Coffe_Kanon
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 209 |   |
Öde: 52
|
Simeon Hinrich (min huvudperson) - 2007-03-29 13:38
Ja, jag ville lägga ner lite extra möda på min huvudpersons bakgrund (då det känns rätt viktigt att ha en välutvecklad bakgrund i Noir). Är detta bra? (ursäkta eventuella tangentbordsmisstag)
Simeon Hinrich
Historik och psykologisk profil
Simeons familj är okänd då han vid två års ålder lämnades på trappan utanför ett barnhem tillsammans med ett brev från modern, som vädjar att de tog hand om det lilla barnet. Uppväxten var torftig, Simeon blev försörjd så bra som barnhemmet förmådde (vilket inte var så bra). Simeon växte upp tillsammans med fyrtio stycken andra föräldralösa pojkar och flickor men höll sig mest för sig själv. Detta ledde till att han blev utstött och mobbad både i barnhemmet och på skolan. Det var vid denna period som Simeons förakt mot andra människor började ta form, och han drogs mer och mer mot gravt asociala beteenden. Skolgången gick trots alla sociala svårigheter väldigt bra, och Simeon erhöll stipendium för vidare gymnasiala studier, och betygen fortsatte att bli bättre och bättre. När Simeon nyligen hade fyllt sjutton år, så råkade han dock ut för ett tragiskt attentat, en i lärarkåren på Simeons gymnasiala skola led av svår depression och drevs en dag över gränsen. Istället för att endast begå självmord så tog denne labile magister ut sina depressioner på siin arbetsplats och skjöt sporadiskt lärare och elever till döds eller skada. Simeon var en av de som råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och blev träffad i huvudet. Mirakulöst nog så fastnade kulan i en mindre vital del i hjärnan och Simeons liv kunde räddas av en kirurg.
Läkeprocessen avslöjade dock att Simeon hade blivit märkt för livet av skadan, något vitalt hade blivit skadat och effekterna var avtrubbning och distansering mot omvärlden. Huruvida detta var psykiskt eller fysiskt kunde inte läkarna svara på, men Simeon fann att tidigare nöjen och hobbies saknade substans. Den enda drivkraften som av någon anledning fanns kvar var rutinen. Rutinen att gå i skolan och studera, rutinen att undvika andra människor och hålla sig för sig själv. Detta märktes dock av efter den långa sjukhusvistelsen som läkeprocessen krävde, i ett år låg Simeon i sjukhussäng för att läka. Sorgligt nog så hade Simeon hamnat i ett av de många "fulkliniker" där arbetarnas moral endast är ett grått töcken, sjuksköterskor med pressat tidsschema och lite tid för socialt umgänge tog ut sina frustrationer på patienter genom att förgripa sig på dem. Simeon försökte till en början att stå emot, men fann det vara lönlöst då han blev drogad med lugnande för att bli mer "lätthanterlig". Övergreppen pågick under hela vistelsen, och Simeons redan skadade emotionella sida blev svårt misshandlad av detta, vilket ledde till att Simeon tillslut hyste en påtaglig aversion mot intimitet och sexualitet.
