Gustafo
Användare Frilansare
| Inlägg: 114 |   | Öde: 16
|
- 2006-12-12 12:24
Att Noir mer är inspirerat av en 40-talets korumperad öststat än en amerikansk gangsterstad har jag förstått. Men jag är nyfiken hur mycket öststat som egentligen finns och till vilken bekostnad det blir på genren i fråga.
Den största skillnaden mellan öst och väst är hur man uppfattar människan. I väst handlar det om individen, den ensamma människan som söker egen lycka och framgång och personlig frihet är av yttersta vikt. Däremot i öst kommer gruppen i centrum. Individens uppgift är som gruppmedlem och man strävar efter ett kollektivistiskt mål tillsammans. Broderskap och solidaritet ersätter framgång och frihet i öst.
Det jag undrar är hur mycket av den mentaliteten som speglas av i Noir. Jag uppfattar Noir (genren inte spelet) som en historia om ensamma människor som ensamma måste lösa sina beskymmer. I öst skulle det snarare vara en grupp som jobbar som en (inte en spelgrupp med karaktärer med olika mål utan en gemenskap som kämpar tillsammans). Med andra ord tycker jag Noir handlar mer om västs mentalitet än om östs om än att korrumptionen och byråkratin från öst kan vara lämpliga att använda sig av.
Nån kanske tycker jag är lite väl kategorisk då jag delar upp världen i olika mentaliter. Jag kan ge ett individ kontra kollektiv exempel för att styrka mitt påstående. I skolan när man ska göra en uppsats i Sverige räknar man med att man själv ska göra den. Man ska göra ett individuellt arbete och ifall någon hjälper till kan det räknas som fusk. I Ryssland däremot, anses det som en självklarhet att man hjälper varandra och de individuella prestationerna är inte lika viktiga.
Kanske en helt oväsentlig fråga men ändå en viktig skillnad mellan öst och väst. Har ni tänkt att det ska vara öststat med östlig mentalitet eller öststat med västlig? Personligen tycker jag västlig eftersom den är mest Noir enligt mig.
Hoppas ni begriper mitt resonemang
Nobody knows what's gonna happen at the end of the line, so you might as well enjoy the ride. - Manny Calavera |
|
|
|
RipperDoc
Admin Kommissarie
| Inlägg: 277 |   | Öde: 13
|
- 2006-12-12 13:13
Om du syftar på hur Noir är "officiellt" eller hur det framställs i boken så skulle jag säga att du drar ditt resonemang lite för långt. Definitivt råder en individualistisk stämning i Noir, det räcker med att läsa några noveller för att se det. Staten är inte heller på något sätt en kommunistisk stat (eller någon annan politisk modell heller för den delen) - den är mycket mer generell. Obegriplig byråkrati, polisstat och propaganda kan lika gärna beskriva ett västsamhälle som ett östsamhälle.
Om vi går in mer på vad jag själv anser så tycker jag du generaliserar alldeles för mycket. Jag har inga problem att se att fabriksarbetare alltid hjälps åt, medan avdankade detektiver är superindividualister och överlevare. Båda ryms alldeles utmärkt i samma värld. Med andra ord, jag ser ingen konflikt mellan fabriksarbetare som beter sig "östligt" och detektiver som beter sig "västligt". Jag vill sålunda inte sätta en öst- eller väststämpel på Noir alls (ärligt talat, jag vill inte använda sådana stämplar i verkligheten heller, särskilt inte då jag har andra erfarenheter än vad du har gällande mentaliteterna).
Knappt innan armarna hunnit bli fria hade benen börjat sätta igång, likt pistongerna i ett lok på väg mot de ödesdigra Nordgravarna. Samma kalla, våldsamma öde skulle möta honom. |
|
|
|
Gustafo
Användare Frilansare
| Inlägg: 114 |   | Öde: 16
|
- 2006-12-12 18:22
Jag tror du missförstod mig lite. Resonemanget kommer från vetenskapen sociologi, vilket jag studerar för tillfället och handlar om samhället och gruppens påverkan av det mänskliga psyket b la. Individualism kontra kollektivism låte visserligen likt liberalism kontra kommunim men så behöver inte vara fallet. Kollektivim handlar om att man värdesätter gruppen som viktigare än individen och är bara mycket vanligare i öst än i väst. Ett västland som jag uppfattar kollektivistiskt är exempelvis Japan. Där finns det en annan mentalitet i gruppen än i väst. Med väst menar jag Sverige, USA, Storbritannien, Tyskland osv.
Mentaliteten i sig kan jämföras med hur det var i Sverige förr i tiden. Då var familjen mycket viktigare för en människa än den är idag och man tänkte inte lika mycket på sig själv som nu för tiden. Kollektivistisk anda behöver inte alls vara bara på jobbet utan kan likagärna vara inom familjen, staten eller i en förening. Nutidens öststater kanske inte passar lika bra in i detta resonemanget (jag har aldrig vart där så vad vet jag) men nu handlar ju om 40-talets dito och den var nog i högsta grad kollektivistisk.
Detta är bara en personlig tanke som jag tyckte var lite konstig (förmodligen eftersom jag läser om ämnet i fråga). Ifall man flyttar Noir världen till något öststatsliknande uppfattar i alla fall jag att det blir en stor skillnad i kulturen. Det är inte samma mentalitet på alla människor i hela världen och det finns en betydande skillnad mellan öst och väst. Speciellt då det utspelar sig under den tid det gör. Jag har mest varit rädd för Noiröststats iden från första början eftersom jag anser att Noir framförallt hör hemma i USAs och Västeuropas storstäder.
