Doctor
Användare
Knegare
| Inlägg: 76 |   |
Öde: 5
|
- 2011-02-01 20:44
Tåget mot Nadrimov i Sadovia hade rullat i nästan fem dygn. Resan var behaglig och lugn tyckte personalen. Det var den tiden på året som det var få resenärer med tåg. Vädret var för varmt och påträngande för att det skulle vara bekvämt att åka tåg i tretton dagar. Det mäktiga lokomotivet bar sju vagnar. Vagnen längst fram var bokad för personalen. Efter den kom två vagnar med första klass. De tre sista vagnarna var för de som inte hade råd att resa i första klass. Resande, förtryckta och andra folkslag som känner ett visst utanförskap är inpackade som djur i den sista vagnen. Ingen brydde sig någonsin om den sista vagnen.
I skymningen skulle tåget passera ett område som var jordbävningsdrabbat. Inga rapporter hade kommit in om skalv så tåget åkte vidare. För sent upptäckte de två förarna att rälsen splittrats och en jättelik förkastning uppenbarat sig. Nödbromsen anlades och tåget stannade. Loket, personalvagnen och förstaklassvagnarna hängde ner i förkastningen. Endast de tre vagnarna med underklass passagerare stod på fast mark. Paniken var ett faktum, alla ville ut.
Några ur personalstyrkan hade lyckats klättra upp med ett fåtal förstaklass passagerare. Utöver denna handfull var det bara underklasspassagerare som kom ut. Tåget rasade ner i den djupa förkastningen och tog räddningsredskap, mat, vatten, passagerare som inte hunnit ut och lokförarna med sig.
Skymningen kom fort ute i ödemarken och folket i den sista vagnen slog snabbt upp ett provisoriskt läger. Kvinnorna från nomadsläktena var inte nöjda med platsen de fått stanna på. De sade att platsen var ond. En stor ondska bodde här omkring. Deras män såg till att följa kvinnornas råd när de började mumla om skyddsbesvärjelser. Alla deras män visste att när deras kvinnor talade om detta var det bäst att göra som de blev tillsagda. De hade alltid rätt.
Natten kom och med natten kom även mörka moln. Lägrets eldar och de få förstaklass resenärerna var de enda som förde ljud med sig. I horisonten kunde kvinnorna se ljus. Det var ett pulserande rött ljus. En signal. Kvinnorna sov inte mycket den natten. På morgonen hade några personer försvunnit. En snabb spårning visade att spåren kom ifrån och gick till det stället ljuset hade kommit ifrån under natten.
Inlägg ändrat av Finntroll, den 2011-02-02 16:18
När jag såg den långa svartklädda mannen visste jag att jag aldrig mer skulle se min familj och att jag skulle få sona för mina brott mot staten. |
Men nej då. Jag måste gå och avslöja allt 
