Le Saboteur's Noir - Skulden har sitt pris
Välkomna till "Skulden har sitt pris" wikisida, ärade spelare. Här kommer det löpande fyllas på med information som berör vår berättelse och ges möjlighet att skriva om sina huvudpersoner osv.
För att uppmuntra er att skriva och utveckla vår värld så har jag bestämt att ni kan tjäna öde åt era huvudpersoner genom att skriva på wikin. När jag bedömer att ni gjort ett särskilt inspirerande inlägg så kommer ni att få öde för era karaktärer.
Johan +1 Pierre +1
Innehåll |
Huvudpersoner
Piotr Azypka
Han såg hur hissen öppnades och en välbekant skepnad steg ur den. Piotr kände hur paniken sköljde över honom som en våg och svepte bort hans annars så kontrollerade yttre. De hade hittat honom! Självklart måste det vara honom de var ute efter! Han knuffade sig förbi den vettskrämda flickan in i hotellrummet och drog sin pistol. Nico hade redan barrikaderat sig bakom ett bord, och Piotr slängde sig klumpigt in bakom det. När det började bulta på dörren tvekade han inte en sekund utan riktade revolvern mot den och började ursinnigt trycka av.
En man på flykt undan maffian. En man som tvingats bryta med sitt förflutna. Piotr är en stor och tung man, plågad av en ständigt malande ångest som gör vad han kan för att komma tillrätta med sitt nya liv som privatdeckare.
Han stödde sig tungt mot handfatet i det lilla badrummet och drog ett djupt andetag. Hans högra hand var fläckad av blod, men det brydde han sig inte om. Han slet upp badrumsskåpet och greppade en av rakhyvlarna som låg prydligt uppradade på en av hyllorna. Med darrande händer lösgjorde han sin kavaj och skjorta och förde långsamt rakbladet i ett fint snitt ovanför naveln jämter ett tidigare, halvläkt sår. Han kände hur ångestdiset lättade av den fysiska smärtan och hur kontrollen kom tillbaks till honom. "Det är lugnt, de är döda... ingen kommer få reda på att de såg mig... jag är säker". Han slöt ögonen och såg det plågade ansiktet av den sårade gangstern framför sig, såg hur det förvreds i överraskning och vrede. "Piotr!". Han förde än en gång rakhyveln över sin bringa.
Nicola "Nic, Nico, Nic med kniven" Szarkozy
Ångesten tärde hårt på Nicola. Medan han skälvande förlustade sig med både Bella och Evita kunde han bara tänka på Natalya. Natalya som hade varit hos honom i nästan fem år, Natalya som nu uppenbarligen råkat ut för någonting, och Nicola visste inte vad. Det fick honom att känna sig liten och obetydlig. Natalya må hata honom, och ibland hade han varit tvungen att sansa henne med hjälp av våld, men när allt kom till kritan var hon en av hans flickor och en riktig man tog hand om det som var hans. Om man inte försvarade det som var ens eget var man inget värd, då var man ingen man, utan en lort, likt Nicolas far. Nicola sneglade ner på den blonda unga hragiskan under honom och skrek ut i natten: Allt handlar om miiiiig, se på mig, jag är en riktig maaaaaaaan!!!
