palmat
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 10 |   |
Öde: 3
|
Inspiration - 2012-09-15 17:06
Som spelledare kan jag ibland känna att det blir jäkligt krystat att få rollpersonerna att ta de jobb och uppdrag som man har planerat. Så för att fösa RPna åt rätt håll har jag som vana att inför varje nytt scenario skriva en kort text om varje spelarkaraktär för att ge lite inspiration men även kunna försätta dem i rätt stämning och situation. Här brukar jag också plantera lite "story hooks" som jag kan använda framöver. Här kommer nu en "starttext" för en av mina spelare som gjort en karaktär inspirerad av huvudpersonen i filmen Drive. Alltså en stuntförare/bilmekaniker/kriminell typ. FYI, samtliga karaktärer i detta scenario bor och jobbar i Glitterdalen.
Enjoy!
Du stoppar fem oljiga mynt i den knallröda automaten. Apparaten spottar ut en slank iskall glasflaska med en rödbrun dryck. Vant öppnar du den och ser dig omkring. Full aktivitet i garagen, folk ränner fram och tillbaka, lagar, tankar, förstärker bilar. Det är bråda dagar eftersom en kommande storfilm med storstjärnan Navroz Babek behöver femton bilar för en rad biljakter och stunts. Du sveper drycken och känner kylan sprida sig i magen samtidigt som ditt sinne vaknar till liv av koffeinet och sockret. Solen gassar obarmhärtigt ned över verkstäderna och garagen. Luften formligen darrar. Chefen hastar runt och försöker hålla ordning på allt och alla samtidigt som hans telefon ringer i ett. Du sätter dig ned i skuggan av automaten och tittar ut över din värld. En enkel och begriplig värld. Liten, men ändå oändligt stor. En värld av enkla arbetsuppgifter. Plåt, metall, kugghjul, olja och varvande motorer. Långt ifrån ditt tidigare liv som snut då du kämpade för en sanning och rättvisa som aldrig fanns. Idealen har du kvar men är desto klokare och mer klarsynt idag. Speciellt efter att Hon dog i dina armar. Men det var ett år sedan och du har gått vidare. Du sluter ögonen och låter skuggan svalka dig medan du tänker tillbaka på bättre dagar. Chefen gormar plötsligt åt dig att lyfta på arslet och göra någon jävla nytta. Ja, chefen är verkligen en ordkonstnär. Du ler åt honom och snabbar dig tillbaka till garaget och jobbar vidare.
Dagen går och hela gänget packar ihop och beger sig hemåt eller mot de gamla vanliga vattenhålen i Ikonens centrum. Det är ju ändå fredagskväll. Du däremot är redan hemma. Lägenheten ovanför det sista garaget vid viadukten är ditt hem nuförtiden. Det är inte speciellt lugnt med all trafik men ljudet av staden lugnar dig under nätterna. Du säger hej då till alla men dröjer dig kvar och går in till chefen och pratar lite om den kommande veckan och vad som behövs göras. Chefen tar fram whiskeyflaskan ur skrivbordslådan och häller upp två stadiga drinkar. Du låter dig väl smaka och ni går ut med varsin pinnstol från kontoret och sätter er på parkeringen och ser solen gå ned över Glitterdalen. Detta är din värld. Plötsligt känner du hur någon tar tag i dig bakifrån. Instinktivt snurrar du runt och gör dig beredd. Du skrattar till när du ser att det är chefens 12-åriga dotter Weronika. Du lyfter upp henne och snurrar henne i din famn samtidigt som ni skrattar tillsammans. Du släpper ned henne och ni alla tre börjar skoja och prata om dagen som gått. Hon visar stolt upp sina omdömen på läxorna som hon fått tillbaka. Chefen säger åt henne att springa in och tvätta händerna innan det är dags för kvällsmaten. Han frågar om du inte har lust att göra dem sällskap, det blir köttfärslimpa med gräddmos. Som vanligt tackar du nej och som vanligt säger han att ni får tar det en annan gång. Just nu känner du bara för att köra. Ta fram bilen och släppa alla tankar och bara känna bilen accelerera genom staden. Du säger hej då till chefen och går tillbaka till lägenheten och äter två mackor, duschar av dig och byter kläder. Du tar på dig den gamla läderjackan som du i ett annat liv ärvt av din far och med nycklarna i handen stegar du ned mot bilen.
