Den Ende

Den Ende skapade världen, enligt Kyrkan. Enligt Staten finns Den Ende inte, utan är bara ett påhitt för att döva människors sinnen.

I Janoismen framställs Den Ende som en vänlig gammal man med vitt skägg som väntar med öppna armar i efterlivet. Det är många livstidsanställda som har tagit till sig Janoismen bara för att tränga undan den horribla världen utanför. I ett liv av tro och hopp lyckas de överleva.

I Maurismen och Siferismen beskrivs Den Ende som en abstrakt symbol. Den Ende kommunicerar i stället genom änglar, profeter, präster och biskopar. Det går att märka hans närvaro i den alldagliga slumpen, stadens rythm och andetag; Som en osynlig hand som dirigerar världens händelser enligt en större, helig plan.

Enligt Siferismen är Siferos i ständig direkt kontakt med Den Ende och är hans ställföreträdare, eller till och med ett med Den Ende. De två religionerna har mycket av sin litteratur gemensam, även om de två religionerna är på väg att splittras i och med Siferos absoluta maktställning och konstanta flöde av ny kyrklig litteratur. Vissa religionsvetare inom Staten talar om att Siferos kanske är på väg att bryta loss och helt ersätta Den Endes roll i de kyrkliga texterna.