Förbittrad, cynisk och avtrubbad förklarades Simeon "fysiskt frisk" (förutom det faktum att han led av lindrig migrän och lätt depression, men det ansågs vara ett billigt pris för att undfly döden) och skickades tillbaka till skolgången igen. Betygen fallerade dock till medelmåttiga, den lilla passion för studerandet som fanns var som bortblåst, och Simeon studerade inte vidare till universitet utan började försörja sig själv på diverse småjobb. Medelmåttig till trots så lyckades jobben uppehålla en normal medelklassens levnadsstandard, även om Simeon ofta bytte mellan jobb till jobb p.g.a sina svårigheter att vara social. Rutinen var allt som fyllde Simeons liv tills den dag han träffade Natalia Mentz, en mycket vacker och livsglad ung kvinna. De träffades i samband med att Simeon var nyinflyttad i lägenheten brevid Natalias, hon blev påtagligt fascinerad av Simeons reserverade personlighet. Hon visste hur vacker och åtrådd hon var, och män brukade alltid skina (och tänka mindre rumsrena tankar) upp så fort hon gav dem en blick. Men Simeon var annorlunda, hans blick gav aldrig antydan till smutsiga tankar, hans blick gav inte antydan till något alls. Denna yngling var ingen som Natalia kunde linda runt fingret hur som helst. Trots Simeons försök att undvika sina grannar så kunde han inte låta bli att då och då vara tvungen att prata med Natalia (mest angående vardagliga ämnen). Via dessa små korta samtal så utvecklades Natalias fascination till passion, och sedan vidare till kärlek. Äntligen hade en man dykt upp i hennes liv som inte behandlade henne exakt som alla andra, äntligen hade en visat sig att inte enbart tänka smutsiga tankar om henne. En dag så kunde hon inte hålla sina känslor inne längre och erkände allt för Simeon, vilket skrämde Simeon värre än något annat. Han kunde inte älska någon, han ville bara vara för sig själv. Natalia var förstås nästan den enda människan i hela Simeons eländiga liv som hade behandlat honom bra, så han förklarade för henne. Natalia blev sårad och djupt besviken, men hon kunde inte sluta älska Simeon. Kanske kan Simeon komma över sin rädsla och ångest över intimitet och besvara Natalias kärlek, eller också så kommer Natalia för evigt att tråna efter Simeon medans han faller djupare ner i sig själv.
Kvarterat som Simeon och Natalia residerar i blev efter hand mer kriminellt, gäng och ligor startade upp sina illegala verksamheter och polisen gjorde förstås föga insats. Vid ett livsomvändande tillfälle så blev Simeon utsatt för den kriminella atmosfären, Simeon blev överfallen av en pistolbeväpnad rånare på väg hem från sin arbetsplats. Simeon, grovt avtrubbad, visade ingen som helst rädsla för rånaren och dennes vapen. Handgemäng utbröt och med en ekande knall från rånarens Calder, så föll rånaren död framför Simeons fötter i den mörka gränden. Minnet av dödsskjutningarna under skoltiden bubblade upp till ytan i Simeons mörka inre, han drabbades först av panik tills han insåg att det inte alls var som i skolan. Simeon var den med pistol i hand och inte något offer längre, Simeon besatt makten! Plötsligt kändes alla existentiella frågor om varför Simeon fanns till, tämligen besvarade. Han var en förgörare, en predator, en individ vars mening i livet inte var att vältra sig i motbjudande sexuella handlingar och planlöst sprida vidare sina gener och föda fram mer olycka och elände som hans mor hade gjort. Han skulle skära bort olyckan och misären, han skulle hålla mänsklighetens vidriga population nere i antal. Simeon smög iväg från den mörka gränden med rånarens blänkande Calder under trenchcoat:en. Simeon började besöka en skytteklubb där man inte ställde onödiga frågor, där han kunde återuppleva kvällen vid överfallet. Han kunde återuppleva makten han kände, men i längden så räckte det inte. Simeon behövde mer, och det fick han. Hans besatta beteende på skjutbanan fick rykte i den undre världen och Simeon blev vid ett tillfälle tillfrågad att mörda någon för pengar. Tanken på att känna samma makt som han hade upplev gjorde att Simeon inte kunde avböja. Fler och fler namn stakades slutligen upp på Simeons lista över lyckade mord, det spelade ingen roll för honom vem som dog. Han fick namnet av uppdragsgivaren, han fick mörda någon, han fick betalt. Men numera så känns inte morden lika intressanta längre, liksom alla Simeons nöjen så börjar de kännas mer och mer substanslösa. Detta är tecknet på att Simeons hämnd på världens befolkning inte uppfyller honom utan urholkar honom mer och mer, men trots det så kan han inte sluta. Fortfarande sker kontraktmorden med en maskinell rutin, och de kan inte stoppas, maktens lugn måste få bestå.
Simeon har dock, likt en stapplande nyfödd kalv försökt ta kontakt med andra människor. Han börjar märka hur mörkt allting känns p.g.a kontraktmorden och försöker söka sig efter något annat. Men den djuprotade misstänksamheten och svekfullheten gör sig ständigt påmind och gör det svårt för Simeon att få ut något av den sociala biten. En liten strimla av Simeons mänsklighet försöker krampaktigt få luft i det mordiska mörkret. Kanske ger någon ett gensvar och drar ur Simeon ur sitt mörka inre, eller så uppfyller någon all paranoia och misstankarna genom att trampa på Simeons sista bit av mänsklighet...