Några timmar senare har mörkret sänkt sig över staden och du svänger in på studioområdet igen och sätter kurs mot din nuvarande hemvist. Av någon anledning känner du på dig att något inte stämmer och när du kommer runt hörnet bekräftas dina föraningar. På parkeringen står det en svart ”muskelbil” parkerad och i strålkastarljuset ser du chefen ligga blåslagen och blodig på marken. Runt om honom står det två gorillor och en råttliknande man i kritstrecksrandig kostym. Du stannar bilen och kliver sakta ut. Smygandes rör du dig mot bagageluckan på din bil och tar ljudlöst fram en kofot ur utrymmet. Du rör dig ohörbart genom skuggorna och försöker uppfatta vad som sägs. Du fångar enstaka ord och lägger ihop att det handlar om någon slags skuld. Nu när du kan se bättre fattar du snabbt att gorillorna och råttan tillhör Rostknivarna. Du sprang på dem för några år sedan då du fortfarande var polis och kom knappt undan med livet i behåll. Ett svagt minne av att Rulov nämnt något om dem svävar också förbi. Brutala, utan finess, men de får jobbet gjort om man säger så. Hur i helvete kunde chefen slå sig i slang med dem? Han borde verkligen ha vetat bättre. Monologen från råttan fortsätter med hot och snack om pengar och ränta. Du lyssnar in vad som sägs men tröttnar på retoriken som du hört så många gånger förut och träder fram ur skuggorna.
Att resonera med Rostknivarna är som att pissa i motvind. Deras medlemmar har sällan hjärnkapacitet till att konversera så det är bättre att använda ett språk som de förstår. Trots att du överraskar dem är gorillorna förvånansvärt snabba. Den första faller efter en spark som knäcker det vänstra knäet uppföljt av ett slag med kofoten mot adamsäpplet. Den andra gorillan har tur och får in ett hårt slag mot revbenen. Smärtan skjuter som en fallande stjärna genom bålen. Du utnyttjar dock faktumet att han offrat sin balans och replikerar med en spark i magen som viker honom likt en fällkniv. Kofoten möter hans bakhuvud och ögonen slocknar. Råttan har precis fattat situationen och rycker upp chefen på fötter och fiskar flinkt fram en blänkande rakkniv som han sätter mot chefens hals. I samma ögonblick kommer Weronika utspringandes från ett av garagen med ytterligare en gorilla hack i häl. Hon sätter kurs mot sin far vilket är ett dåligt val. Råttan fångar henne och byter chefen mot flickan. Du inser att du måste agera snabbt. Den tredje gorillan gör du processen kort med och nu är bara råttan kvar. Hans mun börjar gå på högvarv och hot av alla möjliga slag far igenom luften. Kontentan är att han kommer att ta med sig flickan därifrån. Fri lejd pratar han om. Du känner Rostknivarna och vet att flickan är död om råttan får åka härifrån med henne. Innan du hinner reagera gör chefen ett utfall i hopp om att rädda sin dotter. Råttan tappar fokusen och hugger efter chefen och träffar hans armar och händer. Weronika försöker slita sig och i tumultet faller hon till marken med blodet strömmande från sin hals. Du känner hur alla ljud och sinnesintryck försvinner. En omedelbar kyla sprider sig i hela kroppen och ilskan rusar upp ur avgrunden. Din kropp exploderar och plötsligt är du framme vid råttan och ni tumlar till marken. Du slår och slår och slår till hans skalle ger med sig och när allt är över har du begravt kofoten i råttans hals.