Svettig efter sitt klimax skulle han precis tända en cigarett när han hörde något från ytterdörren. Han tog en handduk kring midjan, tog ner en machete från väggen och öppnade försiktigt dörren. I den dunkla korridoren stod Piotr, regn, eller var det svett?, rann nerför den storvuxne mannens panna. Nicola stängde dörren igen, tog på sig ett linne och långbyxor, samt stängde dörren till sovrummet. Piotr verkade upprörd över Nicolas förhållande till flickorna. Den storvuxne sifferknäckaren verkade tycka att Nicola utnyttjade dem. De är lite sjuka i huvudet de som inte växt upp på gatan tänkte Nicola samtidigt som han låste upp dörren och släppte in sin kollega. Piotr satte sig i soffan, halsade ur en flaska vodka och började svamla om maffian och skulder…
Nicola förbannade Piotr tyst medan han drog sin Calder från hölstret som hängde på nattduksbordets stolpe. De hade bara varit partners på Beniamins i knappt två veckor, och redan hade den storväxte dragit in honom i två eldstrider. Nicolas tankar avbröts hastigt när en skur av kulor ven in i sovrummet från vardagsrummet utanför och Piotr kastade sig baklänges in på toaletten. Då fick Nicola fritt synfält ut i vardagsrummet och såg en man i trenchcoat och en hatt av senaste snitt som sköt vilt emot honom. Nicola behöll sitt lugn, men ilskan växte som en lavin inom honom. Det här är mitt hem, jag är någon, en riktig man! Skrek han och sköt fyra skott mot mannen i hatten. Två slet upp stora hål i dörrkarmen, det tredje träffade mannen i hans högra knäskål och medan han föll baklänges placerade Nicola ett skott i käken på honom som fick hela huvudet att explodera likt ett övermoget plommon mot en asfaltsväg. Med ilskan skrikande inom honom, och Bella och Evita gråtande bredvid honom tog han fart och slängde sig med ryggen före genom vardagsrummet, landade på en matta och gled över hela rummet. Han fick syn på en andra inkräktare medan han gled på golvet, men tyvärr hann inkräktaren skjuta honom i vaden innan Piotr kom till undsättning och sköt inkräktaren i magen på nära håll. Först då upptäckte Nicola den tredje inkräktaren, han stod med ett automatvapen och mejade mot Piotr som höll upp kroppen av den andra inkräktaren som skydd mot de många kulorna, men en del träffade ändå sitt mål. Utmattad och blödande ur vaden rullade Nicola över liket av mannen i hatten och tog upp dennes Calder i den andra handen. Innan han hunnit resa sig upp hade Piotr dock redan satt sin sista kula från sin Vrede i bröstkorgen på mannen med automatvapnet. Nicola haltade ut i den plötsligt tysta korridoren. Han vände sig om in i lägenheten och såg att allt han ägde var fullkomligt sönderskjutet. Med en kyla som nästan skrämde honom själv vände han sig mot den blödande, rosslande mannen på golvet. Du kommer in i mitt hem, in i min borg och tar till våld. Men jag är någon, en riktig man och då kommer det konsekvenser. Sedan lyfte han båda pistolerna och tömde båda magasinen i bröstet på mannen. Sedan vände han för att gå in i lägenheten, men ångrade sig i sista sekund och sparkade totalt in ansiktet på den döde mannen med hälen på sina nakna fötter. Ikväll har varit en bra kväll, ikväll har jag skyddat det som är mitt tänkte han och tände en cigarett…
Centrala berättarpersoner
Beniamin Flander
Faderlig och klipsk privatdeckare
Utseende: Kort, svullen, haltandes med käpp. Ca 65 år. Alltid i väst och byxor utan kavaj.
Drivkraft: Att få byrån att gå runt. Att hitta någon som kan ta över verksamheten.
Koppling: Äger deckarbyrån ”Beniamin PI” där huvudpersonerna är anställda.
Beniamin driver en legitimerad privatdetektivbyrå i gammelkvarteren under namnet Beniamin P.I. Han är till åren kommen och ser slutet på karriären. Han gör inte längre några operativa insatser utan överlåter det till någon av de fem anställda på byrån. Han har hand om kontakterna och upphandlingarna av de olika ärenden som byrån erbjuds. Han är en hård men rättvis chef och många ser honom lite som en far. Man får en kännsla av att han vet saker och har kontakters som kan vara nyttiga.
Han börjar som sagt bli till åren, och det syns. Han är ganska kort, och haltar svårt efter vad han kallar en "olycka". Han stödjer sig på käpp och ofta kan man se honom gnida sig över låret och grimasera illa. Hans oförmåga att röra på sig har gjort att han blivit fet på senare tid. Dock verkar fettet ha satt sig likfördelat över kroppen och man kan nästan tycka att han ser svullen ut. Ansiktet är bistert men han har lätt att dra på munnen för det. Håret har han i en särskild variant av Robin Hood frisyr. Istället för att kamma över från sidan så har Beniamin en stor tes av hår i hårfästet vid pannan som han låtit växa långt och stryker bakåt för att täcka flinten. Håret ramlar ofta ner och han stryker ofta tillbaka det i en yvig gest.
