Bedjaren

Bedjaren är den mytomspunne man som grundat, leder och eldar på den fanatiska våldsorganisationen Förintelsens apostlar. Han är av det hraghiska folket, ett ursprung som han knappast bejakat förrän nu. Han sökte sig nämligen tidigt till armén och har där en bakgrund kantad av stora framgångar, tydligt i kontrast till hans mycket miserabla uppväxt i Sandukars slum. Hans livshistoria är höljd i dunkel och storslagna rykten, och endast ett fåtal känner till den historia som hans egen röst framsagt, och kanske bara han själv, hela hans mörka bakgrund.

Den bakgrund som han förtäljt sina närmaste, är i själva verket en något redigerad sådan. Den utspelar sig i armén, där han under en offensiv hamnar ensam, får visioner under de kalla nattimmarna som han ligger sårad på slagfältet, visioner om mörker och grymhet och världens destruktivitet. Han flyr därefter till bergen, lever i ett övergivet kloster där han nedtecknar sina drömmar, varefter han återvänder till Sandukar.

Han har dock inte berättat allt - långtifrån. Bedjaren är en svårfångad varelse, snärjd av de lögner han byggt upp kring sin person. Det ligger mer bakom den än vad han förtäljt.

Den sanna historien

Bedjaren var alltså tidigare känd som en stolt major i den Statliga armén, en patriot och en rättskämpe på alla sätt. När han fick ett specialuppdrag, nämligen att bege sig ut på en expedition upp i bergen för att finna den ökände rebellen Czerczez Novak, som gäckat staten i många år, tvekade han aldrig.
Vad som drev den general som skickade ut majoren på uppdraget är antingen mycket svårt, eller mycket lätt, att säga. För den egentligen enda anledningen som man kan komma att tänka på i sammanhanget, är, att han var av det hraghiska folket. Hursomhelst blev majoren förrådd, för fiendesoldater väntade i bergspasset. En hård strid utbröt – majoren färdades ensam, och trots hans stora skicklighet blev de nio stycken fiendesoldaterna, alla med mycket tung utrustning, en svår match för honom. Han sårades allvarligt, men räddades i sista stund. Av rebellen.

Denne tog sedan hand honom i det övergivna klostret, som också väckte majorens allt sedan barndomens död kuvna religiositet. Ett vänskapsförhållande uppstod mellan räddaren och den räddade. Majoren var fast fortfarande fast besluten om att för sin Stat utföra sitt uppdrag, men han hade ännu bitter eftersmak av att armén var den som var i lag med fienden, inte rebeller och upprorsmakare, så som proklamerats, och att det enda som räddat honom undan en överordnads förräderi, var hans offers medmänsklighet – eller hat mot fienden? Han tog till sig av vad Novak lärde honom, blev också tränad igen, inte bara fysiskt, när han var på återhämtningsvägen, och gav honom också anvisningar om personer att söka upp när han åter nådde Sandukar. Majoren rördes över att Novak litade på honom, men led också svåra kval, sliten mellan sin barndom, hraghisk, rebellisk, religiös, och sin tid i vuxenlivet, med militärisk patriotism, dyrkande av Staten och skoningslöshet mot sådana av rebellens sort.
I fyra månader levde de som bröder vid varandras sida. När dagarna närmade sig för Majorens tänkta farväl, så visade Novak en av anledningarna varför han var efterlyst. Han spelade upp ett band, vilket var en diskussion i en tortyrsal, mellan två höga officerare. De torterade hragher, diskuterade etnisk rensning, och gav sedan order till en vakt att gå upp för att hämta närmsta hragh. Därefter diskuterade de vad de skulle göra med honom. Därefter kom hraghen ned, de bad honom inställa sig och förtälja namn för officerarna. Namnet var bekant. Det var en av majorens bröder.
Innan tortyren skulle börja, så drog Majoren fram sin pistol och sköt sönder den lilla radion. Nästa skott gick av i Novaks huvud. Därefter satte han av hemåt.