Vad som händer sedan är fortfarande otydligt. Du lyfter in flickan i din bil och kör i ilfart till närmsta sjukstuga efter att ha kollat att chefen var okej. Han såg ganska illa tilltygad ut men han får vänta. Du rusar in igenom sjukstugedörrarna skrikande på hjälp och läkare och sköterskor kommer rusande. Några minuter senare har flickans stabiliserats även om läget är allvarligt. Du skyndar dig därifrån innan de börjar ställa alltför många frågor. Du måste tillbaka och städa upp röran vid verkstaden och se till chefen. Väl framme ser du att chefen släpat in de fyra männen i bilen de kom med och ligger nu på marken bredvid. Du ser att han fortfarande blöder ymnigt från sina händer och armar och verkar frånvarande pga blodbristen. Du tar med honom in på kontoret och sliter fram första förbandslådan och lägger om såren så gott du kan. Chefen är helt apatisk och jämrar sig. Du försöker få honom att fatta att flickan kommer att klara sig och att han måste ta sig till en sjukstuga. Männen i bilen utanför tar du hand om. Efter en stund ringer du en taxi som senare hämtar upp chefen vid studioområdets ingång. Du däremot sätter dig i den svarta muskelbilen med de fyra männen och kör iväg.
Natten susar förbi utanför och sakta men säkert återvänder världen till dig. Du vet att även om bara råttan är död så kan du inte lämna någon levande. Inte nog med att du och chefen skulle vara i fara, även Weronika skulle vara ett lovligt byte för Rostknivarna. Du parkerar under en bro vid en av vallgravarna och ser till att ingen är i närheten. Snabbt letar du igenom bilen och finner en gammal pistol i handskfacket. De tio kulorna ser till att ingen överlever. Du lossar på handbromsen och skjuter bilen över kanten och ser hur det svarta vattnet där nere omfamnar både bilen och männen inuti. Din blick spejar ut över staden och vattnet och du inser att det är detta som är din värld. Lugnet och tryggheten i Glitterdalen är bara till låns. Du söker inte upp sådant här, skiten bara kommer till dig. Alla som du släpper in rycks alltid ifrån dig. Du överväger att bara åka vidare och aldrig återvända till Glitterdalen. Tanken på flykt lämnar du dock därhän. Man vet aldrig om Rostknivarna kommer tillbaka, och om de gör det kommer du att vänta på dem. Du går sakta därifrån och stadens skoningslösa armar omfamnar dig.
En vecka senare så är nästan allt som vanligt igen. Weronika har fått komma hem och verkar vara vid ganska gott mod trots det som hänt. Läkarna sade att hon hade tur. Fem millimeter till höger så hade hon förblött på två minuter. Ärret kommer nog försvinna så småningom men det blir nog värre med såren på insidan. Chefen är ett vrak efter det som hände och har vid det här laget tackat dig tusen gånger för att du räddade hans dotter. Tyvärr känns det inget bättre för det. Hade inte du blandat dig i hade inte Weronika hamnat där hon hamnade. Skulden väger tungt på dina axlar och det hela känns som en repris av natten för ett år sedan. Rostknivarna har inte återvänt… ännu. Frågan är om råttan gick egna ärenden eller inte. Tiden får utvisa det hela. Chefen berättar att det hela handlade om spelskulder. Stora spelskulder. Exakt hur mycket vill han inte säga men till slut mumlar han något om 20 000 zovriner. Detta innebär att han förmodligen är skyldig det dubbla. Du vet att det inte finns någon chans för chefen att hosta sådana pengar. I ett svagt ögonblick lovar du att hjälpa honom. Egentligen vill du inte för han borde fan vetat bättre, men du gör det för Weronika. Hon ska i alla fall inte behöva se sin far tyna bort pga missbruk precis som du gjorde. Spel, sprit, droger, allt är samma skit. Du inser att om du verkligen skall hjälpa dem räcker det inte med a knega dubbla skift i verkstaden. Det kommer att behövs andra metoder helt klart.
|