Övriga berättarpersoner
Kruger
Anställd privatdeckare på Beniamins P.I. Är byråns mest meriterade deckare och tillika svin. Kruger är en benhård och skiklig på det han gör, men han har inte ödmjukheten som behövs. Han tror han vet allt, och ser gärna till att andra får veta att de inte är lika bra som honom. Att han dessuom har en smak för unga flickor utan att hymla med det, spär på intrycket.
Utseende: Kruger är muskler o hjärna i ett. En bred och muskulös kropp med ett kantigt ansikte, toppat av ett kraftigt är som löper över högra kinden.
Yuliana Vanelko
Ung vacker kvinna från övre medelklassen som Piotr och Nic anställt för att skugga av hennes man, Ivan, då han tror att hon är otrogen. Under en vecka kommer hon att befinna sig på Hotel Pavillon där hon arbetar för hjälporganisationen "Brödsystrarna".
- Allt var inte vad det såg ut att vara, Yuliana var en jazzsångerska på baren "Blå musslan" i Guldträdgården som under ett par års tid varit älskarinna åt den beryktade gangstern Samuel Treschkov. När han tröttnade och började ägna sig åt en yngre förmåga vid namn Maria, såg Yuliana sin chans och stal 500.000 Zovriner från Samuels kassaskåp och flydde för ett nytt liv i Ikonen. Hon hans dock upp av Samuels torpeder med dessa likviderades av en skärrad och desperat Piotr Azypka på Hotel Pavillon.Nic har nu sett till, efter rejäl betalning att hon smugglats vidare till Stadsdelen Kejsaren.
- Lösa trådar: Vem är Ivan? Yuliana är inte gift och känner ingen Ivan.
Utseende: 25 års åldern, mörkt långt hår uppsat i knut. Kurvig och välklädd.
Levi Vygotsky
Ägare av en eskortservice i Ikonkvarteren. Har hotats av Madame Sophie som vill ta över hans verksamhet. Har lovat Nic att hålla utkick efter om Yuliana beställer någon manlig escort.
Samuel Treschkov
Beryktad gangster från Guldträdgården. Nu på jakt efter Yuliana Valenko som bestulit honom på 500.000 zovriner. Har även en nästan identisk skuld att inhämta från Piotr Azypka efter att denne flytt från en dålig affär.
K
Den mystiske K som verkar ha tippsat mafian/Treschkov om Piotr's "whereabouts", Och samtidigt sålt ut Nic The Knife.
Platser i Gammelkvarteren
Beniamins P.I.
Beniamins P.I. (Privata Investigatorer)är en välrenomerad detektivbyrå i utkanten av gammelkvarteren inte långt från Ikonkvarteren. Byrån har sin belägenhet i källarplanet i en mindre kontorsbyggnad i tegel och nås genom en dörr i trapphuset. Kontoret Har fyra rum där tre av dem vätter ut mot gatan och har fönster som släpper in det dunkla ljuset. Det första rummet man når är även det största. Här finns fyra skrivbord, alla belamrade med pappershögar och diverse kontorsprylar. Alla borden har en bordslampa med mörkgrön skärm som sprider ett murrigt ljus i lokalen. I taket hänger en solkig fd. vit lampskärm som tänds när mörkret lagt sig ute. På ena långsidan sitter en blackboard uppmonterad där man med krita för anteckningar om fall och individer. En ansalgstavla i tyg finns bredvid, där man med häftstift kan sätta upp papper och fotografier. Oftast är dessa tavlorna överbelamrade av information. Någon påstaår att det finns ordning i kaoset, men de lärde tvistar... Den andra långsidan har en dörr som leder in till Beniamins kontor. Naturligtvis är det en trädörr med en ruta i frostat glas. Beniamisn kontor domineras av ett stort skrivbord i mörkt trä med två läderbekläda stolar framför. Bakom skrivbordet kan man hitta Beniamin sippandes på en wiskey i en läderfåtölj i samma stuk som stolarna. Här finns även ett låst arkivskåp och ett barskåp av ganska hög klass. Väggarna pryds av divers diplom och en enstaka naturmotivstavla.
