Bentoni
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 455 |   |
Öde: 38
|
Novell: Mitt sanna jag - 2007-03-18 16:48
Det finns ingen hejd på hur illa jag kan göra de här människorna. Jag släpper all kontroll och bara låter min vrede flöda. Många runt omkring mig fruktar mig. Ingen vågar gå nära mig. Förr kunde jag åtminstone försöka kämpa emot, men jag har insett den fulla belöningen av att låta allt bara få ske. Låter det fridfullt?
Det är det inte! Vakna till liv, för fan! Tror du att jag är någon sinneslö opiatslickare?! Jag är våldets gud!
De första jag dödade dräpte jag med en hammare. Det var blött ute så det var enkelt att tvätta händerna, slänga undan hammaren och komma undan.
Efter det gjorde jag det med mina bara händer. Två, tre, fyra stycken. Det fortsatte oftare och oftare och snart kunde jag ta mig an två åt gången. Jag började söka upp kamper och jag vann jämt. Ingen kan besegra mig.
Efter ett tag började jag undra hur långt min förmåga sträckte sig., hur många jag egentligen kunde ta mig an innan jag till slut föll till föga. Jag ökade oddsen hela tiden, ivrigt påhejad av aningslösa kretiner med sedelbuntar i händerna. Dårar! De förstår inte vad det handlar om! Det är inte vinsten som spelar någon roll! Det är inte heller att förlora eller ens VEM det är som segrar!
Det är striden i sig det handlar om! Det är det enda av vikt! Att vrida, bända, slå, sparka, skalla, bita, kasta, slänga sin motståndare! Att känna hur musklerna nästan sprängs av all den kraft som samlats däri! Jag är i närmast extas när jag får dem att underkasta sig för min övermakt!
Jag låter den beska smaken av våld fylla mina lungor och stärka mig. Min ögon tåras av den fräna doften av människor runt om mig. Det finns ingen som kan stoppa mig nu.
Jag kan när som helst ta reda på hur många jag har besegrat. De enfaldiga varelserna runt omkring mig har ristat in det i väggarna. Jag har besegrat och dödat över fyrahundra män och kvinnor.
Sist var det fjorton erfarna kämpar från Ikonen som stred mot mig. Jag dräpte dem alla. Det känns så skönt när de rusar mot mig och jag vill aldrig ändra på något av hur mitt liv sett ut. Jag är nöjd.
Inlägg ändrat av Bentoni, den 2007-03-18 17:48
Jag är ingen ond kille, inte egentligen. Hur många har jag dödat? Jag vet faktiskt inte. Det är ju dels dom där sju som jag är säker på. Sen vet man ju inte med de andra. I skyttegravarna ser man dåligt. Men jag tycker ju inte synd om dom för det. Ja, jag sa aldrig att jag var snäll heller... |