Hoppas att ni orkade läsa allt 
Inlägg ändrat av Coffe_Kanon, den 2007-03-29 15:40
Does not compute... |
|
|
|
IAMBAYTOR
Användare
Knegare
| Inlägg: 56 | |
Öde: 4
|
Sv:Simeon Hinrich (min huvudperson) - 2007-03-29 14:00
Trivs du med det så är det bra. Men precis som det står i Noir så vill jag själv inte ha en allt för utstuderad personlighet eller bakgrund på karaktärerna som spelas, då det ofta tenderar i att lämna väldigt lite utrymme för deras utveckling då man låser sig själv för mycket till historien, med följden att spelarna tappar intresset för sina karaktärer när syftet med bakgrunden varit det totalt motsatta. Att till stor del rollspela fram sin karaktärs bakgrund och gemensamma händelser spontant och slumpmässigt brukar nämligen vara väldigt roligt, och gör att karaktärerna kommer varandra närmare. Men som sagt, gillar du att ha en köttig bakgrund och känner att du spelar bäst på det viset så är det ju guld.
Inlägg ändrat av IAMBAYTOR, den 2007-03-29 16:03
|
|
|
|
Jonas Ferry
Admin
Kommissarie
| Inlägg: 427 | |
Öde: 26
|
Sv:Simeon Hinrich (min huvudperson) - 2007-03-29 18:51
Hej Coffe_Kanon,
Det finns alltid en risk när man skriver långa bakgrundshistorier att man så att säga spelar innan man spelar. Alltså att allt häftigt redan har hänt och att det som finns kvar att göra i spel inte blir lika spännande. Jag tycker att du lyckas undvika det problemet, men att det ändå finns vissa saker man skulle kunna ändra för att göra mer spännande.
För det första är Simeon den arketypiske ensamvargen utan familj eller vänner, men det vet du säkert själv. Han är bitter, arrogant, avståndstagande, och därigenom lite förutsägbar. Du nämner hans ansatser att försöka skaffa vänner, och jag tror att det är något du ska hålla kvar vid. Ge honom något att hoppas på eller som han vill uppnå, och du har plötsligt en mer sympatisk huvudperson.
När det gäller Natalia har du förvandlat det till en vinst-vinst-situation: Simeon kan antingen ge med sig och få den vackra kvinnan, eller så kan han skippa henne och då trånar hon efter honom för alltid. Om du vill kan du vända något på situationen och göra Simeon mer beroende av Natalia än hon är av honom. Du kan backa tillbaka bakgrundshistorien tills innan Simeon har pratat med Natalia och låta det hända under den första spelsessionen. På så vis får berättaren något att säga till om, genom att bestämma hur Natalia ska reagera.
Finns det inte fler kontakter i bakgrunden? Det vanliga när man börjar spela är att man har tre stycken.
Jag tycker att texten är bra skriven och att den är rolig att läsa. Men det viktigaste är att din berättare förstår vilka delar som är mest intressanta för dig. Du kanske skulle kunna formulera några frågor som du vill ha svar på under spelets gång, som berättaren kan hjälpa till att besvara? Det skulle kunna vara "Älskar Natalia Simeon, även om hon får veta vad han arbetar med?" eller "Tar Simeon verkligen vilka kontraktsmord som helst eller kan något få honom att tveka?".
Har du några sådana frågor om Simeon som du vill få svar på genom att spela honom? Någon del av hans personlighet eller historia som verkar extra spännande?
- Jonas
• One Can Have Her, ett noirspel under utveckling.
• Jag har en blogg där jag snackar rollspel, film (ofta noir) och serier. Kom och prata. |
|
|
|
Bentoni
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 455 | |
Öde: 38
|
Sv:Simeon Hinrich (min huvudperson) - 2007-03-30 15:51
Cool berättelse, men jag håller med jonas: han kanske har hunnit vara med om så många saker redan att han är svår att uppleva något med?
Ödespoäng förresten till dig Jonas för att du alltid tar dig tid att hjälpa alla spelare med feed-bacl oavsett vad det gäller!