Den innre kortsidan har två rum. Det första är ett konferensrum med ett cirkulärt bord med tillhörande stolar och ytterligare en blackboard på väggen. Här håller man genomgångar av mer privat karaktär och annat som behövs hållas bakom stängd dörr.
Den andra är ett materialrum där allt möjligt kontors och detektivmaterial tillhandahålls. Här finns även en kokplatta om någon mot förmodan vill tillaga ett mål mat.
Kännslan här på byrån är rå men hjärtlig. De anställda utgör en brokig skara, men alla kan lita på att de andra gör sina jobb. Man har ett förhållandevis gott rykte och Beniamin ser till att hålla det så genom att inte ta allt för smutsig jobb.
Ghünters Bar
På hörnet i källarplanet (en halv trappa ner) ligger det som i folkmunn enbart kallas "Baren". Det hela är en ganska rymmlig men rökig lokal där öl, wiskey och Varyagisk husmanskost serveras till tonerna av stillsam jazz framför av de två penionärerna Hans och Tabold på ståbas och klarinett. Baren har en hemtrevlig atmosfär och det är lätt att slappna av medans man intar en pirog eller njuter av de många olika inlagda tillbehören, så kallade "pikles". Favoriten är de inlagda äggen som aldrig tycks ta slut i den stora glasburken framma vid baren. Priserna är humana och serveringspersonalen, som består av den unga kvinnan Teresa, är trevlig och effektiv. Utöver henne så finns här även Ghünter som är bartender och ägare. Ghünter har ett drag av Zeke Varg över sig, men är trevlig och många har anförtrott sig åt honom efter ett glas för mycket. Man vet att han inte för något vidare och är en god lyssnare. Maten tillagas av köksmästaren Angelo, och håller i alla fall en ätlig standard.
Baren är ganska tom fram till kl 18:00 då Hans o Tabold kliver upp på den lilla scenen. Då brukar det droppa in gäster och de brukar oftast vara kvar till 12 slaget då baren stänger för natten.
Baren är ett stamtillhåll för de anställda på Beniamins P.I.
Reerdons Hotel
Hotelet där Nicola håller sina horor. Han betalar en stående summa för att tjejerna ska få hänga i baren och ha tillgång till ett rum för sina "kundmöten"
Platser i Ikonkvarteren
Hotel Pavillon
Ett trestjärningt hotell på en tvärgata till Sternerallén. Hotellet är i grå, välpolerad sten och nästan 15 våningar högt. Dock är det nästan kvadratiskt och rymmer inte så många rum som man kan tro vid första anblicken. Bottenvåningen inhyser en resurang och en hottellobby med några mindre affärer. Inredningen är i gott skick och går i ljust trä och mörkt gröna tapeter.
Koppling: Vistelseplats för Yuliana Vanelko.
Platser i Guldträdgården
Blå musslan
Resturang/bar/nattklubb i Guldträdgården där enligt ryktet Samuel Treschkov har sin bas.
Berättelsen
Del 1: Upptäckten
Sensommaren har övergått till tidig höst i slutet av Augusti. De stekheta sommardagarna har abrupt övergått till regn, dimma och skymningar som aldrig verkar ta slut. Platsen är Sandukar, den stora skökan. Stadsdelen är Ikonen.
