Mr Tias
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 20 |   |
Öde: 1
|
Emeralda Stark, en historia i fem scener - 2007-05-11 21:31
I den här tråden tänker jag berätta en historia, där min egen
karaktär (SLP) Emeralda "Emmie" Stark är huvudperson.
Historien är helt spontan, den byggs på när jag får tid och
lust att skriva. Än så länge håller jag bara på att göra klart
min första karaktär, har inte läst alla regler och än mindre
spelat Noir. Men tankar om kommande äventyr kommer jag
att prova genom att väva in dem i texten ...
Fem små scener kommer att berättas, det här är min
presentation av Emeralda. Ni kan gladeligen kommentera
texterna nedan.
~Mr Tias~
Scen 1 - Taxin
Regnet föll tungt som bly mot de små fönstren till den lilla
källarlokalen. Utanför kör en taxi förbi vars strålkastares
ansträngda ljuskäglor sveper över de av droppar täckta
rutorna och därmed splittras ljuset, som ett coctailglas
som faller från ett bord, i miljontals små reflektioner.
Det är här, i mörkret, som hon står - väntande på något
som hon inte ens vet vad det är. Cigaretten har snart
brunnit ända in till det svarta munstycket och hon blir
plötsligt medveten om att tiden gått. Det sista av hemska
tankar om det pumpande ljudet lämnar henne, hon är
åter klar i tanken.
I väggspegeln ser hon sig själv, eller i alla fall det skal
som omger henne. Hennes mörka hår är uppsatt och den
lilla svarta hatten, med sitt sidenband, ger ett för kvällen
perfekt intryck av sofistikation. Den midjekorta jackan
i svart och vitt ihop med den strikta svarta kjolen är
som gjord för en kväll som denna.
Ljudet av en bil, det måste vara taxin som kommer
tillbaka - det är inte lätt att hitta den lilla lokalen. Med
stor vana fimpar hon glöden och sveper det som finns
kvar i glaset, det är dags.
Från ett lönnfack invid kassaapparaten plockar hon fram
en liten ask i rött ädelträ, den läggs försiktigt ned i den
nyinköpta handväskan.
Emeralda går ut i regnet till taxin, bakom sig lämnar hon
något som hon aldrig kan fly från - sitt livsverk. Men inte
med en tanke funderar hon på det eller på ljudet som
ekar i hennes tankar, nu är hon på uppdrag.
Inlägg ändrat av Mr Tias, den 2007-05-12 19:32
|
|
|
|
Mr Tias
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 20 | |
Öde: 1
|
Sv:Emeralda Stark, en historia - 2007-05-11 22:02
Scen 2 - Döden bär rutit i natt
Taxin bromsar in och så gör även Emeraldas tankar, de
hade varit på flykt bortom Sandukars svarta horrisont -
bort till ett land som bara finns i fantasin. Grönt, varmt
och så skulle han varit där, inte som han är nu utan som
då - som innan ... Dörren öppnas.
Utanför taxin står Bruno. Hans smidiga hand sträcks ut för
att hjälpa henne ur bilen och hon tar den. Känslan att röra
vid honom är som att dricka av vattnet i hamnbasängen
en vinterdag - kallt och dödligt.
Den känslokalle mannen går klädd i brun kavaj och bär
en rutig slips i gult och brunt. När han lutade sig mot taxin
syntes tydligt hans revolver i ett axelhölster.
Väl inne på festen tvingas hon att ta en stärkande drink,
såväl den inre hettan som värmen från de öppna spisarna
får hennes porer att öppna sig. Svetten rinner ryggen och
för första gången börjar hon bli mycket orolig - att Bruno
jobbar i kväll kan inte vara ett bra tecken.
Inne på toaletten tar hon fram den lilla asken, i den finns
ett mynt av guld. Dess tyngd tycks suga energin ur hennes
hand, detta mynt kommer att föra med sig så mycket
ondska. Hon slänger asken i papperskorgen och låter sin
vänstra hans sluta sig kring myntet ...
På vägen från toaletterna möter hon döden - hennes ögon
flackar men återkommer alltid till hans rutiga slips. En
rysning går genom kroppen.
Först lite mingel, klockan närmar sig midnatt. Sedan är
det tid att sätta planen i verket.
I andra änden av det stora rummet står han, en ung man
som ska ta över sin fars imperium - eller så var det i alla
fall tänkt. Tanken på vad som ska hända honom när de
kommer på att han har det stulna myntet i sin ficka, den
tanken får inget fäste i Emeraldas hjärna. Hon tänker bara
på vad pengarna kan göra - hon hoppas så att det förhatliga
ljudet av pumpande luft ska kunna upphöra. Hon vet att
det kanske bara är en önskedröm, men vad har hon annars
att hoppas på?