Väl i armén så fick han en medalj för sin tapperhet, emedan han tog med bevis för sina dråp. Därefter följde en serie om sex mord – de två höga officerarna, generalen som skickat ut honom, och de tre officerarna som varit närvarande vid tillfället för uppdragets utdelning. Han var mycket diskret och avslöjade sig aldrig. Kort därpå infann han sig vid ett möte om morden, ställde sig upp och pekade ut närmsta hragh. Han frågade om namn, uppväxtgata, familj och nuvarande adress, samt om han var troende. Svaret blev nej, varpå majoren påpekade att han själv var hragh. ”Jo, major, jag är troende”. Majoren sade då, att det var inte han, och att de hade hittat den skyldige till morden. Hraghen arresterades, dömdes i krigsdomstol och torterades ihjäl för högförräderi. Majoren deltog på alla förhör, och röjde inte en min. När hraghen slutligen var död, hade majoren övertygat sig själv om Statens ruttenhet. Han utförde ett självmordsförsök, då han försökte hänga sig, men som genom ödets hånskrattande nyck misslyckades det hela. Majoren skickades till behandlingshem under största säkerhet – det vill säga, helt isolerat från omvärlden under den en vecka långa färden. Han utsattes för upprepad elchocksterapi och tortyrliknande förhör om varför han hade försökt ta livet av sig. I åtta månader befann han sig på behandlingshemmet. Snart hade ett monster skapats. Han ansågs psysiskt frisk och skickades bort. Armén ansåg dock att han tjänstgjort färdigt, varefter han skickades tillbaka till Sandukar.

Utan att direkt ha några pengar, eller annan kunnighet än dödande, strategi och ledarskapsförmåga, så sökte han sig snabbt till poliskretsar. I ett år hankade han sig fram som polis. Han tog mutor för att bli rik, han utförde brottslighet för att bli ännu mer förmögen, och han dödade för att söka tröst. Efter ett år tyckte han sig ha samlat på sig en värdig summa pengar. Han anmälde sig som hängiven aspirant för ett uppdrag som gällde att finna en ökänd hraghisk upprorsmakare. Han fann denne, dödade honom, tog hans identitet och gick under jorden. Alla rebellundersåtar dödade han också. Därefter levde han i en månad i upprorsmakarens gömsle, läste igenom dennes gudomliga anteckningar och dennes Bibel och fann att det var många visa, men galna ord. När spåret efter den troligen döde före detta majoren och nuvarande polisen kallnat, liksom spåren efter upprorsmakaren, så steg han fram i största möjliga lönndom och begav sig till den familj som hraghen som avrättats tillhört. Han gav dem pengarna, utan att förklara anledningen. Hos dem fanns många före detta soldater, alla hragher, och dessa började snart följa upprorsmakaren, som tidigare arbetat mest på egen hand. Denne började sprida i första hand Czerczez Novaks budskap, och i andra hand rebellens. Själv hade han inget att sprida, världstrött som han var. Han fick dock snart mer makt, och började utnyttja den för sina egna syften. Spelet har fortsatt en längre period nu, apostlarna har på kort tid blivit en av de mest känd gangsterfraktionerna i hela Sandukar, och dess ledare, Bedjaren, har blivit en legend. Han fruktar inte att bli ertappad som den mördare han är, ej heller att bli straffad i helvetet för sina falskspel, sitt hädande i det att han hängivet dyrkar en Gud som han föraktar (om än tror på). Han går ständigt på droger, och ägnar den mesta tiden i sin lägenhet, där han lyssnar på radio och spelar piano, för att försöka hitta sin hraghiska barndom. Han dödar när han vill döda och talar när han vill väcka sina anhängares glöd och blodtörst.

Rykten om Bedjaren

Synonymt för de flesta gangsterkonungar runt om i Sandukar är den väldiga mängd rykten, ja till och med myter och legender, som omgärdar deras person. Bedjaren är inget undantag, snarare ett extra tydligt exempel på någon som växt enormt tack vare de många röster som i fruktan eller beundran framviskat överdrivenheter kretsande kring honom. Några av dem presenteras här:

• Bedjaren är i själva verket familjen Invidas (ur ätten Todescu) forna överhuvud, han som sades ha blivit mördad av Statens tjänare strax efter Presvedonias fribrytelse.
• Bedjaren har kidnappat ett flertal hraghiska barn, och påbörjat en järnhård elitdrillning av dessa, för att få fram fanatiska självmordssoldater.
• Bedjaren är inte en utan många - sju stycken personer, som av Den ende skapats lika som bär, har frambringats för att frälsa Sandukar från mörkret.
• Bedjarens senaste kupp var en kapning av en lastbil fullastad med droger, som tillhörde Rulov-ligan.
• Bedjaren har på sin rygg intatuerat hela den första sidan till den förbjudna Maurevangeliet. Vilken form av innehav som helst av denna text är strängt förbjuden.
• Originalet av Bedjarens egenhändigt skrivna bibel såldes nyligen på en illegal auktion, för en fantasisumma. Köparen var en högre medlem ur ätten Arkady.
• Bedjarens broder var en av fångarna som rymde från Turgafängelset. Det som alltså sägs vara brodern till Bedjaren var inte dömd för, men hade ändå utfört, ett massmord på hragher.
• Bedjaren själv ligger bakom rymningen. Anledningen sägs vara att han vill kunna hämnas på sin påstådde bror.
• Bedjaren är en flitig kund hos Lustskymning, av vilka han har beställt några av dessas mest påkostade porrfilmer någonsin. Dessa skall alla ha haft religiösa teman.
• En av Bedjarens dubbelgångare fiskades upp ur en av kanalerna för några veckor sedan, med kroppen uppsprättad från skrevet till halsen.
• Bedjaren skall ha köpt en svindyr lägenhet i Innerstaden för inte alls länge sedan. Lägenheten var en av många som ägdes av familjen Nâlucâs överhuvud, innan denne flydde Sandukar vid Presvedonias fribrytelse.
• Bedjaren sågs för en tid sedan på Jostins Café. Han lär ha talat med Marek Malabar under hela tiden.
• Bedjaren genomförde nyligen ett misslyckat lönnmordsförsök på Den sorgsna, näst efter Ingenjören den högsta inom Hexagonen.
• Bedjaren var en av överlevarna i massakern på Zarakotszkas Tunnelbanestation.
• Bedjaren är inte själv hragh. Han är av det arkariska folkslaget, men har närt ett stort hat mot Staten enda sedan hans föräldrar, båda två framstående mystiker inom ätten Arkady, mördades på uppdrag från Sanningsministeriet.
• Bedjaren drabbades av insikt sedan han räddades av en ängel när han försökte ta livet av sig, som brottsling dömd till tid vid fronten. Man kan fortfarande se ett kulhål i hans gom.
• Bedjaren har varit med i förhandlingar om samarbete med Rulov-ligan mot Hexagonen, men det hela slutade i diplomatisk kris. Det stod klart att Förintelsens apostlars intressen var helt andras än Sergy Rulovs, vilket förstärktes ytterligare av att den utsända aposteln kallade den fruktade gangsterbossen för en gudlös fettskalle, och Dashim Rulov slängde ur sig att det lyckligaste minnet från hans barndom var när han och Sergy tände eld på byns kyrka.
• Bedjaren är den som ligger bakom den stora ökningen av kulsprutor, kpistar, handgranater och bomber i hraghiska rebellsammanslutningar. Förintelsens apostlars utrustning är inte sämre den heller.
• Lönnmördaren Stradh, en av Hexagonens främsta, vägrade att ta sig an uppdraget att mörda Bedjaren. Anledningen är okänd.
• Bedjaren planerar ett flertal attentat i Fallna staden. Flera bombdåd kommer att drabba exempelvis Pestgården, Hexagonens högkvarter, Basaren och Familjen Varlekus högsäte.
• En av Aria Rulovs flitigt avverkade pojkvänner, har varit Bedjarens brorson.
• Bedjaren har ett harem någonstans i Ikonen. Medelåldern är strax under 16 år, och en av dem har redan fått sätta livet till i Bedjarens vilda lekar.
• Bedjaren är en före detta kastratsångare. Fortfarande har han vissa men av sin tidigare karriär.
• Bedjaren var den som röjde fängelserymlingen Roman Jescu ur vägen. Anledningen är oklar.
• Bedjarens moder sitter förvisso på mentalsjukhus, men kan ändå berätta hela Bedjarens sanna historia för den som kan bryta sig in dit.
• Bedjaren är en kättisk maurisk hierofant, vad än det nu betyder.
• Bedjaren är en uppviglare från den rebelliska provinsen i öst. Han är en av Siferos okända apostlar.

Den här sidan blev senast ändrad 13 september 2007 kl.15.21.