Noir Forum

Gustafo
Användare
Frilansare

Inlägg: 114

Öde: 16

- 2007-03-26 11:41 Övernaturligheter verkar jättecoolt att få med i spelet men jag har inte riktigt hittat ett läge ännu. Spelar just nu klassiska huvudperson vs gangsters och det har aldrig riktigt funnit utrymme att få med Befläckelsen. Det enda övernaturliga jag fått med är en Sin City-Kevin (Elijah Woods karaktär)-liknande berättarperson som är en galen mordbrännare, som i sin tur inte behöver vara övernaturlig men onaturligt sjuk så att det verkar som något övernaturligt.

Men jag vill få med mer skrämmande övernaturligheter. Kort sagt undrar jag hur ni hanterar övernaturligheter i era grupper eller om ni ens tar med det. Nobody knows what's gonna happen at the end of the line, so you might as well enjoy the ride. - Manny Calavera

Rikard

Admin
Kommissarie

Inlägg: 444

Öde: 16

- 2007-03-26 14:03 Jag kör inte någon krönika just nu men när jag gör det kommer jag antagligen att börja oerhört mundant och sedan låta det hela bli mer och mer övernaturligt. Jag vill få in känslan att huvudpersonerna inte känner till den dolda sidan av världen, visst kan någon av dem ha fått en glims men i övrigt vill jag kontrollera hur befläckelsen tar form.

Först skulle jag låta det gå massa konstiga rykten som sen resulterar i helt mundana lösningar även om de till en början verkade oförklarliga. Allt för att få huvudpersonerna trygga i sin miljö och sen skulle jag slå på med buller och bång bara för att chocka och sen gå tillbaka till mundant och få huvudpersonerna att tvivla på att det de var med om verkligen var övernaturligt eller inte... Kanske blev någon smittad och därifrån kommer huvudpersonerna själva att driva varandra ner i avgrunden och du kan bara luta dig tillbaka

"Inget säger adjö som ett fall från 7:e våningen"... Personen på taket kommer inom kort.

Vålnaden
Användare
Livstidsanställd

Inlägg: 10

Öde: 1

- 2007-03-26 19:42 Jag har precis läst boken klart och ska köra klart min nuvarande Star Wars-kampanj först (jag vet; jag är en man av tvära kast hehe). Men när jag väl drar igång är min ambition att dra igång något i samma stil som Rikard.

Tycker om när man låter övernaturligheterna komma gradvis. Jag vill aldrig att det ska eskalera så att det blir ett "Stephen King-slut" (för er som inte vet så blir många av hans böcker urflippade de sista sidorna många gånger, enligt mig iaf). Utan jag vill hålla det på en rimlig nivå hela tiden.
I slutet av en kampanj kan jag tex tänka mig möte med ett spöke eller så. Men jag vill liksom inte att det ska bli en kampanj där en spök-armé väller ut från de sex hela tornen i staden och det blir ett världskrig mot det övernaturliga - för att ta i lite extra för tydlighets skull.

Allra roligast blir det enligt mig om man kan återknyta en av de första - och vagare - övernaturligheterna långt senare. På så sätt kan spelarna i bästa fall få en jaha-upplevelse; "jo, just det, vi borde ha fattat att det där var lite skumt som vi upplevde i den där gränden den där gången för länge sen".
Exakt hur jag ska sköta den biten vet jag inte ännu. Jag har precis läst ut Noir-boken för första gången..!

Och sånt där brukar iofs lösa sig under krönikans gång. För är det helt utstakat från början är väl risken att jag låter storyn binda mig och inte har den där extra flexibiliteten som jag själv uppskattar som spelare att spelledaren/Berättaren har. En Berättare som i handling och inte bara med ord visar att "inget är förutbestämt och allt hänger på er och inte på min plot" är oslagbar för mig.

Hoppas ni fattade allt. Känns som om jag drog iväg där.. Men det bjuder jag på

Tillägg: måste bara understryka att jag gillade ditt inlägg Rikard kring hur du vill lägga upp det. Du har inspirerat mig!

Inlägg ändrat av Vålnaden, den 2007-03-26 21:44

Gustafo
Användare
Frilansare

Inlägg: 114

Öde: 16

- 2007-04-04 08:37 Jag introducerade övernaturligheter för min spelgrupp under senaste spelmötet. Jag använde mig av den förmörkade Ragabiel som det står skrivet om i kapitlet Befläckelsen. En psykotisk konstnär som gör underliga konstverk av kvinnor. En huvudperson (kvinnlig) och en annan huvudpersons flickvän blev charmade, drogade och inlåsta i Ragabiels källare som jag bestämde låg i anslutning till hans ateljé. De var fasttejpade på en stol och Ragabiel målade av dem först, för att sedan gå lös på dem med knivar och dylikt. Det blev obehaglig stämning då de två fågade fick se hur han skissade av dem fastsydda i varandra (vilket var hans tanke att de skulle bli sedan).

