Jonas Ferry
Admin
Kommissarie
| Inlägg: 427 |   |
Öde: 26
|
- 2007-01-16 23:06
Så, jag spelledde Noir i lördags. I fredags ordnade en av spelarna spritfest och bjöd på gin, vodka och rom. Jag hade med mig en flaska Minttu, fyrtioprocentig mintlikör. En av kvällens "drinkar" var Minttu och rom, och som alla vet är fyrtio procent gånger två lika med åttio procent.
Dagen efter, när vi skulle spela, var jag bakfull. Jag var i Linköping och bodde hemma hos en av spelarna. De andra två spelarna dök upp och de tre gick och köpte pizza. Jag kunde inte äta.
När de hade avslutat sina pizzor gjorde de huvudpersoner. De hade tillsammans kommit på att berättelsen skulle handla om en tjallare som skulle sälja gangstrar till polisen. Huvudpersonerna var, eller arbetade åt, några av de här gangstrarna. Huvudpersonerna blev en våldsam gangsterboss, dock bara miniboss, en fixare som arbetade åt en annan gangster och en hyrsnok. Spelarna skötte sig helt själva medan jag låg bakfull under ett täcke på sängen.
Okej, huvudpersonerna var klara. Spelarna var noggranna och såg till att fördela sina poäng väl, köpa ägodelar och liknande. Jag var tacksam för varje minut jag slapp vara kreativ. Till slut var de klara och vände sig mot mig för att spela. Jag försökte sätta mig vid spelbordet, men magen vände sig ett halvt varv och jag var tvungen att återvända till sängen. Klockan var åtta på kvällen och jag kunde inte sitta upp.
Spelarna bestämde att tjallaren hade suttit i ett 'safe house' hos polisen. Den våldsamma minibossen hade skickat sina mannar för ett tillslag, men de blev skjutna eller drivna på flykt så han stod nu utan gäng. Jag var tvungen att hitta på någon sorts problem som kunde vara ivägen för huvudpersonerna. De hade hittat på mycket själva, men det är inte roligt att spela en berättelse där man redan vet allt. Därför hittade jag på Joska, en rivaliserande gangsterboss som ville att tjallaren skulle sätta dit hans konkurrenter, det vill säga huvudpersonerna.
Berättelsen började med att två av Joskas mannar dök på på minibossens klubb och hotade huvudpersonerna att inte sätta dit tjallaren. Vid det här mötet dog ingen, utan berättarpersonerna gick därifrån. Huvudpersonerna började forska och fick via sluga detektivmetoder (en telefonkatalog) reda på tjallarens adress. Minibossen och hyrsnoken åkte dit.
När de kom till lägenheten var Joskas två mannar redan där. I lägenheten fanns tjallarens fru och deras två barn, ett och fyra år unga. En av mannarna snurrade runt med en pistol uppe när minibossen klev in. "Initiativ!" mumlade jag under täcket och spelarna rullade. Jag upptäckte att det inte gick bra att slå tärning i sängen under täcket och blev tvungen att halvligga upp. Det var plågsamt. Minibossen vann initiativet, men jag sa ändå att killen med pistolen tänkte skjuta när det blev hans tur.
Minibossen valde att inleda en social konflikt med insatsen att skurkarna skulle lämna lägenheten, och lyckades. Jag kunde välja mellan att eskalera till våld eller att låta dem ge sig. De hade tänkt vara våldsamma, men nu fick de en chans att komma undan med livet. De hade ändå redan fått veta att tjallarens fru inte visste något. De lommade ut ur lägenheten och ingen dog vid det här mötet heller.
"Jag frågar ut kvinnan var tjallaren är", sa minibossens spelare till mig. "Ta in barnen i sovrummet", sa minibossen till hyrsnoken.
