ha accepterat kyrkan, men håller alltid ett vakande öga på dess utövare.

Den Ende

Janoismen beskriver Den Ende som en snäll, faderlig gestalt som då och då besöker de troende i drömmar och visioner för att skänka hopp och tro. Han har ett hov i en strålande, kärleksfylld eftervärld dit alla som inte har gjort ont kommer efter döden. Den Endes kärlek är gränslös.

Janos Bok

Janoismen har förändrats genom åren och består av en äldre, grymmare version och en nyare mer human version. Det som står i de äldre texterna gäller inte eftersom de var författade av fördunklade människor. För att bringa ordning i religionen sänkte sig Den Ende en dag sig ner till människorna och kommunicerade den sanna lagen för dem. Janos samlade Den Endes ord och berättelser i en bok och evangeliserade världen med den nya läran. Detta gjorde han förmodligen för mer än tvåtusen år sedan.

Janoismen är en klart avgränsad lära, sammanfattad i Janos Bok. Nästan alla versioner av boken innehåller index, sökord, för- och efterord samt kommentarer om hur man ska tolka texterna. Boken har anpassats till att bli en lättförstålig och folklig lära, utan att Den Endes ord har förvanskats. Ibland kommer det ut separata häften med böner och sånger som har komponerats av betalda musiker.

Janos Bok består ofta av en fet lunta med väldigt tunna blad. Boken väger en hel del och är alltid röd eller svart.

Första Boken

Boken börjar med en beskrivning av när Den Ende en dag uppenbarade sig och talar om hur människor ska leva ett fromt liv, att kärleken är det viktigaste som finns och att tårarna kan rena själen. Den Ende varnar om synderna, som man ska akta sig att falla offer för. Han ger instruktioner om att man ska göra rätt för sig, att varje människa ska göra sitt yttersta för att bidra till samhället genom flitigt arbete. Den Första Första boken avslutas med böner och sånger som har översatts till alla talade språk.

Bland många anses Den Första Boken vara den viktigaste boken då den kortfattat och tydligt beskriver den livsfilosofi man ska följa. Det är dessutom en ganska lättläst och kort bok. Till och med barn kan ta till sig läran.

Tårarnas Bok

Boken handlar om förlåtelse, medlidande och döden. Frälsaren, Den Endes son, framträder i boken som en vacker yngling som kastades ner på en blomsteräng för att frälsa mänskligheten. Han vandrar i trasiga kläder till många av Imperiets städer som nämns vid namn, men många av städerna är idag så gamla att de gått under eller bytt namn så att man inte vet vilka de är. Vid Karduna i Madorstav tar han sin förste lärljunge och de vandrar vidare söderut till Iskarian där Frälsaren tar fler lärljungar.

Större delen av boken handlar om olika vackra gärningar Frälsaren utför och visa ordspråk som han myntar. Han botar sinnessjukdommar och pester bland annat.

Vid slutet av boken anklagas han av en girig lord som får folket på sin sida. Alla lärljungar sviker honom, förutom en. Lorden låter sina soldater påla Frälsaren, som innan han dör hinner berätta om att han har tagit alla mänsklighetens synder på sina axlar. Ett kraftigt skyfall störtar ner direkt efter hans död, och när soldaterna söker skydd tar sig ett par bybor sig fram till Frälsarens kropp där de ber om förlåtelse för sina synder. Det är den första bikten. Regn sägs också ha en viss förlåtande innebörd på grund av detta.

Präster läser gärna ur den här boken på begravningar och citerar ur den för människor som söker förlåtelse i kyrkans biktbås.

Skapelseboken

Janoismen delar maurismen och siferismens skapelseberättelse. Skapelseboken som berättelsen kallas för, är urgammal. Den finns omnämd lika långt tillbaka i tiden som historieskrivningen sträcker sig. De äldsta nu kända böckerna är skrivna på gammal malisk vers. Det är möjligt att skapelseboken kommer från en, eller flera, ännu äldre religioner som sedan länge har dött ut.

Enligt kyrkan skapades världen på sex dagar av Den Ende.