Två andra huvudpersoner (manliga) och med kärleksrelation till vardera av de båda tillfångatagna började spåra Ragabiel men eftersom de bara kände till hans förnamn (tidigare scen) fick de gå igenom hela telefonkatalogen för att hitta lämpliga personer, vilket tog sin tid. Nu kanske det låter som att kvinnorna får agera typiska damsel-in-distress men så var inte tanken. Jag ville ge både de manliga huvudpersonerna en chans att komma in i samma scen som de kvinnlga men tyckte att de kvinnliga skulle kunna hitta på ett sätt att bli fria själva.

De amnliga huvudpersonerna tog sig till Ragabiels hem och ringde på. Det var sent på natten och de kunde inte övertala honom att öppna dörren åt dem så det fick börja med att dyrka upp det svåra låset. Under tiden lyckades kvinnorna ta sig fria från sina stolar. Huvudpersonen råkade titta in i ateljén vilket hon inte skulle gjort. Särkilt inte när hon har Märkbar rädsla: Död. Maximalt Välmående 7 som resultat då hon fick se alla tidigare offer som Ragabiel gjort "konstverk" av. Eftersom de var nere i ett låst rum i en betongkällare fick de också försöka hitta ett sätt att ta sig fria. De tog sig igenom dörren samtidigt som de manliga lyckades dyrka upp sin dörr. De manliga huvudpersonerna fann källartrapppan och tog sig ner. De båda spelparen stod nu på vardera sidan av en klaustrofobisk betongkorridorslabyrint med läckande vattenrör i taket och små skrymslen med nedlagda värmepannor och dylikt. De manliga huvudpersonerna drog sina pistoler medan de kvinnliga fick nöja sig med knivar de funnit bland Ragabiels verktyg.

Mitti labyrinten släcktes plötsligt ljuset och det blev becksvart. Jag aktiverade dessutom en krämpa på den modigaste av de manliga huvudpersoneran så att han blev inaktiv. Den andre, en paranoid konstnär med omfattande drogproblem fick ta saken i egna händer och springa omkring med ficklampa i de mörka gångarna. För de kvinnliga huvudpersonerna blev det kolsvart och de hade ingen ljuskälla. Samtidigt fick Ragabiel tag i den kvinnliga berättarpersonen och sprang iväg med henne. En vild jakt följde där jag beskrev Ragabiel som skuggan av en rock och en hatt som sprang ifrån dem. Konstnären mötte upp med den kvinnliga huvudpersonen och de fullföljde jakten tillsammans.

Till slut kom de till ett rum med anslutning till nedlagda delar av kloakerna där det blev en vild strid. Varenda kula avlossades men missade. Den andre manliga huvudpersonen kom och var också med i striden. Det slutade med att konstnären kastade en improviserad molotov cocktail på Ragabiel som dog. Det blev återigen en lite övernaturlig känsla då ljuset i korridoren utan rimlig anledning tändes då Ragabiel dog. Ytterligare en av huvudpersonerna fick syn på Ragabiels atelsé då de genomsökte platsen. Jag beskrev hur de hörde kvinnoröster i huvudet på dem som uppmanade dem att förstöra platsen. Det gjorde de och den enda soviniren de fick med sig var en ockult bok.

Spelmötet blev riktigt bra och stämningsfyllt. Nästan alla huvudpersoner drabbades svårt av välmåendet vilket de spelade mycket bra. Vi fick alla en dos av övernaturligheter även fast de inte vet riktigt om det var något övernaturligt de mötte. Han var i psyket övernaturlig men det spegalde sig inte direkt fysiskt. Nobody knows what's gonna happen at the end of the line, so you might as well enjoy the ride. - Manny Calavera

Jonas Ferry

Admin
Kommissarie

Inlägg: 427

Öde: 26

- 2007-04-09 16:39 Hej Gustafo,

Trevlig läsning! Det är intressant att se hur andra använder övernaturligheter. Själv har jag en förkärlek för att hålla händelserna på jorden, men om jag någon gång vill göra en utflykt i det övernaturliga är det bra med inspiration.

Bra att du skrev kommentaren om "damsel in distress" eftersom det såg väldigt stereotypt ut ett tag. Det verkar istället ha blivit väldigt "filmiskt", med huvudpersonerna i varsin ände av labyrinten och allt.

