Karl Lear
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 3 |   |
Öde: 2
|
- 2007-01-27 11:12
Har köpt Noir och gillar stämningen i spelet och ser fram emot att spel leda, har förståss även lite att skriva av mig efter att läst igenom Noir, så håll till godo.
Jag stod kvar och beundrade den röda dimman som ett genomgående skott lämnar efter sig när man träffar lungan och de yttre delarna av hjärtat, ett skott i mitten av hjärtat lämnar större droppar och vackra mönster på väggar och golv och är väldigt effektivt, men den röda dimman är vackrare och gör mig mer poetisk över jobbet som måste utföras, jag stod kvar tills dimman nådde fram till väggen och de små blod dropparna började slå ihop sig till större och sakta rinna ner emot golvet, kroppen hade för länge sedan träffat stolen och intaget en vilsam och helt onaturlig ställning, han var död men såg endå ut att må rätt så bra, om man bara stannar till ibland och observerar så ser man skönheten i allt även döden, jag vände på liggaren som fanns på disken framför mig och kollade rumsnumret ännu en gång, tre våningar senare så står jag framför dörr nummer 13.
Tur att jag inte tror på det där med övernaturliga nummer och sånt kraffs, jag knackar lätt på dörren och får ett bryskt "vem är det" som svar, jag ser att ljuset som sipprar ut i mellan dörrens nedre del och tröskeln bryts när en person ställer sig framför dörren, jag höjer mitt vapen det är som alltid nyinköpt inför speciella jobb och skjuter 3 skott i snabb följd emot mitten av dörren, ett stönande och en duns följer strax efter, jag drar min andra nyinköpta pistol och vräker mig emot dörren som ger vika och svänger inåt jag landar på golvet och glider in i rummet tills jag stannar emot en soffa, skott slår emot soffan, golvet och väggarna på bägge sidor om dörren några av dom försvinner ut i den tomma korridoren genom den öppna dörren, tid att göra rätt för pengarna, jag väntar tills några av dom som skjuter emot mig laddar om och reser mig upp för att få en bättre överblick av läget, hmmm tre vakter plus den jag sköt bakom dörren totalt fyra jag har bara fått betalt för två av dom jag måste diskutera ett nytt pris men det får vänta just nu, jag öppnar eld och skjuter ett skott med bägge pistolerna från vänster till höger och går sedan fram till kropparna och sätter ett skott i huvudet var, bättre att vara helt säker som sagt, jag laddar om pistolerna sju skott i vardera brukar räcka till men denna gång höll det på att gå fel men turen är fortfarande på min sida, dags att leta rätt på mitt huvudmål.
Jag ställer mig framför sovrummets dörr öppnar den låter den glida upp innan jag hoppar in i rummet, rullar runt ställer mig upp och sveper genom hela rummet med bägge pistolerna, ingen här går emot badrummet, framme vid badrumsdörren så tar jag en snabbtitt under sängen och nickar för mig själv kackerlackor gillar fukt och mörker, som jag trodde dörren är låst en välriktad spark knäcker låset och dörren glider upp, han sitter i mellan toaletten och tvättstället, han håller sina händer om huvudet och gungar fram och åter hela tiden han mumlar "nej nej nej" jag tittar på den sittande mannen hur kan någon ha varit rädd för denna patetiska typ, jag blir tvungen att fråga "nej vadå ?" min höga röst gör att han spritter till och tittar upp på mig "så här skulle det inte gå till" säger han "dom lovade att allt var okej" lägger han till, "jasså okej skit händer" blir mitt svar och jag tömmer bägge pistolerna i honom som jag laddar om samt sätter tillbaka i axelhölsterna, jag kliver ut ur badrummet och tittar på de fyra kropparna i rummet, går vidare emot den öppna dörren och ut i korridoren där jag möts av tre uniformerade poliser, hmm det måste vara ett bättre hotell än jag trodde efter som dom kommer så här fort.
Jag tar till mitt bästa vapen för detta tillfälle "det är en jädra röra därinne det ser ut att vara samma förövare som vid dom andra morden, se till att säkra brottsplatsen så pojkarna på krimlab kan göra sitt" dom ställer sig på sidan om så jag kan gå förbi, och jag hör deras svar när jag går ner i trappen "ja kriminalöverinspektör Prakow"
Jag längtar redan efter att få studera den röda dimman igen däri finns sanningen.!
|
