Ekorren
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 49 |   |
Öde: 6
|
- 2009-03-26 09:49
Detta är den andra delen i krönikan I den svarta månens skugga. Den första delen, En befläckad själ, behandlas i den här forumtråden:
http://www.noir.nu/component/option,com_joomlaboard/
Itemid,65/func,view/catid,11/id,6759/
Vrålet i avgrundens djup är den andra berättelsen i krönikan I den svarta månens skugga där huvudpersonerna fortsätter sin spännande (och skräckinjagande) resa in i en värld av mörker, ockultism och ondska.
Huvudpersonerna har tidigare tagit upp ett nedlagt fall där ett flertal ättesöner har försvunnit. Vad som började som en brottsundersökning visade sig leda till en undre värld av mänskligt förfall, religiös fundamentalism och mörka element av fasa och mystik. Efter berättelsens slut har huvudpersonerna försökt att återvända till sina normala liv men avbryts av ett kall från Svarta månens orden. Någonting ondskefullt har väckts i Sandukar och huvudpersonerna måste nu avsluta vad de en gång påbörjade.
I den svarta månens skugga cirkulerar kring Svarta månens orden och dess hemligheter. Vad döljer denna orden i sina uråldriga böcker och dolda kammare? Varför förekommer ättenamnet Arkady centralt i alla konflikter rörande Imperiets religiösa mysticism? Kommer huvudpersonerna att behålla sina psyken eller dras ned i befläckelsens förfall? Kanske kommer huvudpersonerna få svar på sina frågor eller kanske kommer de alltid att famla ovissa runt i mörkret.
I den svarta månens skugga
Vrålet i avgrundens djup
Andra berättelsen i en krönika till Noir av Henrik Jäderqvist
Mitt namn är Tem Sarkez och jag finns inte. Jag har inget medborgarpass och mitt namn finns inte i något arkiv. Jag rör mig osynlig längs Sandukars gator och passar inte ens in i celenkkvarteren där jag bör känna mig hemma. Jag hade ingen barndom. Jag har aldrig haft något liv. Jag har bara haft mina uppdrag.
De ser mig som ett vapen. De kallar mig för odödlig. Mitt liv är att slå till från skuggorna. Att få den information jag söker. Att avrätta. Sedan återvänder jag till Sandukars skuggor i väntan på nästa uppdrag. Jag är en kommissarie och det är tack vare oss som de patetiska medborgarna i denna förfallna stad kan fortsätta att leva i ovisshet.
Ingen bör veta att jag finns. Trots det är jag bevakad av män i svarta kåpor. De döljer sig i skuggorna. Att de ser mig bekräftar min existens. Frågan är om de är vänner eller fiender. Finns det ens vänner i denna mörka värld?
Berättelsen är ännu under konstruktion men kommer att laddas upp inom kort. Glöm inte att spela den första berättelsen i krönikan innan du påbörjar denna.
|
