Nattvandrare
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 36 |   |
Öde: 7
|
- 2006-11-21 13:38
Den här tråden diskuterar artikeln: En Berättare på spänn
Helt klart intressant, jag är redan övertygad om att Noir är bra för just deckarspelandet, där spelarna måste lyckas med "Finna Dolda Ting FV:T" annars så kommer dom inte vidare, ödessystemet verkar lösa det logistiska problemet...
...men samtidigt så tycker jag nog att man ska vara försiktig med att förkasta andra spelmetoder, det är ju inte säkert att det här systemet passar alla och att spelarna kan påverka passar sig verkligen inte för alla genrer och t.om. deckaräventyren kan konstrueras snillrikt efter den gamla skolan bara man planerar bättre. Vill verkligen prova systemet och tror visserligen att det kan vara väldigt intressant och bra, men att det direkt slår knockout på alla andra genrer tvivlar jag på, hur bra spelet än är inom sitt gebit. Vissa rollspel skulle nog vara rent ospelbara med det här systemet, eller låt mig omformulera, vissa spelledare är nog redan så bra på sina metoder att dom skulle vara helt inkompatibla med ödesmakten.
Vill också passa på att säga att det enda som jag faktiskt är emot för tillfället i Noirs system är att man inte har 100%ig kontroll över rollpersonen i en del situationer som att man t.ex. inte kan avfyra enkelskott, bara inta attityden av att avfyra ett enda skott, sen avgör tärningarna hur många skott du avfyrar, vilket är lite motsägelsefulllt i ett system som har som filosofi att spelarna ska kunna ta över berättandet, alltså direkt styra sin figurs påverkan på sin omvärld.
Nu vart det väldigt negativt här så jag måste göra en liten vändning, jag ser jättefram emot Noir och hoppas det är så revolutionerande som det verkar, men om det är ärkebäst återstår faktiskt att se!
|
|
|
|
RipperDoc
Admin
Kommissarie
| Inlägg: 277 | |
Öde: 13
|
- 2006-11-21 14:10
Jag håller inte med Nattvandrare om att förlorad kontroll över sin huvudperson är ett problem - det rör sig ju inte om några stora avsteg, och som gammal spelledardiktator har jag inte mycket till övers för spelarnas befrielsekamp 
Vilket dock leder mig att jag inte kan hålla med Patrik att rälsning är död. Beroende på hur man definierar rälsning har jag använt det flitigt de senaste åren, och lyckosamt. Dramatik, spänning etc kommer minst lika lätt, om inte lättare, när händelseförloppet kontrolleras av spelledaren. Sedan kan man rälsa dåligt och rälsa bra, och dålig rälsning kan vi gott ta död på För övrigt anser jag inte att rälsning motsäger spelarinflytande som sådant - spelarna kanske inte kan ändra det stora händelseförloppet, men de har full kontroll över hur den personliga dramatiken inom och utom gruppen utvecklas.
Med det sagt - jag gillar skarpt Noirs system också, det behöver inte vara antingen eller.
Knappt innan armarna hunnit bli fria hade benen börjat sätta igång, likt pistongerna i ett lok på väg mot de ödesdigra Nordgravarna. Samma kalla, våldsamma öde skulle möta honom. |
|
|
|
Jonas Ferry
Admin
Kommissarie
| Inlägg: 427 | |
Öde: 26
|
- 2006-11-21 15:21
Patrik, jag nickade instämmande när jag läste din text. Precis så är det att spelleda Noir.
Självklart är inte rälsningen, vad man nu exakt menar med det, död, men jag ser inget direkt stöd i Noir för att hjälpa rälsandet. Snarare tvärtom: alla tips och hjälpmedel är till för att berättelsen ska skapas mellan berättare och spelare, vid spelbordet.
Berättaren har vetorätt när det gäller användning av ödespoäng, men jag skulle aldrig motsätta mig att en spelare använder öde. Eftersom man som berättare inte behöver ha en intrikat planerad storyline i förväg, finns det heller inget som går sönder om spelarna svänger uppåt i stället för vänster. Det är huvudpersonernas berättelse som är det viktiga, inte berättarens.
• One Can Have Her, ett noirspel under utveckling.
• Jag har en blogg där jag snackar rollspel, film (ofta noir) och serier. Kom och prata. |
|
|
|
Patrik
Admin
Kommissarie
| Inlägg: 315 | |
Öde: 9
|
- 2006-11-21 21:54
Nattvandrare skrev:
Den här tråden diskuterar artikeln: En Berättare på spänn
Vill också passa på att säga att det enda som jag faktiskt är emot för tillfället i Noirs system är att man inte har 100%ig kontroll över rollpersonen i en del situationer som att man t.ex. inte kan avfyra enkelskott, bara inta attityden av att avfyra ett enda skott, sen avgör tärningarna hur många skott du avfyrar, vilket är lite motsägelsefulllt i ett system som har som filosofi att spelarna ska kunna ta över berättandet, alltså direkt styra sin figurs påverkan på sin omvärld.
Hupp där! Enkelskott finns som stridshandling, och då avfyras bara ett skott. Det kan dock kosta initiativ att göra det. Jag kommer inte ihåg exakt hur det ser ut just nu, eftersom jag inte har en utskrift av stridshandlingarna framför mig, men tro mig. Det finns. Och används.
Ang rälsning:
Bra rälsning är sådan att det inte ens märks att man är rälsad. Det kan få finnas kvar. Dålig rälsning måste dö!
För övrigt trodde en av spelarna i den pågående krönikan Sotskymning att spelarna var hårdrälsade till en särskild plats under det senaste spelmötet, men den delen var helt improviserad och uppstod som direkt följd av en karaktärs handlingar. Är det en bra improvisation då?
"Det sägs att blod är tjockare än vatten, men när jag tittar ner i Sandukars stinkande kanaler tvivlar jag..." |
|
|
|
|
