Pirog
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 5 |   |
Öde: 0
|
- 2008-03-16 15:01
Tänk film.
Jag brukar förestella mej allt som en film i skallen när jag spelleder och använda mej av detaljer som är mer för stämningen och "synens" skull än realismens eller vad man nu ska kalla det, beroende på vad man tycker ligger i vägen för sitt spelande.
Ett exempel är när vi spelade en gång, jag ägnade en halvtimme-45min, åt två spelare varpå jag sedan hoppade till spelare nummer 3 som skulle introduceras för första gången i äventyret. Han fick där 5 sekunders spel ungefär där jag hastigt berättade hur han inte brydde sej om tavlorna som susade förbi på väggarna utan i alla hast sökte efter skylten bokstaverad "Nödutgång" och försökte öka avståndet till de vakomvarande fotstegen. Därefter hoppade jag tillbaka till de andra spelarna igen.
Det gav en känsla av en vild jakt som pågick, han visste inte varför, han visste inte var. En typisk scen ur en film där man gör ett snabbt klipp och bara visar nåt hastigt för att sedan hoppa tillbaka till föregående. Det här upprepades en gång till (givetvis ska man inte göra så för mycket så att en spelare får 4 timmars speltid och den andra 20min).
En annan gång, då i Neotech, skulle jag introducera en drogmissbrukande bankrånare. Vad är då bättre än ett bankrån, medan han är påtänd?
Jag började prata i typisk "slo-mo-röst" och förklarade hur han suddigt såg figurer röra sej. När jag sedan drog upp hastigheten strax därpå och berättade hur han drog ett sista bloss från sin join, kastade den åt sidan och sprejade en salva 9mm rakt upp i taket följt av kvinnoskrik så fattade han vad det handlade om.
Använd dej av sånna saker. Smyg in typiska element som har med dels berättelsen, dels huvudpersonerna att göra.
Som nån nämnde, vad är bättre än att introducera en slagskämpe med ett krogslagsmål? Hoppa mellan spelare, "klipp" mitt i scener, läs korta stämningstexter, använd vinklar och zoom - på mitt språk, fokusera på konstiga, typiska filmiska detaljer. Ägna minuter åt att bara beskriva den sista rykande patronen som bryter tystnaden mot asfalten.
Det tar mina spelare in i den rätta känslan iaf och brukar funka skitbra, oavsett vilket rollspel det är. Jag får ofta beröm av mina spelare för att jag förklarar och berättar bra, allt handlar om detaljer. Lukter, ljud, allt. För mej ska rollspel vara väldigt visuellt och vi har alltid haft filosofin att beskrivningen av en papperskorg får ta 2 timmar om det vill, sålänge det är relevant till stämningen liksom. Förstår ni min poäng?
|
