Zodd
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 6 |   |
Öde: 1
|
- 2008-05-27 20:06
OBS kan innehålla magstarkt material.
Nattens becksvarta mörker hade staden i sitt järngrepp, Det enda som lyckades bryta mörkret var fullmånens sken som lyste ner likt en scenlampa som speglade det sorgliga livet på Sandukars gator. I detta månskens mörker så tar sig en smygande gestalt sig fram längs bakgatorna.
Månskenet lyser ner över gatorna som den endes blick över denna gudsförgätna stad. Jag stannar gömd i skuggorna som kastas ut i från en utav alla dessa ändlösa gränder. jag låter mig själv bli ett med natten och väntar på att molnen ska täcka den endes syn så att han inte ska se mitt fördärv. Jag drar min kniv detta synda verktyg ska i natt hjälpa mig med mitt fördärv.
Jag kan inte motstå, jag drar sakta tungan över dess blad. varför vet jag inte kanske för att känna något innan jag ger mig ann åt mitt fördärv, Kanske smärtan kan ge mig en bekräftelse på att jag faktiskt är mänsklig. En liten rännil med blod börjar rinna från min tunga och fyller sakta min mun med blod, Jag sväljer det men känner mig knappast mer mänsklig för det.
Jag synar mig själv en sista gång i mörkret min svarta rock går knappt att urskilja i mörkret, Mina händer svarta det med som synden går knappt heller att urskilja i mörkret endast knivens skarpa blad går att se det verkar nästan vitglödgad i mina ögon. Ett kort ögonblick tycker jag mig se min isblåa ögon speglas i bladet men jag inser att det måste ha vart en synvilla.
Jag väntar i mörkret och bidar min tid någon utav dem kommer nog snart nog intalar jag mig själv. Jag andas ut och märker att mina andedräkt bildar ett litet moln. he jag skrattar nästan ljudlöst för mig själv när jag tänker på att det kan lika gärna vara en själ som letar sig upp i himlen, ett liv som har släckts för att en ros ska få befrias från sitt köttsliga fängelse.
Nu hör jag någon komma, Hennes steg ekar lätt när klackarna på hennes skor slår emot marken när hon går. Trots mörkret kan jag urskilja att hon går klädd i en mörk rock troligtvis en mörkblå. De tycks vara populära nu. Hon har mörkt hår. korpsvart bestämmer tyst för mig själv inuti mitt huvud. Hon kan inte vara så gammal någonstans i sina sista 20 kanske början utav 30. slank är hon också, hon går med själv säkra steg. Troligtvis en riktig förförerska. Hon hinner nästan passera mig där jag står i mina funderingar.
Nästan, Jag lägger bestämt en hand runt hennes mun och drar henne bakåt in i mörkret bort från den endes blick. Hon blir förvånad, Hon hinner inte ens fatta vad som händer innan jag har dragit in henne i mörkret som omsluter mig än mindre skrika. Jag tar kniven dess vitglödgade blad färgas blodrött efter att jag stuckit det i hennes bröst. Hon blir slak och lelös i hela kroppen. Hon är inte död men hennes krafter lämnar henne, Jag skyndar mig att lägga henne ner i mörkret. Trots att det är mörkt så ser jag fortfarande rosen då jag sliter upp henens rock och stirrar på hennes bröst där rosen växer fram. Jag ger henne en sista tröstnade blick och smeker hennes kind med min andra hand. Hennes safir gröna ögon möter mina och hon ber om hjälp utan ord, hon tar ett krampaktigt tag om min rock ärm. Jag tittar förstående in i hennes ögon och viskar att det snart är slut. medan jag hoppas att hon finner frid innan hon dör Trots allt hon var med och befriade ännu en ros.
Han är som en kirurg med hagelgeväret.
Jag föredrar fältskärare. |
