Chryckis
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 296 |   |
Öde: 26
|
- 2006-12-02 18:37
Okej, det här är nog en dum ide men som alla vet så måste man genomföra alla förslag som börjar med det här är nog en dum ide men. Det är en sån universell regel som tillsammans med det är en chans på millionen men det borde funka och om något kan skita sig så kommer det att göra det , ut gör grunden för hur vår verklighet. Att gå emot dom kan leda till total dimensionell upplösning. (Om inget av det här verkar logiskt så är ni A; inte tillräckligt trötta, eller B; inte tillräckligt fulla.)
Varning, den här tråden kommer nog klassas som livsfarlig inom en snar framtid. Och ge författrna nervösa sammanbrott. 
Men så här när regelboken närmar sig med storm steg. (om nu inte den där meningen jinxade alltihop ) så tänkte jag att det skulle vara kul men en tråd där vi blivande fans berättar om våra förhoppningar och förväntningar på Noir. Sen när boken har släppts så kan ju de som är modiga gå tillbaka och jämnföra. (Alltså förväntningar i stora och generella drag. Inte att jag hoppas det finns regler för eldkastare och sen komma tillbaka och kalaga när det inte finns eldskastare. (Det finns regler för eldkastare eller hur?  ) )*
Tänkte själv börja och med mina egna förväntningar.
Det främsta jag ser fram emot är världen. Då menar jag inte Imperiet och Sandukar utan det som är innehållet i definitionen av noir (litet n). Mörkret, avsaknaden av lycka och glädje, anti-hjältar, Dysterhet, känslan av att långsamt drunkna sin egen självömkan. För att inte tala om det faktum att vackert väder är lika med duggregn och dagens ljusa timmar tar endast 30 minuter. (Tänk Dark City)
World of Darkness är baserad på skräcken för det okända som lurar i skuggorna.
Noir hoppas jag är baserad på skräcken för vetskapen att det enda som lurar i den grå korridoren utanför ens kontorsbås bara är ännu en födelsedag.
Att ondskan inte ska komma från något monster utanför utan att den kommer inifrån människorna själva och endast beror på att de inte längre orkar vara goda.
Jag hoppas att Noir är grått.** Inga glada färger, inga goda hjältar eller onda skurkar, inget gott eller ont, svart eller vitt utan bara grått och tråkigt. Där ens liv är en kamp mot alla odds för att förlänga pinan av att vara vid liv.
Jag är troligtvis den enda i det här landet som anser att Mutant 2090 är det bästa svenska rollspel någonsin. Skälet till det består till 90% av att för mig så uppfyllde den världen med sina zoner, megastäder och kooperationer de ovanstående kriterierna. Och det är min stora förhoppning att jag med Noir äntligen kommer få ett till nytt rollspel som har samma känsla.
Sen när det kommer till reglerna så är det min förhoppning att de för första gången kommer ge en känsla av realism istället för att sträva efter att vara realistiska. Så att man slipper 35 olika avdarg eller bonus varje gång man gör något som enbart ger realistiska regler i allmänhet men som oftast är totalt orealistiska i det sammanhang man tvingas använda dom i. Det var tanken att en spelare KAN göra det han vill göra så länge han lyckas med tärningsslaget som först gjorde att jag fick upp ögonen för Noir.
Jag hoppas också att jag kommer slippa ifrån all denna monsterbashing på jagten efter XP och utrustning vilket verkar dominera de flesta rollspel idag. Skulle vara skönt att för en gångs skull få spela en karaktär som är bra när han börjar spela istället för att suga R*v och som efter ett par kampanjer fortfarande är lika bra men mera erfaren istället för att vara den vanliga demi-guden som de flesta RP slutar som.
Sen så skulle det vara trevligt om färdigheterna inte dikterade vem som gör vad i gruppen så att den med högst värde i låsdyrkning inte per automatik alltid dyrkar låsen. Ger så funktionellt inriktade gruppsamman sättningar. För engångs skulle skulle det vara kul att vara i grupp med två tjuvar till exempel.
Så vad har ni andra för förväntningar och förhoppningar på Noir? Varför tror ni (om ni nu gör det) att Noir kommer bli er bästa julklapp i år. (Inte för jag själv tror det men chansen att jag kommer hitta Angelina Jolie och Kiera Knightly nakna i min säng är så små att av de julklappar jag verkligen har en chans att få så kommer nog Noir toppa listan. )
*Ett nytt rekord för mig. en parates i en paratens. Hör ljudet av min gråtande svenska lärare i högstadiet! 
** Svart är vitt och blått är en fransk suffle. Åter igen en mening som skulle få min svensk lärare att gråta.
"Off the record, on the QT and very hush hush."
Hjalle skrev:...tack goda Stat...
Josef K skrev:
Sandukar är inte en plats, det är ett drama. |
|
|
|
RipperDoc
Admin
Kommissarie
| Inlägg: 277 | |
Öde: 13
|
- 2006-12-03 07:22
Först vill jag säga en sak som jag har som mitt ledord inom rollspelande: ett spel blir bara vad du gör det till. En rollspelsprodukt har för mig bara som ansvar att inspirera mig - när den gjort det ligger huvudansvaret på mig och spelarna. Kort sagt - det är inte avgörande hur "bra" ett rollspel är, eftersom man ändå alltid ändrar saker själv. Jag tycker Noir är väldigt inspirerande, så det kammar hem full pott för mig på det området. Sedan finns det element jag inte gillar i Noir, men dessa ändrar jag, precis som jag ändrar i alla rollspel jag spelar.