Med bestämda steg går hon över golvet bort mot den unge
mannen, vars liv hon nu ska förgöra.
Inlägg ändrat av Mr Tias, den 2007-05-12 14:43
|
|
|
|
Mr Tias
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 20 | |
Öde: 1
|
Sv:Emeralda Stark, en historia - 2007-05-12 06:36
Scen 3 - Myntet
Tobaksröken låg tät i den stora salen. Emeralda blir stående,
kippande efter luft och känner hur paniken sprider sig från
de innersta regionerna av hennes själ. Utan att knappt veta
om det hälsar hon på en äldre man som går förbi, han hade
varit hennes kund förra veckan men det var nu något hon
helt förträngt. All kraft går åt, hon bara beslutar sig - hon
måste genomföra detta trots sin svåra astma.
Trumpeten skär genom lokalen som ett sorgset eko från
en svunnen tid, bandet har börjat spela och det sätter
människorna i rörelse. Det är nu det måste ske.
Hon närmar sig unge Georgios Umorti och låter sin vänstra
hand stöta till honom, samtidigt som hon placerat myntet
i hans ficka. Hon ler ursäktande anstränger sig till det
yttersta att charma den yngre mannen.
Georgios ler och känner sig smått mallig då en kvinna som
är äldre än honom visar intresse. För honom är hon nog
inget annat än en hora i mängden, men ack så fel han har.
Under fem minuter minglar hon med den unge mannen
och hans sällskap, sedan ursäktar hon sig med att behöva
ta en nypa luft. Det sista hon säger får planen att gå i lås
" - Hur lång tid är det kvar till fyrverkeriet?".
Unge Georgios vill självklart stila med sitt Dunarmco-ur,
hans hand stoppas ner i fickan och till sin förvåning så
tycks det finnas något mer i fickan.
Myntet kommer upp ur fickan ihop med klockan och det
faller mot marken ... de närvarande av familjen Dunarmco
tycker att det är en evighet, det tunga myntet av guld
roterar genom luften och faller med en duns i golvet.
Först är det bara de som står närmast som märker något,
sedan tystnar allt fler och till sist är det bara de bortdöende
tonerna från trumpeten som ljuder i rummet.
Ett av familjen Dunarmcos födelsemynt ligger nu på golvet,
uppenbart stulet då de endast tillverkas och ges till de
nyfödda som har högst status inom familjen.
Den unga mannen börjar stamma, han vill säga att han inte
har med myntet att göra och att han är oskyldig. Men det
går inte - skräcken är total och den fryser honom som om
om han så stått i de fuktiga dimmorna från Kovans kärr.
" - Tjuv! Förädare! Mördare!"
Ett flertal rop om hämd ekar i salen när flera av släkten
Zovrins anhängare insett att den unga mannen måste
ha begått ett brott för att komma över födelsemyntet.
Några få protesterar men flera unga män sliter tag i den
paralyserade Georgios, han förs bort så att de andra
inte ska höra honom skrika av smärta.
Emeralda väntar inte på att se resultatet av sitt trick, hon
skyndar bort mot toaletterna och nödutgången. Bakom sig
hör hon hur uppståndelsen börjar tillta. Precis när hon med
darriga händer öppnar dörren hör hon någon ropa.
"- Vart är du på väg, ingen lämnar lokalen. Stanna!".
Det är döden som ropar, Bruno har upptäckt henne och
hon flyr nu för sitt liv nedåt på brandrappan.
Inlägg ändrat av Mr Tias, den 2007-05-12 11:22
|
|
|
|
Mr Tias
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 20 | |
Öde: 1
|
Sv:Emeralda Stark, en historia - 2007-05-12 06:36
Scen 4 - Flykten
Ånga från underjordiska rör stiger upp ur gatbrunnar och
en ensam gatlykta skapar kryptiska skuggor på den bakgata
där Emeralda nu hamnat på efter att ha tagit sig ner för den
branta brandtrappan.
Förvirrat tittar hon sig omkring, allt är okänt för henne och
astman gör att syrebristen bränner i lungorna. Hon rusar
längst gatan för att komma bort från döden, som i dag går
under namnet Bruno.
Ljudet från klackarna på hennes pumps ekar mellan väggarna
på den smala bakgatan och inom henne rosslar lungorna
som en maskin i en gruva långt borta i norr. Bakom henne
kämpar döden med att få fram sin revolver.
