Topp 10: Kampformer
- Boxning: En av de vanligaste formerna av obeväpnad kamp, och också en av de effektivaste. Boxning i tävlingsform är relativt "ren", men det är bara en del av arten i sig. Ute på gatan skiftar teknikernas fokus till att blanda sina av naturen förödande slag med fula tricks. Även vissa inslag av både kast, skallningar och allehanda manövrar samt stående brottning förekommer och tränas friskt för att få en mer brutal och effektiv form av självförsvar. Boxare varierar i utseende och teknik, men brukar generellt försöka vara smärta och smala i förhållande till sin längd med undantag för möjligtvis de högsta viktklasserna. Boxare har generellt sett en mycket god kondition och slår mycket hårt. Man brukar kunna känna igen boxare på deras platta näsor och sönderslagna ögonbryn.
- Brottning: Brottare tenderar att ha otrolig styrka och använder gärna nedtagningar och krysstag för att mer eller mindre dunka sina motståndare medvetslösa om en självförsvarssituation skulle uppstå. Även fasthållningar av olika former och vissa lås utövas. Brottare är massivare än boxare och har breda axlar och kraftiga nackar. Utmärkande drag brukar vara tillknycklade blomkålsöron.
- Fäktning: Tämligen sällsynt form av självförsvar på Sandukars gator, då det inte är helt vanligt att folk bär runt på svärd under sina rockar. Dock väl värd att nämnas pga sitt fäste bland ätterna. Det finns tre kända fäktningsskolor i Sandukar. Samtliga tre är endast öppna för samhällets övre skikt. Skolorna är exklusiva klubbar med fantastisk inredning och de bästa instruktörerna. Många av medlemmarna i klubbarna är inte särskilt skickliga, men en del är mycket kompetenta duellanter. Dessa individer brukar vara vältränade med starka vadmuskler.
- Imperiets Stridsform för Obeväpnad Kamp (ISOK): Stilen i fråga lärs ut bland imperiets soldater samt utövas flitigt av Stapo och är främst skapt för att överrumpla fienden med improviserade vapen, avväpningar och brutala avslutningar om så krävs. Grundtesen är att inställning är viktigare än teknik och att använda allt som finns tillgängligt för att ta sig segrande ur situationen. Utövare av ISOK brukar tendera att fokusera på enkla snabba tekniker där man snabbt oskadliggör motståndaren. ISOK har ingen estetisk del och de som utövar den brukar snart bli väldigt farliga. Till en början får man mest lära sig om försvar mot knivanfall och försvar mot motståndare beväpnade med bajonetter, men det övergår senare till att bli mer och mer fokus på obeväpnad kamp. Övertagande av vapen, skydd av tredje person och avrättningsmodeller övas in. Man tränar oftast i scenarion för att öka improvisation och flexibilitet hos utövarna. Det är omöjligt att känna igen en ISOK-utövare på deras utseende, men de brukar ofta ha olika skador i form av brutna fingrar och liknande som resultat av den brutala träningsformen. Det är strikt förbjudet för personer utan licens att lära ut eller tillämpa ISOK-tekniker. Att göra så är belagt med grava följder på straffskalan.
- Celenkisk Dödsdans: En uråldrig stil som främst utövas med kniv, celenkstjärnor och andra bladvapen. Ursprungligen en lönnmordsteknik, och det är väldigt få som överhuvudtaget känner till, eller snarare har minne av, dess existens. De få som känner till teknikerna brukar vara mycket farliga individer och det är inte tillrådigt att befatta sig med dem.
- Fylleslagsmål: Den tveklöst vanligaste typen av strid man kan finna på Sandukars gator. Går inte att träna, utan måste förnimmas. Personen ifråga upplever en känsla av oövervinnerlighet och använder sig helt och hållet av stora, "kastande" krokar; sk rallarsvingar, för att bevisa vem som har rätt i en dispyt. Utövare av detta brukar generellt utnyttja sin fulla styrka och på grund av alkohol eller annan form av narkotika känner dessa individer väldigt lite av ordinär smärta.
- Nobelkamp: Nobelkamp baseras helt och hållet på strid med käpp samt låga sparkar riktade mot knän och svep för balansbrytning. Vissa använder sig av käppar utrustade med utfällbara knivblad för ökad defensiv förmåga. Utövas med fördel iförd hög hatt och monokel. Till vanliga tekniker räknas också att riva ner kavajen på sin motståndare för att hindra armarnas rörelse. Utövas likt fäktning uteslutande av "det finare folket", oftast som en form av motion och tidsfördriv.
- Bajonett: Med en bajonett försöker man skada en motståndare genom att sticka eller skära denne i någon mjukdel. Oavsett om bajonetten är monterad på ett vapen eller om man använder den som en längre kniv. Praxis är inte särskilt komplicerad; det som man bör försöka göra är att träffa sin motståndare i magen där det är mjukt eller i halsen där man har stor chans att döda sin motståndare. Att skära av häl- och knäsenan tillhör även det de grundläggande träffområdena. Att undvika är dock att sticka sin motstånadre i bröstet eller ryggen där revbenen kan bryta av bladet eller få hela vapnet att fastna. Utövas enbart i armén, där den även utvecklats av erfarna kämpar för att hantera en bajonett i var hand.
- Självförsvar A, B och C: Generellt sett inte särskilt effektivt i kampsituationer, men under korta intensiva slagserier kan man överraska en oförbered motståndare för att kunna slita sig loss och springa därifrån. Även grundläggande kast och greppbrytningar förekommer, samt viss teori. Detta är inte särskilt utbrett och det finns många oseriösa instruktörer som lär ut mycket ineffektiva tekniker. Utövarna brukar mest vara personer som inte vill lägga ner mycket tid på en stil utan bara lära sig det mest grundläggande, vilket fungerar om man hamnar under rätt instruktör.
- Självförsvar för kvinnor: Att Sandukars gator rymmer en hel del faror och ljusskygga individer är ingen hemlighet. Kvinnor är speciellt utsatta för brott då de är lockande offer för sexualförbrytare. Många kvinnor har hittats döda och desto fler har fått sina liv förstörda. Att bara bli rånad är ett privilegium som förhålls männen. Därför har det blivit populärt bland kvinnor i staden att lära sig någon form av självförsvar. De samlas i grupper med mer eller mindre tvivelaktiga instruktörer och får lära sig stridsrop som "NEJ!" och "HJÄLP!". Allt för att övertyga en eventuell angripare att kvinnan inte är ett lovligt byte. Ofta innehåller dessa stridskonster tekniker som är simpla och inte alltför renhåriga. Sparkar, knän och slag i skrev är en ofrånkomlig favorit hos utövarna. Andra tekniker går ut på att nyttja vardagliga föremål såsom nycklar som tillhyggen för att göra små, men smärtsamma skärsår i angriparen. En välplacerad stöt med en klacksko kan ha en förödande effekt på en mjukdel i en människas kropp. Många kvinnor har dessutom långa naglar som effektivt går att klösa ut ögon med. Det gäller med andra ord att på ett kvickt och simpelt sätt skaffa sig ett momentum att undkomma angriparen. Många män ser ner på denna typen av kvinnligt självförsvar, de tycker att det är onödigt att lära kvinnorna att "slåss som kärringar".
Denna artikel är bara påbörjad.
Kategorier: Topp 10 Sandukar | Stumpar