Hragher
(även: mimit, rasovit, prevan mm)
Redan innan Presvedonias (se även Presvedonia a'la Hjalle) fribrytelse gentemot Imperiet levde hragherna under misstänksamhet och bitvis förtryck, runt om i Imperiet. Kyrkans anhängare, siferisterna, hade redan då en stämpel av fanatism och världsfrånvändhet på sig, och just religiositeten var en sak som utmärkte det hraghiska folket. När sedan Presvedonia gjorde sig fria, med sin majoritet av hraghiska invånare, så övergick misstänksamheten till förföljelse. Privilegier som tidigare varit till för alla, kunde på en dag dras in för det hraghiska folket, och i de hraghiska kvarteren (liksom celenkerna, och av samma anledning som dessa, levde hragherna ofta i egna, ghettoliknande områden) blev mord och självmord vanliga dödsorsaker, jämte svält och fattigdomsrelaterade sjukdomar. Flera av de framstående hragherna i Samhället - kulturpersonligheter, arkitekter och ingenjörer - har under den senaste tiden försvunnit allt oftare, eller fått sitt rykte förstört av falskt förtal och anklagelser om ej begångna brott.
Situationen har lett bland annat till att flera hragher tvingats ta kriminella omvägar för rikedom och makt, eller format högförbjudna motståndsrörelser i de slumområden de har fördrivits till. Ytterligare andra framlever ändå sina dagar i misär och fattigdom, och söker tröst till de allt mindre välbesökta kyrkorna, varav flera står övergivna och blivit hem åt ljusskygga grupperingar. Föraktet mot hragherna är stort, långt större än mot celenkerna, som mest är utsatta för fördomar, inte så ofta för förföljelser.
Hraghernas kultur bygger mycket på den starka tron på Den ende, och på att leva efter hans bud. Många gamla helgdagar, budord, traditioner och dygder efterlevs enbart hos det hraghiska folket. Egentligen har dessa levt längre vid vagyarernas sida än celenkerna har, men folkslaget är ännu särpräglat, eftersom samma tradition om att gifte endast bör ske med andra hragher, gör att det fortfarande går, ibland med viss möda, att peka ut en hragh bland andra människor. De har ofta grövre drag och rikligare hårväxt, med fylliga läppar och en lätt grågulaktig hudton. Det bruna till svarta håret (andra färger förekommer men är ovanligt) hålls långt av både män och kvinnor, och hos män är ett kraftigt, men välskött skägg, ett tecken på att man är en respektabel herre.
En gammal och utbredd fördom om hragherna är att männen har långt mer makt än kvinnorna. Detta stämmer till viss del, men grundar sig egentligen mest på att endast män kunnat bli präster, och att präster i sin tur, alltid haft mycket makt i de hraghiska samhällena. På andra plan är det ganska jämställt - konceptet "hemmafru" är betydligt vanligare hos de andra folkgrupperingarna i Imperiet, och hemgiftssystemet är heller inte till kvinnans nackdel, vilket sedan länge gjort flickebarn minst lika välkomna som pojkar, utom hos mycket religiösa föräldrar som önskar barnet prästskolning.
Ordet "hragh" är i sig hraghiskt, och vad de kallar sig själva. Det har fått en negativ klang när andra använder det, vilket inte hindrar dessa nämnvärt från att ändå bruka det, trots allt rör det inte dem i ryggen om de skulle kalla hragherna för något som låter nedvärderande. Det finns dock andra benämningar som, mycket tack vare det lite lättare uttalet, är vanligare. Det mest utbredda är mimit (med samma betoning som jesuit), rasovit och prevan (samma betoning där) är heller inte ovanligt.
Kända hragher
Det finns och har funnits gott om kända hragher i Sandukar, även om de nu den sista tiden har fått det allt svårare att nå berömmelse genom sin yrkesprofession. Tidigare fanns många kända ingenjörer, musiker, arkitekter och finhantverkare (urmakare med mera) att finna i deras skara, nu är de flesta riktigt kända hragherna kriminella. En lista på berömdheter nedan:
Kategorier: Imperiet