En katt sitter bakom en soptunna och ser två skuggor avteckna
sig på väggen, och den bakre av dem kommer allt närmare.
Nu eller aldrig, Emeralda vet att Bruno är en av Sandukars
många erfarna mördare och hon kan aldrig springa ifrån
honom. Förtvivlat ser hon sig omkring och ser plötsligt en liten
dörr på sin högra sida, där hon kastar sig in.
BLAM! BLAM! BLAM!
Tre skott ekar mellan väggarna och projektilerna slår med
stor kraft in i väggen precis intill dörren när hattens svarta
silkesband fladdrar bort utom synhåll. Dammet från den
splittrade väggputsen spridet ett moln av kristaller som
sakta lägger sig på marken.
I dag lurades döden på sitt offer, eller kanske inte ... när
Bruno går tillbaka mot festen undrar hur länge den stackars
unge mannen som blev påkommen med det stulna födelse-
myntet fick leva.
Ett leende sprider sig på Brunos läppar, han rättar till sin
rutiga slips och tänker att han skulle behöva något stärkande.
Inlägg ändrat av Mr Tias, den 2007-05-12 12:07
|
|
|
|
Mr Tias
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 20 | |
Öde: 1
|
Sv:Emeralda Stark, en historia - 2007-05-12 06:47
Scen 5 - Lungor av järn
Emeralda skyndar genom det varma köket, två kortväxta
kockar tittar förvånat på den till fest klädda kvinnan som
sveper genom deras arbetsplats. Ut på gatan!
Pulsen är fortfarande hög när hon vilar ut i skuggan av
en stor reklamskylt. Uppdraget är genomfört men hon
är fortfarande inte säker, tankarna är i kaos.
"- Fru Stark, var vänlig följ med mig."
Emeralda fryser till och vänder sig hastigt om, såväl
chocken av att någon lyckats smyga sig på henne som
att hon tilltalades som "fru" var oväntat. Bakom henne
står en medelålders man i chaffuföruniform, han pekar
mot en stor bil som står en bit ner på gatan.
All kraft har försvunnit ur henne, lungorna bränner och
astman förhindrar henne från att återhämta sig. Är allt
slut nu tänker hon medan hon går mot bilen.
Från en smal gränd kommer ännu en man, i sin högra
hand bär han en revolver och i den vänstra bär han en
slips - som är gul och brunrutig. Mannens ansikte är
sargat av gamla skador och i skenet av bilens lyktor
ser han fasansfull ut, men ögonen ler mot henne.
"- Bruno är död, ingen vet att du smet ut bakvägen".
Väl i bilen möts hon av en äldre man, det var mannen
som hälsade på henne under festen. Minnet började
återkomma, den gamle mannen hade kommit in i hennes
antikvariat för tre veckor sedan och köpt en mycket
speciell bok. En bok som rent av var fientlig mot staten.
Mannen ler och försäkrar henne att allt är avklarat, ingen
kommer att få reda på vad hon gjort. Han talar lugnt
och ´bjuder på ett glas kolsyrat vatten.
"- Nu ska du besöka din man mitt barn".
Bilen åker genom gatorna och blir ett med staden, ett
med staden som aldrig sover och som konsumerar i
ett allt snabbare tempo.
När bilen stannar är de utanför det lilla sjukhuset, här
går Emeralda och den gamle mannen in och efter att ha
vandrat i många dystra korridorer kommer de fram till
ett rum som endast lyses upp av en lampa.
I skenet kan man se en man ligga som inbyggd i en maskin
full med slangar. Järnlungan gör att han kan andas,
genom att skapa under och övertryck över bröstkorgen.
Manfred Stark hålls vid liv av denna maskinen - men han
kan aldrig lämna dess grepp, han är fast i detta rum för
resten av sitt liv.
Emeralda får tårar på sina kinder och kramar hårt den
gamle mannens händer. I sina drömmar önskar hon att
det fanns något som skulle kunna göra hennes Manfred
frisk igen.
Så, nu har jag presenterat Emeralda och delar av hennes
bakgrund. Tyckte att det det här med astma skulle kunna
vara en begränsning som skulle göra livet surt för henne.
Att hon sedan har en man som permanent ligger på sjukhus
kan ju också vara en källa till allmän ångest.
Några kommentarer?
~Mr Tias~
Inlägg ändrat av Mr Tias, den 2007-05-22 21:35
|
|
|
|
|