Piotr Azypka är på flykt. Hans stolthet har drivit honom från hus och hem. Och allt är statens fel, eller snarare hans tro på den. Aldeles fram till nyligen närde Piotr, en revisor i familjeföretaget och förväntad arvtagare, en dröm om att få tjäna sin stat. Att gå i krig och göra sin runda i armén för plikten och äran. Till Piotrs stora besvikelse vägrade hans far att tillmötesgå honom, då han såg det dumdristiga i att förlora den väntade övertagaren av familjeföretaget i de norra skyttegravarna. I ren trots och i sviterna av den förlorade "äran" misskötte Piotr företaget så till den grad att han till slut inte fann någon annan lösning än att låna en större summa pengar av den lokala gangsterbossen i Guldträdgården, Herr Treschkov. Men psyket falerade vår käre Piotr när Treschkov började kräva in tjänster för sitt lån. Att tvätta pengar och förfalska revisioner och så uppenbart lura staten på dess rättfärdiga inkosmt låg inte i Piotrs natur. I skam fann han ingen annan utväg än att fly till Ikonen och gå under jorden, lämnandes alla andra i sticket. Fötvivlad och deprimerad sökte han sig utblottad till att försöka sälja sina tjänster som revisor till småföretagare i sin nya stadsdel.
Nicola Szarkozy är en gatans man. Van vid att överlava på det som står till buds. Världsvan rör han sig mellan gator o gränder och håller kontakten med dem som kan ge honom det han vill ha. Vad han erbjuder tillbaka? Sitt stall av horor. För tillfället är han hallick åt tre horor som han "räddat" från ett värre öde. För självklart är han en räddare i nöden för utsatta kvinnor, den gentleman han är. Tänk så mycket sämre de skulle ha det utan honom! Tyvärr går affärerna inte så bra. Faktum är att de har aldrig gått så dåligt som nu. Madame Sophie tar allt större delar av marknaden och tränger undan småhallickar som Nicola. Och det tär på Nic, som har ett brinnande behov av att "vara någon". Den sista tiden har han tvingats ta ströjobb vid sidan av för att kunna försörja sig o sitt stall.
Som av ett ödets nyck så kontrakterad både Piotr och Nic av Beniamin Flanders och hans privatdetecktivbyro. Piotr som revisor och Nic som muskelkraft. Sakta men säkert har dock framförallt Piotr visat sig vara en råmaterial för en detecktiv, en oslipad diamant så att säga. Och det dröjde inte länge innan Piotr o Nic fick sitt första uppdrag tillsamans. De skulle bevaka en kvinna vid namn Yuliana Vanelko på uppdrag av hennes man, Ivan. Under förklädnad spårade de upp henne på Hotell Pavillon i de centrala delarna av Ikonkvarteren. Det uppenbarade sig ganska omedelbar att Yuliana var insyltad i något mycket värre. Hon hade flytt från livet som Herr Treschkov's älskarinna och på köpet tagit med sig 500.000 av hans zovriner. I samma stund som våra huvudpersoner slets mellan att ta zovrinerna för egen räkning eller att hjälpa Yuliana dök två av Herr Treschkovs gorillor upp för att hämta in Yuliana till sin boss. Piotr som med ens insåg att han var illa ute tar till vapen. En snabb o intensiv eldstrid utbryter i korridoren och Yulianas rum där de två gorillorna snabbt sänks i ett regn av kulor. Snabbare än ögat flyr våra huvudpersoner scenen med Yuliana och hennes väska med zovriner. När de paserar en av gorillorna lyfter han plötsligt sitt finger mot Piotr och stönar förvånat o anklagande fram: Piotr?... Piotr! Sinnet sviker Piotr och han hinner inte tysta gorillan för gott, utan flyr ut i natten till Nic's väntande bil.
Den närmaste tiden spenderar Nic, Piotr och Yuliana inträngda i Nic's ungkarlslya i väntan på att Beniamin, som fattat tycke för sina två anställda, ska kunna sopa igen spåren efter dem. Samtidigt arbetar de fram en lösning på Yulianas situation och Pior o Nic ser till att hon kan fly vidare till stadsdelen Kejsaren för den ringa betalningen av 200.000 zovriner, som de ovilligt delar mellan sig.