Tack för det snabba svaret RipperDoc. Ursäkta om jag är oerhört luddig i mitt resonemang.
Inlägg ändrat av Gustafo, den 2006-12-12 19:22
Nobody knows what's gonna happen at the end of the line, so you might as well enjoy the ride. - Manny Calavera |
|
|
|
Jonas Ferry
Admin Kommissarie
| Inlägg: 427 |   | Öde: 26
|
- 2006-12-12 20:03
Vilken intressant fråga!
Jag skulle vilja svara att individualism och kollektivism ryms båda två. Men så är det väl även på riktigt? Filmen Enemy at the Gates utspelar sig i Stalingrad under andra världskriget. Krypskytten Vassili Zaitsev framställs av den egna propagandamaskinen som en synnerligen viktig individuell hjälte, för att ge moral åt de vanliga soldaterna. Jag minns inte om det skildras i filmen, men samtidigt var det såklart vanligt att framhålla gruppens seger som det viktiga och individen som mindre viktig i kriget.
Samma sak med väst, säg USA, under industrialiseringen och urbaniseringen. På landet levde folk i familjer som hjälpte varandra, och det var ett ideal, samtidigt som vissa sökte sig till storstäderna i hopp om lycka. De sökte en annan form av ideal, som också framställdes som positivt.
När det gäller Noir så tycker jag att hela tankegången låter som något du kan utforska i rollspelet. Om du är berättare kan du ställa huvudpersonerna inför situationer där spelarna måste välja individualism eller kollektivism, och se vad som händer. Låt huvudpersonerna bli centrum för en konflikt där bataljen individ-kollektiv utkämpas.
• One Can Have Her, ett noirspel under utveckling. • Jag har en blogg där jag snackar rollspel, film (ofta noir) och serier. Kom och prata. |
|
|
|
GalaFredrik
Användare Knegare
| Inlägg: 61 |   | Öde: 9
|
- 2006-12-12 22:14
Jag ska försöka svara så rakt och tydligt som bar går i den här frågan.
Eftersom noirgenren är ganska genomsyrad av individuellt ställningstagande, ensamvargsmentalitet och att speakerpålägget alltid råkar vara i jagform tycker jag att den individuella mentaliteten faktiskt är något att lyfta fram i spelet. Kollektivismen kanske kan få plats i starkt gurppmedvetna perosner men att tänka på det sättet bör nog anses vara udda och dumt. Typ som man ansåg om kommunismen på 50-talet i USA.
Jag är ingen stor USA-vän i övrigt MEN den klassiska noirfilmen var ju egentligen från början fransmän som inspirerades av amerikanska detektivfilmer. PRecis som västernfilmen så associerar jag därmed noir starkt med amerika.
______________________________________________________
Sedan har jag tyvärr en liten tråkig uppfattning när det gäller min uppfattning av inspirationen från öststater. Konstigt nog tycker jag att noirstämingen tappar lite med det konceptet. Som att låta Tarkovsky spela in Double Indemnity. En väldigt tråkig inställning jag vet Så mina åsikter kan tyvärr vara fläckade av dessa... Någon får gärna PM:a mig och vöertyga mig om att öststater är noir...
Inlägg ändrat av GalaFredrik, den 2006-12-12 23:15
Livet är till för att leva! inte att fundera över... |
|
|
|
Marco
Admin Kommissarie
| Inlägg: 802 |  | Öde: 35
|
- 2006-12-12 22:39
Jag kan bara tala om min egen vision av Noir, men jag ser "öst-stat" som främst en backdrop, en setting för föranrkingen. Mer Prag och mindre Los Angeles, mer stenmurar och borgar än motorvägar och putsfasader. Mer rått klimat och mer dysterhet, mer mörker helt enkelt. Och framför allt, mer gotik i arkitektur och kultur - höga valv, mytologiska varelser i sten och marmor, enorma kopparstatyer över Imperiets hjältar och hjältinnor, mer militärparader, mer kullersten och mindre asfalt.
Men känslan hos människorna är inte nödvändigtvis speciellt "öst-stat", där egentligen där som de tydligaste flm-noir-elementen syns, ndg känsloliv, ensamheten, den inre kampen, den moraliska tvetydigheten, egoismen, närheten till förräderiet, kärleken, sex och passion och ond bråd död. Hemligheter och grova brott - allt är på individnivå snarare än kulturellt eller socialantropologiskt. Att förenkla eller spalta upp Noir och dess invånare blir för mig ett felfokus då jag hellre ser subjektiva betraktningsvinklar än objektiva akademiska teorier.
"Livet på gränsen, berättelser från gatan, skumma typer, korrumperade snutar, mörk kärlek och klassisk otur." |
|
|
|
Gustafo
Användare Frilansare
| Inlägg: 114 |   | Öde: 16
|
- 2006-12-13 13:37
Tack för svaren. Jag förstår bättre visionen nu men ville bara få klart för mig att det inte var en öststat spelet utspelar sig i utan i en öststatsinspirerad. Mycket av Noir elementen tillhör som sagt amerikanernas mentalitet enligt mig. Dystopin i vinstintresse, egoism, framgång och tydliga vinnare och förlorare som Noir tycker jag är mycket värre och dystrare spelklimat än ren fattigdom och maktdistans som det var vanligare av i öststaterna.
Men ifall man bara tar vissa drag från öststaterna bör det nog vara helt ok även för mig. Prag är ju Franz Kafka staden också och där passar ju ondsint byråkati in perfekt.
Nobody knows what's gonna happen at the end of the line, so you might as well enjoy the ride. - Manny Calavera |
|
|
|
|