Jag är ingen ond kille, inte egentligen. Hur många har jag dödat? Jag vet faktiskt inte. Det är ju dels dom där sju som jag är säker på. Sen vet man ju inte med de andra. I skyttegravarna ser man dåligt. Men jag tycker ju inte synd om dom för det. Ja, jag sa aldrig att jag var snäll heller... |
|
|
|
Coffe_Kanon
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 209 | |
Öde: 52
|
Sv:Simeon Hinrich (min huvudperson) - 2007-04-01 15:34
Jonas Karlsson skrev:
För det första är Simeon den arketypiske ensamvargen utan familj eller vänner, men det vet du säkert själv. Han är bitter, arrogant, avståndstagande, och därigenom lite förutsägbar. Du nämner hans ansatser att försöka skaffa vänner, och jag tror att det är något du ska hålla kvar vid. Ge honom något att hoppas på eller som han vill uppnå, och du har plötsligt en mer sympatisk huvudperson.
Jodå, att han är ensamvarg vet jag (jag identifierar mig ganska lätt med sådana, därför känns de naturliga att spela), att han blir förutsägbar är förstås lätt hänt, det var därför jag ville lägga in det faktum att morden tär så på honom och att han vill ha någon/några vän/vänner som han litar på. Men samtidigt så får han bolla med frågor som "vad kommer de att tycka om mig om de får veta vad jag gör om kvällarna?", "kan jag verkligen lita på dem, eller sticker de mig i ryggen så fort de får chansen?". På sätt och vis så involveras de andra spelarna lite mer i en sån huvudperson då deras huvudpersoner troligtvis blir dem som blir Simeons vänner (om allt går lyckligt till dvs.). Hur som helst, att han i hemlighet söker efter sällskap är något jag tycker är viktigt för personen.
Jonas Karlsson skrev:
När det gäller Natalia har du förvandlat det till en vinst-vinst-situation: Simeon kan antingen ge med sig och få den vackra kvinnan, eller så kan han skippa henne och då trånar hon efter honom för alltid. Om du vill kan du vända något på situationen och göra Simeon mer beroende av Natalia än hon är av honom. Du kan backa tillbaka bakgrundshistorien tills innan Simeon har pratat med Natalia och låta det hända under den första spelsessionen. På så vis får berättaren något att säga till om, genom att bestämma hur Natalia ska reagera.
Natalia var menat som ett moment som antingen kan sluta i tragedi eller i himmelsk lycka. Jag ser det inte som en vinst om Simeon skulle skippa henne, tvärt om, det är själva tragedin som kan inträffa. Sen så är det inte ett orealistisk känsloförlopp jag har försökt peta in i dramat, visst Natalia älskar Simeon, men hon är ju ändå väldigt sårad av hans avfärdande. Jag har läst mycket om hur personer som haft "oturen" att falla för någon som har problem med sig själv i slutändan blir väldigt sårade, på sätt och vis så är det något som förkroppsligar hopplös tragedi för mig, därför ville jag ha med den risken.
Jonas Karlsson skrev:
Finns det inte fler kontakter i bakgrunden? Det vanliga när man börjar spela är att man har tre stycken.
Jo, fast jag har tänkt att en kontakt ska vara någon som figurerar i det första historian vi ska spela (för att öka trovärdigheten i varför Simeon blev involverad överhuvudtaget), då har jag bara en kontakt kvar som jag måste lista ut. Jag hade isåfall tänkt mig en yrkesmässig kontaktperson (som ger Simeon uppdragen).
Jonas Karlsson skrev:
Jag tycker att texten är bra skriven och att den är rolig att läsa. Men det viktigaste är att din berättare förstår vilka delar som är mest intressanta för dig. Du kanske skulle kunna formulera några frågor som du vill ha svar på under spelets gång, som berättaren kan hjälpa till att besvara? Det skulle kunna vara "Älskar Natalia Simeon, även om hon får veta vad han arbetar med?" eller "Tar Simeon verkligen vilka kontraktsmord som helst eller kan något få honom att tveka?".
Har du några sådana frågor om Simeon som du vill få svar på genom att spela honom? Någon del av hans personlighet eller historia som verkar extra spännande?
Det är just sådana frågor som jag vill se hur svaren blir (genom att spela honom alltså). Något annat som jag är oerhört nyfiken på är hur en personlighet som Simeons skulle ty sig åt befläckelsen (om han nu kommer i kontakt med den dvs.), jag får vänta och se helt enkelt.