När Yuliana gett sig av tränger sig vardagsproblem på för Nic. En av hans horor saknas sedan någon vecka tillbaka. De två hjältarna utför en egen liten utredning och hinner komma fram till att hon verkar ha tagits med våld från sitt hem. Längre än så kommer de inte i undersökningen. Det visar sig att någon (en mystisk "K") har sållt ut våra huvudpersoner och deras tillhåll. På väg hem en kväll blir Piotr överraskad av tre av Herr Treschkovs hejdukar, med en vansinnig tur och en rykande pistol lyckas han fly undan dem och irrar genom de regniga gatorna hem till Nic. Över hustaken ser han en rökplym resa sig och kan sorgset konstatera att hans hyrrum brinner i skymningen. Nic som är i full färd att förlusta sig med sina anställda släpper in Piotr intet ont anandes om hans möte tidigare under kvällen. Han erbjuder en billig wiskey och ignorerar Piotrs osamahängande svamlande om att han är "upptäckt" och att hans dagar är räknade.Plötsligt fullkomligt exploderar lägenheten när någon tömmer en Kalgari a1 genom ytterdörren. Innan någon hinner reagera sparkas den sönderskjutna dörren upp och två av de gangstrar som gett sig på Piotr tar sig in i den av blykulor sönderrivna ungkarlslyan. Den förste tömmer sitt magasin mot Piotr som står närmast, men han lyckas kasta sig raklång in på toaletten och kulora sliter djupa hål i väggen bakom honom. Nic får nu fram sin automatpistol från hölstret på sängkanten och skjuter gangstern med en koncentrerad salva. Denne tummlar bakåt ut i vardagsrummet med en söndersliten hals och livet rinnandes ut på golvet i en röd pöl. Med pistolen i ett fast grepp tar Nic fart och kastar sig ut i vardagsrummet vilt skjutandes mot den andra inkräktaren. Denne duckar dock undan och mannen med Kalgarin smattrar åter igen igång automatkarbinen. I en skur av bly flyger Nic likt i slowmotion genom rummet han träffas i benet och tumlandeslandar han med en tung duns på den sargade gangsterns kropp. Nu har Piotr tagit sig upp på benen och kastar en blick ut i vardagsrummet, bara för att stirra in den andre gangsterns fula tryne. Denne reagerar snabbt, likt den vessla han är, och klipper till Piotr rakt i ansiktet med kolven på pistolen. Turligt nog lyckas Piotr behålla sin sans och sänker sin antagonist med ett par välriktade skott från nära håll. Med ett stön och en kulhålsfylld buk rasar han framåt över Piotr. Mannen i dörren riktar nu sin mynning mot Piotr och han unkommer endast genom att hålla den döende gansgstern framför sig som skydd. Kroppen ryker som av spasmer när kulorna träffar den, men Piotr bakom undkommer med endast lättare skråmor men ramlar bakot av kraften från kulorna och den slappa kroppen. Fallandes, på väg ner med kroppen, får han iväg ett sista desperat skott, som med ödets ingripande, träffar mannen i dörren rakt i bröstkorgen, och han kastas ut i korridoren. Nic, hög på adrenalin och ett allt större hat mot Herr Treschkovs hejdukar avrättar kallblodigt mannen i korridoren och går sedan lungt och tröstar sina tjejer och bränner på en panna kaffe.
Utanför står en man, tänder en ciggarett och förbannar faktumet att de kom undan.
Snart anländer bängen med buller o bång, men finner endast två män sörplandes kaffe i en föredetta soffa. Den ansvarige kriminalaren ser dock mellan fingrarna efter att Nic visat sina 100.000 zovriner. Med ett rått leende på läpparna tar kommisarien alltihop och säger att det var den mest lönande uttryckning han någonsin deltagit i.
Samtidigt slår det Piotr att hans 100.000 säkerligen brann fint ikapp med hans rum tidigare ikväll.
Hålögda sitter våra hjältar i en utplånad lägenhet med endast en kall kopp kaffe och dörmmen om 100.000 zovriner som gick upp i rök. "Lätt fångat lätt förgånget"
Slut del 1.
Den här sidan blev senast ändrad 5 september 2007 kl.19.39.