I stora drag beskriver du Noir ganska bra med dina förväntningar. Men det finns några potentiella avvikelser, åtminstone från min tolkning av Noir. Du vill att Noir ska vara genomgrått - jag kan inte helt skriva under på det. Tittar vi på inspirationsmaterialet till Noir, exempelvis Sin City - är det en jämngrå värld? Jag tycker mig se stora kontraster. Jag associerar i viss mån "grått" med diskbänksrealism, Lars Norén, etc (en genre jag gillar men som inte är helt Noir IMO). Noir för mig är svart, grått och ibland vitt. Alla har onda sidor förstås, men det finns hjältar, anti-hjältar och superskurkar. Det finns kärlek, det finns hat. Hade Noir varit helt grått hade det varit 1984 rakt av (gråare får man leta efter), men för mig är Noir mycket mer kontraster än det.
Med det sagt - jag ser inga Hollywood-hjältar i Noir. Även om jag ser glädje, kärlek, etc så är dessa ljusglimtar mikroskopiska jämfört med hur jävligt det mesta är. Jag ser också gott om humor, då företrädelsevis svart sådan Den sortens humor man har när man är eftersökt av stadens maffiaboss och allt man har är en laddad revolver och en flaska whiskey.
Och angående monsterbashning och XP - det saknas ju ett egentligt XP-system i Noir, men beroende på hur man ser det så saknas det ju inte "kritters". Istället för goblins att döda finns det gott om småskurkar, goons och hantlangare som kan dödas. Jämför med ex. Max Payne-spelen. Det finns inget som säger att rollpersonerna SKA döda drivor av hantlangare, men konceptet ryms inom genren och därmed finns åtminstone delar av "monserbashning" även inom Noir. Om man så vill.
Knappt innan armarna hunnit bli fria hade benen börjat sätta igång, likt pistongerna i ett lok på väg mot de ödesdigra Nordgravarna. Samma kalla, våldsamma öde skulle möta honom. |
|
|
|
Hjalle
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 255 | |
Öde: 22
|
- 2006-12-03 09:37
Jag förväntar mig att författarna lägger en massa krut på att, regel- och inte-regelmässigt göra huvudpersonerna levande. Särskilt det tidigare, eftersom jag själv inte upplever några större problem med det senare. Jag vill att de ska kännas inspirerande fortfarande efter att jag skrivit ned dem i siffror, något som tyvärr sällan händer. Kanske till och med ännu mer inspirerande.
Jag förväntar mig stämningsfulla noveller inpetade på bra ställen, med god timing - ingen World of Darkness kanske, jag ser gärna att novellerna dykeru pp lite varstans och inte flera på rad i olika grälla typsnitt.
Jag förväntar mig ett intelligent regelsystem för berättarpersoner, både hur jag skapar dessa på ett rättvist sätt och hur jag använder dessa i spel. Som med huvudpersonerna, upplever jag mig inte ha problem med den andra biten (eller ja, jag förväntar mig egentligen att regler och icke-regler ska vara ganska ihopgrötade, också).
Öh, ja, så förväntar jag mig fantastiskt bra regler för social och fysisk strid.
Det verkar mest som om det är regler, kanske just för att jag har en speciell känsla över Noirs reglers kvalitet, och längtar efter regler som faktiskt är... bäst.
|
|
|
|
Robert
Användare
Frilansare
| Inlägg: 104 | |
Öde: 11
|
- 2006-12-04 12:34
Jag förväntar mig en värld som lägger statens förtryck kring alltid likt en kall och fuktig filt. Staten upplever som så pass genombyråkratiserad att det blir surrealistiskt. Logik och tjänstvilllighet är som bortblåsta och är istället ersatt med rutiner och en arbetsgång som är omöjlig att överblicka. Medföljer en grafisk uppställning över staten, dess departement och instanser i boken blir jag mäkta besviken. Centrum för hela spelet är Sandukar. Supplement som beskriver "kriget" och olika länder än imperiet tycker jag vore malplacerade. Picassos tavla Guernica vill jag ska vara en bra inspirationskälla till världen utanför Sandukar.
Några inneboende konflikter i världen tycker jag är av mindre vikt. Snarare som kompleterande inspiration för det som jag tycker ska vara det centrala, nämligen människan i världen. Att spela en kampanj som bygger på maktkamp mellan två ätter tycker jag vore mindre intressant.
Jag hoppas vidare att både text och, i mitt fall, bild kommer att vidga mina vyer och ge nya perspektiv på spelet. Att MiG levererar är för mig helt avgörande för ifall jag kommer att gilla spelet. Annars måste författarna vara något utöver det vanliga.
Reglerna hoppas jag ska vara smidiga och lättförståliga. Realism och detaljism lyser starkt med sin frånvaro och poängen är att göra en abstrakt lösning som är kul att använda snarare än försöka simulera.
|
|
|
|
|