"Hon vet inget", sa jag för att spara tid, men spelaren var inte nöjd. Han lät minibossen misshandla kvinnan för att få ur henne informationen hon inte hade. Jag påminde alla om att hyrsnoken stod med en ettåring och en fyraåring i sovrummet medan deras mamma misshandlades i rummet bredvid. Någonstans där kom jag att tänka på Välmående, och tyckte att det var en bra idé att slå för minibossen och hyrsnoken. Både lyckades galant. Minibossen hade flera karaktärsdrag och drivkrafter som gav honom bonus på att vara elak.
Jag visste att tjallaren skulle befinna sig på någon säker plats, men visste också att ingen huvud- eller berättarperson visste var han fanns. Istället för att hitta på något började jag locka spelarna med ödesändringar: "Kom igen, 3 poäng Öde så får ni hitta på var han finns! (jag är för bakfull för att bry mig)" Hyrsnokspelaren ville kolla om hans kontakter visste något. "Betala 3 poäng", sa jag. Jag har för mig att det till slut var fixarens spelare som betalade tre Ödespoäng för att få veta var tjallaren fanns. Fast spelaren använde bara ödesförändringen till att hitta någon som visste, så jag fick bestämma ändå. Det var någonstans här jag var tvungen att skynda till toaletten och spy.
Okej, klockan var halv elva på kvällen och jag var tvungen att spy från festen dagen innan. Då hade jag redan spytt en gång innan spelarna dök upp. När jag kom tillbaka var jag så kreativ man kan tänka sig, så jag stal tjallarens läge från Hemingways novell "The Killers": han tryckte på ett hotellrum. Huvudpersonerna tog sig dit, fixaren vaktade utanför medan de andra två gick in. Minibossen försökte dyrka upp dörren till hotellrummet men slog ett exceptionellt misslyckande. Han lyckades istället peta in dyrken genom nyckelhålet så att den föll ut på insidan. Tjallaren hörde det och rusade upp. Minibossen tacklade dörren och tog sig in med ett basebollträ i högsta hugg. Tjallaren hade en pistol. "Initiativ!" ropade jag och tänkte att nu jäklar skulle han skjuta dem. Tjallaren kom sist i initiativ.
Minibossen slog tjallaren och spelaren slog tärningarna: träff och 59 i skada. Tjallaren hade en Sårtröskel på 7 som vi dubblade till 14 eftersom slaget bara var bedövande. 4 gånger 14 är 56, så tjallaren fick den högsta tärningens antal Sår, tio stycken. Han klarade slaget mot omtöckning, men livsviljan var inte riktigt tillräcklig. Jag tänkte beskriva hur hans huvud klyvdes på mitten när jag kom på att spelaren såklart skulle beskriva vad som hände. Han förklarade hur tjallaren lyfte pistolen framför ansiktet för att skjuta. Baseballträet träffade pistolen och dreeev in den genom mannens pannben. Tjallaren avled ganska snart efteråt på ett coolare sätt än jag hade kommit på. Det är tur att man har spelare.
De rullade ihop tjallaren i hotellets sängkläder och skickade ut honom genom fönstret till den väntande fixaren. Sedan dumpade de kroppen i en av Sandukars kanaler och var av med det största av sina problem. Jag såg min chans och tyckte att spelsessionen nog var slut, och spelarna höll med. Efter att ha spellett 50% liggande under ett täcke, 25% halvliggande och 25% på toaletten var spelsessionen slut. Det blev oväntat bra ändå, även om det var fånigt att inte ett enda skott hann avlossas.
Lite korta bra saker:
* Det var väldigt bra att ha tre regelböcker på tre spelare. Det gjorde personskapandet till en dans.
* Det var bra att ha en utskriven sammanfattning av Öde och stridsmanövrer. Det är nyttigt att hela tiden påminnas om att Öde finns och att det är en resurs som både spelare och berättare ska använda.
* Det var bra att jag inte åt pizza med de andra, eftersom jag ändå spydde några timmar senare.
* Det var jäkligt kul att spelleda Noir, även om mina spelare egentligen drog hela lasset.
- Jonas
• One Can Have Her, ett noirspel under utveckling.
• Jag har en blogg där jag snackar rollspel, film (ofta noir) och serier. Kom och prata. |
