Bentoni
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 455 |   |
Öde: 38
|
Novell: Bentoni part V - 2007-07-13 13:57
Det visade sig att Brüdd bara var en mellanhand. Jag knäckte käken på en rallare i Nedomstad för att få reda på det. Killen grät som ett barn och till slut hjälpte jag honom att dra käken rätt och gav honom något att dricka. Jag hatar min medkänsla ibland.
Brüdd jobbade tydligen extra hos diverse småbossar i Ikonen, men han gjorde visst aldrig något stort. Det var han för feg för. Jag antar att han fick lite stake till slut. Fast den sparkade jag ju av å andra sidan.
Brüdd bodde på en nedgången gata i Ikonen och han hade inte ens ett ordentligt lås in till sin lägenhet. Ett rostigt hänglås störde mig inte direkt och jag tog mig in för att se vem som kan ha kontaktat honom.
Det var vattenskadade väggar och rörigt där inne. Luktade skit. Han verkade ha varit en riktigt slusk. Jag gick igenom hans papper som låg huller och buller. En sliten, tummad lapp med mitt namn hittade jag, men inget annat av värde var skrivet på den. Jag tände en cigg av irritation och gick igenom rummet igen.
Jag hittade en servett med ett nummer uppskrivet på den. Om så mitt liv hängde på det skulle jag inte kunna svara på varför jag fastnade med blicken på den. Kanske var det att den var renare än alla andra papper i hela den lilla håla som Brüdd kallade sitt hem. Kanske var det den prydliga handstilen som fångade mitt intresse.
Jag slog numret på den fettindränkta, smutsiga plattan och väntade på signalen.
En signal.
Vad fan sysslar jag med?
Två signaler.
Det här är nog ingen bra idé. Snuten kan vara här när som helst.
”Ja.”
Iskall stämma. Jag svarade inte.
”Jag antar att herr Brüdd misslyckades, eftersom ni sitter hemma hos honom och ringer det här numret, herr Bentoni?”
Rösten var otrevlig. Kall, oljig och skrämmande. Efter det jag varit med om vid båda fronterna så finns det inte mycket som skrämmer mig längre, men jag kan ärligt säga att skulle jag behöva höra den rösten igen skulle jag nog hellre skjuta huvudet av mig.
”Vem är du?” lyckades jag till slut få ur mig.
”Herr Bentoni, vem jag är eller varför vi talar är ovidkommande. Vad sägs om en överenskommelse?”
”Visst.” sa jag så oberört jag kunde.
Överenskommelsen innefattar en fet yxa i ditt huvud.
”Var ska vi träffas?” frågade jag.
Han gav mig adressen och jag la på luren med en gång. Servetten la jag i fickan och så kollade jag Caldern innan jag gick ut ur det skitiga rummet.
Jag är ingen ond kille, inte egentligen. Hur många har jag dödat? Jag vet faktiskt inte. Det är ju dels dom där sju som jag är säker på. Sen vet man ju inte med de andra. I skyttegravarna ser man dåligt. Men jag tycker ju inte synd om dom för det. Ja, jag sa aldrig att jag var snäll heller... |