För övrigt så vill jag tacka för de goda orden och feedback. Jag skulle också vilja passa på att fråga om något. Jag har lite problem med att formulera drivkrafter till Simeon, och eftersom att du "känner" min huvudperson rätt bra genom att läsa bakgrundshistorian så kanske du skulle kunna hjälpa mig lite?
Tackar på förhand!
/Coffe_Kanon
Does not compute... |
|
|
|
Jonas Ferry
Admin
Kommissarie
| Inlägg: 427 | |
Öde: 26
|
Sv:Simeon Hinrich (min huvudperson) - 2007-04-03 07:49
Inga problem. Det är en intressant huvudperson, och jag gillar illustrationen du postade i en annan tråd. Du har fångat den döda blicken väl.
Får jag ställa en motfråga? På vilket sätt har du problem med att formulera drivkrafter? Jag vill inte ge dig en lista över hur du "ska" spela, ett viktigt moment är att spelaren själv väljer drivkrafterna.
Tänk på att drivkrafterna ska vara sådant som går att uppfylla, och att uppfyllandet helt kan förändra huvudpersonen. Det är något bra. Du skulle kunna ha något relaterat till kontaktsökande, eller till hans arbete. Eller så väntar du med drivkrafter tills under spelsessionen. Man kan skapa dem när man vill.
Har du sett till att din berättare läser den här tråden? Det kan vara ett tips, eftersom det här borde ge honom/henne uppslag till relationskartan och bomberna.
- Jonas
• One Can Have Her, ett noirspel under utveckling.
• Jag har en blogg där jag snackar rollspel, film (ofta noir) och serier. Kom och prata. |
|
|
|
Coffe_Kanon
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 209 | |
Öde: 52
|
Sv:Simeon Hinrich (min huvudperson) - 2007-04-04 21:13
Jonas Karlsson skrev:
Inga problem. Det är en intressant huvudperson, och jag gillar illustrationen du postade i en annan tråd. Du har fångat den döda blicken väl.
Tackar ödmjukast, det är roligt att höra att man har lyckats med kluddrandet. 
Jonas Karlsson skrev:
Får jag ställa en motfråga? På vilket sätt har du problem med att formulera drivkrafter? Jag vill inte ge dig en lista över hur du "ska" spela, ett viktigt moment är att spelaren själv väljer drivkrafterna.
Tänk på att drivkrafterna ska vara sådant som går att uppfylla, och att uppfyllandet helt kan förändra huvudpersonen. Det är något bra. Du skulle kunna ha något relaterat till kontaktsökande, eller till hans arbete. Eller så väntar du med drivkrafter tills under spelsessionen. Man kan skapa dem när man vill.
Jo det är sant, jag antar att det jag sökte efter var någon annans syn på rimliga drivkrafter för huvudpersonen. Ungefär som förslag baserade på bakgrundshistorian, så att jag inte måste hitta på mer bakgrundshistoria för att ha något att förankra drivkrafterna i. Jag sitter liksom i en sits att jag är nöjd (eller ja så nöjd jag tillåter mig själv att bli) med bakgrundshistorian, men jag kan inte ensam finna någon vettig del i den att förankra en drivkraft i som känns rimlig, fast det kanske den inte måste vara heller.
Jonas Karlsson skrev:
Har du sett till att din berättare läser den här tråden? Det kan vara ett tips, eftersom det här borde ge honom/henne uppslag till relationskartan och bomberna.
- Jonas
Problemet är att det är jag som är första berättaren  . I vår grupp så har vi ett roterande schema om vilka som spelleder när vi spelar rollspel, så att alla kan få bara vara spelare och för att man inte ska börja lida av typisk spelledartristess. En till i gruppen har iofs skaffat regelboken, men eftersom att jag köpte Noir först så är det MIN uppgift att introducera spelet för alla. Fast jag får väl vänta med min huvudperson när det kommer till spelare-berättare samtal då, även om vi kör med att man som spelledare FÅR spela med sin rollperson annars, så är man ändå lite tvungen att lämna mer utrymme till spelarna än att SPELA sin huvudperson själv. Men så ligger det till iallafall, det är också därför jag ber om lite feedback från er på noir-forumet...
Does not compute... |
|
|
|
|
