Max

Max är en stor, elak hund vars utseende beskrivs bäst som en blandning av dobermann och mastiff. Med ett par av Den Fallne Stadens gränder som territorium leder han en handfull strödrivande hundar som överlever tillsammans. De få som varit olyckliga nog att komma nära honom har sett att han bär en namnbricka, där det står just "Max", och "Ägare: Gaston Grimm" med adress.

Hunden "Max" är mer än bara en hund, denna välkända "Max" har många gånger fått vara en symbol för imperiets territoriella politik. Ett exempel på detta är poeten Meflev Dürp som skrivit dikten "Den enda vägen": "Jag har vakat i dagar, jag har vakat i år, jag har vakat sedan kanonerna tystnat. Jag har frustat, jag har bitit, jag har skitit där jag äter och jag vaktar det som kallas mitt. Jag är smitad, jag är trött, jag bor bland smuts men de kallar mig stor, rätta er i min flock. Mitt namn är död, pengar finns i min ficka och namnet MAX bryder min namn bricka."