Noir Forum

matteo

Användare
Frilansare

Inlägg: 163

Öde: 8

- 2006-12-31 02:03 Jag tänkte att det hade varit kul om folk kunde lägga upp idéer till olika coola berättarpersoner som kan inspirera till eller användas i äventyr till Noir.

Jag börjar med att lägga upp ett par som jag kommit på själv. Det är två bröder som arbetar som Hitmen i Sandukar.

Den äldre brodern är rullstolsbunden men en mästerlig skytt och taktiker. Han spenderar all sin tid på skjutbanan eller i biblioteket. Han är magnifik krypskytt då han nästan aldrig missar, har ett fantastiskt tålamod och är mycket taktisk.
Hans relation till sin bror är både kärleksfull och professionell. Någonstans i sitt undermedvetna önskar han att det var brodern som hade fått granatsplittret i ryggraden och inte han själv. Samtidigt vet han att han räddade sin bror av kärlek och att han inte skulle vara någonting annat än en bitter krympling utan honom.

Den yngre brodern är en stor biffig fighter som har blivit upplärd av sin bror i skarpskytte. Även om hans skytte har mycket av broderns kvalité saknar det dennes finess. Han använder sig helst av kpistar eller tunga pistoler och helst en i varje hand samtidigt.
Den enorma tacksamhetsskulden han känner att han har till sin äldre bror gör honom otroligt lojal och han viker sällan från hans sida. Dock lever den äldre brodern en del av sitt liv genom honom och uppmuntrar honom att vara ute och roa sig, speciellt med vackra kvinnor. Därför är han känd som lite av en partyprisse och är stammis på de finaste restaurangerna och nattklubbarna där han ses i ständigt sällskap av vackra, unga bombnedslag.

Bakgrund:

Bröderna kommer ursprungligen från en liten by i väst och har en gemensam bakgrund inom det militära.
Den äldre brodern blev förlamad efter att ha kast sig över sin bror då skyttegraven de befann sig i blev beskjuten med artilleri. Han hade då en lovande karriär som officer framför sig men stoppades på grund av sitt handikapp.
De skickades hem från fronten tillsammans eftersom att den yngre brodern vägrade att fortsätta och fejkade en skada med storebroderns hjälp. Han har fyra tår på vänster fot.
De begav sig till Sandukar eftersom att storebrodern är besatt av att hitta en kur som kan få honom att gå igen. Denna besatthet har fått ny näring sedan de träffade Dr. Goldenritz, en skum doktor som bedriver ljusskygga experiment. Han forskar exklusivt åt bröderna och de förser honom med nödvändigt materiel och betalar även hans ansenliga arvode.
Pengarna kommer från uppdrag de utför för diverse gangsterbossar och skrupelfria affärsmän. Vissa säger att till och med staten har betalat för deras tjänster genom olika mellanhänder.

Bentoni

Användare
Byråkrat

Inlägg: 455

Öde: 38

- 2007-03-18 17:38 I Bibilioteket la jag upp en novell som jag tänkte mig handlade lite om en framtida antagonist till Huvudpersoner i min grupp.

Han föddes som Walther Fipowitz som den ende sonen till en mycket rik och mäktig industrimagnat. Walther var hetlevrad och slogs mycket i skolan, något som fick hans föräldrar att anlita en privatlärare, för att lära Walther att lägga band på sina känslor och uppföra sig.
Under hela sin uppväxt fick Walther höra att han var "omöjlig", "tröttsam" och "hopplös".
Han hade fått lära sig att inte visa sina känslor, men djupt därunder hans stenansikte kokade de.

Det var inte förran han blev sexton år gammal som han för första gången på tio år uppvisade känslor igen.
Två hantverkare som skulle laga det hus som Walthers far köpt åt honom skrattade i mjugg åt honom och gjorde sig lustiga över hans uttryckslösa ansikte.
Det var egentligen inte vad de sa, eller ens hur de sa det. Det var bara det allra sista som krävdes för att han till slut skulle släppa på den fasad som han hållt uppe i ett decennium.
Han grep tag i det första han hittade; en hammare och slog in skallen på båda hantverkarna. Därefter rymde han för att aldrig återvända.

Under åren slogs han vid alla de tillfällen han fick. Först i mörka gränder med de han stötte på. Senare på krogar och barer. Till slut på olika obskyra kampklubbar runt om i Sandukar, legala, som illegala.

Han växte sig starkare och större med varje kamp och hans ansikte slogs sönder och samman.
Han lämnade sitt gamla liv bakom sig och det finns nu mycket lite kvar av vad som en gång var Walther Fipowitz.

Numera kallas han bara för "Den kedjade" efter som han brukar kedja sig själv vid väggen vid vissa strider för att hindra sin egen rörelseförmåga. Ingen känner till hans ursprung och han säger inget heller. Det är inte ens säkert att han minns själv längre.

Numera är Den Kedjade en fullvuxen man. Han är i själva verket ungefär 40 år gammal, men på grund av hans kraftigt ärrade kropp och ansikte är hans ålder svårbedömd.
Han har mörka onda ögon som ligger djupt under sönderslagna ögonbryn och som ständigt analyserar sin omgivning. Han kraftiga huvud och tjurnacke är ärrade från de hundratals strider han varit inblandad i.
Den Kedjade mäter nästan sju fot, men ser lite kortare ut eftersom han står lutad i nästan alla lägen. Han är massiv och är urstark.
Därtill är han omänskligt stryktålig och fruktansvärt snabb.
I sin senaste strid kämpade han mot erfarna boxare från Ikonen och dödade dem alla. Han antar alla utmaningar som bjuds och kedjar allt oftare fast sig själv i väggarna för att hindra sina egna rörelser.

Det är osäkert vad Den Kedjade egentligen vill, men många misstänker att han bara vill bli besegrad. Jag är ingen ond kille, inte egentligen. Hur många har jag dödat? Jag vet faktiskt inte. Det är ju dels dom där sju som jag är säker på. Sen vet man ju inte med de andra. I skyttegravarna ser man dåligt. Men jag tycker ju inte synd om dom för det. Ja, jag sa aldrig att jag var snäll heller...

Forumlista Noir Biblioteket