Min första tanke angående den uppeldade konstnären var "är han verkligen död"? Eftersom hans övernaturligheter låg på det psykiska planet kanske han finns kvar som någon form av våldnad? Han kan ha besatt huvudpersonen som är konstnär, vilket gör att hans måleri nu tar udda uttryck.

Det tråkiga med det är att det tar bort en del av spelarens frihet. Att vara besatt är alltid roligare om spelaren har valt det själv. Kanske kan den döde kontakta huvudpersonen från andra sidan döden och lova framgång och berömmelse, mot att han då och då får använda konstnärens kropp? Om spelaren går med på det, låt huvudpersonen verkligen bli grymt berömd under en kort tid, för att sedan låta allt falla omkring honom. Uppgång och fall, snabbt.

- Jonas • One Can Have Her, ett noirspel under utveckling.
• Jag har en blogg där jag snackar rollspel, film (ofta noir) och serier. Kom och prata.

Gustafo
Användare
Frilansare

Inlägg: 114

Öde: 16

- 2007-04-10 08:34 Jag får ursäkta för alla grammatiska fel och korthuggenhet jag använde i mitt tidigare inlägg. Jag skrev det ganska snabbt.

Idén med besatthet låter jättebra. Ska nog prova det. Särkilt eftersom konstnären har en drivkraft att bli bättre konstnär. Han tar dessutom livsfarliga droger och får hallucioner, pratar med sig själv och sånt så han är redan ganska störd. Men en besatthet skulle funka som en utmärkt bomd. Särkilt om jag försärker hans behov efter framgång med skuldindrivare och sånt.

Kvinnan som inte var en huvudperson var för övrigt Marla från Dödläge som haft en lång resa tillsammans med den här konstnären, Marvik som han heter. Hon har fortfarande en omfattande skuld till Sergy Rulov och Ruben Wemmler har ännu inte lyckats hämnas eller dött. Marla är det enda som betyder något för Marvik. Därefter kommer konsten. Har inte kommit på hur Ruben kan göra sin hämnd och han är nu mest passiv i bakgrunden. Han har hotat MArla att döda hennes man och son men det har inte kommit till kritan än. Har någon något förslag vad som kan hända? Nobody knows what's gonna happen at the end of the line, so you might as well enjoy the ride. - Manny Calavera

SjukHund
Användare
Livstidsanställd

Inlägg: 5

Öde: 1

- 2007-04-17 17:38 Det du beskriver, Gustafo, är otroligt häftigt och stämningsfullt. Sånt skulle jag själv vilja se som övernaturlig anspelning i vår Krönika. Lite åt Kult eller Hellraiser hållet fast nedtonat och diskret. Bra stuff.
I övrigt, kan jag säga att det övernaturliga (enligt mitt sett att närma mig ämnet) inte riktigt passar i den grovkorniga och tungt jordbundna Noir-världen. Återigen som jag ser det. Det är en smal balansgång innan man hamnar hos Lovecraft eller i Barkers snaskigare verk och det skulle vara att skifta fokuset i spelet för mycket åt det surrealistiska hållet. Jag ser hellre människoöden i desperation och på glid, överlevnad i den mörka och våldsamma skuggvärlden bakom Imperiets yta av ordning.
Hum. Eller så har jag läst för mycket Ellroy och vill vara snut i LA på 50-talet. Nåt sånt. Never question authority.

Robert

Användare
Frilansare

Inlägg: 104

Öde: 11

- 2007-04-23 20:22 En annan metod, som iofs kräver en hel del arbete, är att måla upp ett scenario som förefaller vara övernaturligt men som får sin naturliga förklaring i slutet. Sedan så framkommer tecken om att det kanske ändå varit övernaturliga makter i farten. Det medför en bra historia vilket är svårt men det är kul att kastas mellan ytterligheter.

GalaFredrik

Användare
Knegare

Inlägg: 61

Öde: 9

- 2007-04-23 20:29 Robert skrev:
En annan metod, som iofs kräver en hel del arbete, är att måla upp ett scenario som förefaller vara övernaturligt men som får sin naturliga förklaring i slutet. Sedan så framkommer tecken om att det kanske ändå varit övernaturliga makter i farten. Det medför en bra historia vilket är svårt men det är kul att kastas mellan ytterligheter.

För att få inspiration till en sådan berättelse rekomenderar jag Hitchcocks "Vertigo" (1958) med James Stewart och Kim Novak. Livet är till för att leva!
inte att fundera över...

Forumlista Noir Imperiet