Zjanto Ikarov

Zjanto Ikarov är en mycket känd mördare, mycket tack vare de filmer som gjordes om hans dåd, som faktiskt var tämligen sanningsenliga. För ungefär femtio år sedan påbörjade han polisutbildning, någon som han nära nog fullföljde, innan han sadlade om till jurist istället. Vid tjugoåtta års ålder blev han en av Sandukars absolut yngsta domare genom tiderna, och fick också ett mycket bra jobb inom Justitieministeriet. Han var känd som mycket hård, och i det närmaste fruktad, för sin dånande stämma, sin grymma uppsyn, och sin nitiska rättviseskipning.

Vid trettio års ålder så gjordes dock en hemsk upptäckt. Zjanto Ikarovs granne, en högt ansedd läkare, vaknade klockan fyra på morgonen av höga vrål nere vid porten av det mycket fina huset vari deras lyxlägenheter låg. Han skyndade ner och kom lagom för att se Zjanto Ikarov hugga sönder en parkvakt med en yxa. När denne fick se läkaren drog han fram en revolver och avlossade fem skott mot honom, varav ett träffade. Läkaren lyckades fly uppför trappan och in i sin lägenhet, men Zjanto högg sig in genom dörren med yxan. Samtidigt ringde ett flertal av invånarna i lägenheterna runt omkring till polisen, som strax anlände. Läkaren hade då kastats ut genom balkongen mot innergården och dött. Zjanto lyckades via balkongen fly in till sin lägenhet. Han sköt därefter ihjäl två av poliserna med ett gevär. Sedan barrikaderade han sig inne på ett av rummen. När polisen lyckades storma in hade han redan hängt sig, men var vid liv och kunde "räddas" av polismännen.

Parkvakten överlevde och berättade att han sett Zjanto köra in i parken med en bil, ur vilken han hade lastat ut tre till synes oskadade män, med "kriminellt utseende". Därefter hade han halshuggit dem, lastat in kropparna i bilen igen, och därefter börjat gräva. När han var klar hade han sett parkvakten och gått till angrepp.

Utredningen visade att det fanns ytterligare två personer nedgrävda i parken, och att dessa, liksom de tre liken i bilen, samtliga hade tillhört medlemmar ur de celenka maffiorna.

Zjanto Ikarov anklagades sedan för att ligga bakom en mängd försvinnanden av diverse ljusskygga personligheter från olika kriminella sammanslutningar, ändå trodde man i tidningar att det mönster som kunde anas bland Zjantos offer - de var alla brottsligt belastade - gjorde att många inte anmälde försvinnandena. En almanacka hittades nämligen i Zjantos lägenhet, där han vissa dagar antecknade en siffra. Fyra dagar tidigare hade han antecknat siffran två, och de äldre liken i parken var just så gamla, visade i alla fall läkarundersökning. Trots detta dömdes Zjanto, som utmålades som en kallblodig hämnare som tog lagen i egna händer (och det var en tämligen korrekt utmålning), bara för tre mord och fyra mordförsök (på tre andra poliser som försökte gripa honom, samt parkvakten), och olaga vapeninnehav - han hade licenser för sina gevär och sina revolvrar, men inte för de tjugoen handgranater som hittades i hans hem.
Han var sin egen advokat och då många tjöt om dödsstraff så fick han bara tjugofem års fängelse, mycket tack vare att hans silvertunga lyckades få många annars klara bevis att inte alls framstå som några bevis.

När han hade suttit i tjugotvå år, det vill säga för sexton år sedan, presenterades en rad nya bevis, om minst sju av de gott och väl fyrtio mord som han tros ha legat bakom, men aldrig dömts för. Morden och hans livshistoria blev då aktuella igen, tidningarna skrev mycket om honom och hans påstådda motiv, och åtminstone två stora filmer gjordes om honom, den ena med den senare mördade kultskådespelaren Elbusz Albovskij i huvudrollen. Samtidigt skärptes straffet till livstids fängelse, men han lyckades i alla fall tillskansa sig en plats på Turgafängelset istället för på Kasterovfortet, där han dittils avtjänat sitt straff.
Sex år senare erkände han ytterligare femton mord, i samband med att han i fängelset misshandlade en maffiamedlem och orsakade denne hjärnskador som någon månad efteråt gjorde att han avlivades (även om Hälsoministeriet nog kallade det något annat). Straffet skärptes då till dödsstraff, men efter två år i dödscell blev detta till slut ändrat, så att straffet åter igen var livstids fängelse. Han var då 60 år gammal och hade tillbringat trettio år i fängelse, och skickades ett år senare tillbaka till Kasterovfortet. Vid 65 års ålder prövades det om han i själva verket skulle placeras på mentalsjukhus, emedan han uppvisat psykisk sjukdom. Närmre läkarundersökningar visade dock att han var fullständigt frisk, och dessutom mycket viril för att vara en gubbe som tillbringat trettiofem år på två av de tuffaste fängelserna i Iskarian. Vid det att han var 66 år kom det senaste nya beviset för att han utfört fler mord fram, denna gång rörde det sig om tre mord begångna då han fortfarande hade notarietjänst. Han vägrade att erkänna, och det enda som rättegången medförde, var att han lyckades få igenom att än en gång omplaceras till Turgafängelset.

Nu, två år senare, har han hamnat i hetluften igen, i och med den senaste månadens rymning från Turgafängelset. Han tros ha känt till flykten, och haft ambitioner att vara en av rymlingarna, men av någon anledning hindrades hans flykt av att han blev skjuten av en av dem, med två skott från en insmugglad Kai/Dekere Vrede. Han har legat i komma sedan flykten, och har svävat mellan liv och död även om tillståndet nu är stabilt. Läkarna gör allt de kan för att rädda hans liv - efter vad man tror, har han en mängd uppgifter om flykten och fångarnas motiv, mål och tillvägagångsätt. Hur den sluge gamle räven Zjanto reagerar när (om?) han vaknar upp och ställs mot väggen, återstår att se.