  • Vid den första dagen öppnar Den Ende en enorm avgrund, där han låter det salta världshavet springa fram. De första änglarna föds för att hjälpa Den Ende i hans arbete.
  • Den andra dagen skapar Den Ende berget, svart lera och himlavalvet. Stjärnhimlen öppnar upp sig och Den Ende kröner sitt verk med ett vackert norrsken.
  • Den tredje dagen skapar Den Ende växter, som han låter slå rot i havet, jorden och i berget. Mineraler skapas genom att växternas rötter gräver sig ner i urberget och ger det ett slags liv. Den Ende avslutar dagen med att instruera änglarna i livets läror, konst och skönhet.
  • På den fjärde dagen skapar Den Ende djuren och människorna. Det första djuret Den Ende skapar är honungsbiet, en art som man allt mer sällan ser. De sista Den Ende skapar är de två familjer som är de första människorna, och som alla härstammar från: Viram och Mruki. Den Ende visar sig för de två familjerna och berättar för dem om kärleken, havet, blommorna, djuren och att de ska föröka sig för att populera hela världen.
  • På den femte dagen skapar Den Ende månen, morgonstjärnan och vandringsstjärnorna. Den Ende skapar också fåglarna och reptilerna.
  • Den sjätte och sista dagen skapar Den Ende regnet, vindarna och tårar. Den Ende skapar regnet för att vattna blommorna och vindarna för att föra regnet in över land. Tårar skapar Den Ende för att ge människorna en möjlighet till förlåtelse, kärlek och självförståelse.
  • På den sjunde dagen steg Den Ende ner på jorden och njöt av dess skönhet. Traditionellt har man därför ägnat den här dagen åt att ta det lugnt och njuta, i den mån man kan. Det är därför veckan har sju dagar.

Skapelseboken fortsätter med att de två familjerna sprider sig över världen. Till att börja med blandar de sig inte med varandra, men efter att ha befolkat hela världen mot slutet av boken kommer de första krigen och de stjäl varandras hustrur. Den Ende skickar sina änglar för att sluta fred och beslutar att ge människorna kunskap om konst, hantverk och jordbruk.

Skapelseboken avslutas med att sju änglar stiger ner på jordens blomsterängar, där de lär ut hur man brukar jorden så att människosläktet kan slå sig ner och bilda civilisationer. En stad grundas vid varje ängel.

Övriga texter

Förutom de som listas ovan består Janos Bok av en större samling övriga texter. De innehåller i princip allt som man kan tänka sig att en religös bok bör innehålla. En del texter delas av maurismen och siferismen.

Helgon

  • St. Anastasia - En martyr som torterades ihjäl av kättiska munkar för att komma åt information om en trogen biskop. Anastasia vägrade dock tala och hon räddade livet på inte bara biskopen, utan också en liten grupp soldater som kunde upplysa de trogna om munkarnas förfall. Efter detta exkommunicerades de fallna och de bildade en sekt som kom att bli maurismen. För detta dåd blev Anastasia helgonförklarad.
  • St. Janos - Författare till Janos Bok. Det är känt att hela Janos familj förosakades strax innan han författade Janos Bok. Att ta till sig ett större arbete i sorgens skugga sägs idag vara att göra ett janosverk.

Riter och högtider

  • Bikt - Genom att bikta sig kan man tvätta sig från de synder man har begått. I regel kan man komma undan med vilka brott som helst då Den Endes kärlek är gränslös, bara man ärligt ber Den Ende, via prästen, om förlåtelse.
  • Vårdagjämning - Firas hemma hos de troende genom att man äter ett gott mål mat. På natten är det nattvard. I kyrkan ber man till den ende, tänder ljus för de döda samtidigt som man tyst viskar sina förhoppningar för tiden som komma skall. På den här natten sägs Den Ende lyssna extra noga till de levandes böner.

Struktur

Kyrkan är väldigt väl definerad i tre skikt (diakon, präst och biskop), precis som den alltid har varit i all evihet. Janoismens högsäte ligger i Sandukar och Sandukars biskop har alltid sista ordet då dispyter uppstår. Kvinnor tillåts inte prästvigas då det traditionellt har varit ett manligt yrke.

  • Diakon - En ämbetsman som fungerar som hjälpande hand åt prästerskapet. Alla som studerar till präster är diakoner. Det händer ofta att äldre troende fungerar som diakoner i utbyte mot en mindre lön så att de kan leva ett drägligt liv. Det är lite skamligt att vara en äldre diakon då alla förstår att kollekten går till dem, och det hela får en ton av tiggeri.
  • Präst - En prästvigd man som håller i gudstjänster i en kyrka. Kyrkorna hämtar in kollekt som är tänkt att räcka för underhållet av kyrkan, men så är sällan fallet. Flera kyrkor är i bedrövligt skick.
  • Abbot och Abbedissa - En person som administrerar kyrkelig undervisning. Ämbetet motsvarar rektor, fast är naturligtvis av religös natur. Ett par mindre friskolor runtom i Imperiet styrs av abbedissor.
  • Biskop - En präst som vägleder andra präster inom ett större område. Det finns en biskop för varje större stad i Imperiet. Biskopen av Sandukar är den högst rankade av dem alla och har ett något större inflytande än de övriga. Ibland kan man se biskoparna flanera i societskretsar.
Den här sidan blev senast ändrad 23 juni 2008 kl.03.01.