Hjalle
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 255 |   |
Öde: 22
|
- 2009-03-17 18:05
Hoppets Rost har inte alltid varit sa dominerande i Sandukar som det ar i dessa dagar. Faktum ar att det inte var lange sedan alls som det fanns atminstone ett nyhetsblad till som verkligen kunde na ut till alla i Imperiets huvudstad. Sanningens Rost var visserligen aldrig lika stort, men tjanade anda som ett alternativ till Hoppets Rost sa som mer universellt nyhetsblad. Annars ar lokaltidningar av olika slag valdigt vanliga i Sandukar, eftersom staden ar en for stor skadeplats att observera for de flesta tidningar.
Sanningens Rost utmarkte sig pa flera satt. Det var en tidning vars reportrar var kanda for att grava djupt och jobba hart, ibland med tvivelaktiga metoder, for att fa fram sanningen om Sandukars smutsiga gator. Artiklarna var ofta langa och hade ett rykte om sig att vara mindre populistiskt skrivna an Hoppets Rost. Det fanns sa klart kritik mot den ocksa - inte bara fran hogre hall, manga tyckte att tidningen frossade lite val mycket i elande och barnmordare och blod och kannibalsekter. Mellan dessa reportage hittade man ocksa mer riktad kritik, om misaren i vissa stadsdelar, sarskilt de med manga immigranter, eller om polisens brutala metoder eller industrimagnaternas hansynsloshet. Och sa hade de namnet ocksa, sa klart - Sanningens Rost. En tydlig spark i andan pa storebrorstidningen.
Vad som undanholl Sanningsministeriet och Kommissariatet fran att ingripa med en gang ar inte helt latt att veta, men manga antog, och antar fortfarande, att tidningen satt inne med betydligt varre saker och ett antal maffiga hallhakar pa ratt personer. Dessutom var den sa klart inte helt utan maktigt beskydd. Dess huvudsakliga agare var en familj inom atten Kriger, med mycket nara band till de allra maktigaste generalfamiljerna. Aven ett antal stora maffiaorganisationer stodde och beskyddade tidningen, kanske for dess poliskritik, kanske i dess egenskap av natverk for personer med hallhakar pa andra, kanske for att den skrev sanningen och darmed gillades av samhallets utslagna, samma personer som ofta ser maffiafamiljerna som den styrande ordningen och den heliga auktoriteten. Dartill hade ministeriet ett antal spioner inom tidningen, och erholl mycket vardefull information sa lange dess reportrar fortsatte att gora sina upptackter.
Men - trots eller pa grund av allt detta - sags tidningen sa klart som ett hot. Sarskilt for Hoppets Rost var det en nagel eller rentav en klo i ogat. Redan innan de riktigt stora dramerna utspelade sig hade det skett omsesidiga attentat reportrarna emellan, smutsiga sabotage och en hel del masspublicerad smutskastning.
For snart tva ar sedan publicerades i Sanningens Rost en artikel som skulle besegla dess framtid. Den hade formen av en teaterrecension, men recenserade en pjas som aldrig funnits, med namnet "Apparaten". Recensenten sagade det otrovardiga scenariot och de usla skadespelarna. Det hela var en ganska uppenbart och valdigt drastisk kritik mot hela statsapparaten, att recensenten tyckt att pjasen inte var tillrackligt realistisk var ett satt att saga att man knappast kunde tro att det var sant och de usla skadespeleriet syftade pa absurditeten i dess propaganda och agerande. Recensionen inneholl en mangd andra detaljer och formuleringar varmed mer specifika saker kritiserades. Nagot som gjorde det annu mer tydligt var att recensionen var signerad "Quirinus Czerna". Under denna pseudonym brukade annars de mest djupgaende reportagen om de mest valdsamma baksidorna av Sandukar publiceras, i helt andra avdelningar an teaterrecesionerna.
Och efter att "Apparaten" sagats jams med fotknolarna satte den igang. Det hela borjade kvallen samma dag som tidningen kommit ut. Plotsligt stod tidningens hogkvarter i lagor. Brandkaren var forsenad. Markliga explosioner inifran byggnaden forsvarade slackningsarbetet.
Redan dagen darpa publicerade Hoppets Rost en synnerligen valskriven artikel som avslojade att branden i sjalva verket inte var nagon vanlig brand. Det var ett psykopatdad. Och Quirinus Czerna var forovaren. Ja, mannen bakom namnet hade i sjalva verket flera saker pa sitt samvete. Det visade sig att han hade en bakgrund inom maffian och att han hade ett antal mord pa sitt samvete.
Stapos trupper hindrade tidningen fran att trycka vidare. Nagra reportrar fangades in, andra flydde, bytte namn, gick under jorden, begick sjalvmord eller salde hemligheter till maffia eller rentav till Staten sjalv for beskydd.
Hoppets Rost agnade nagon vecka at att med illa dold upphetsning skriva ned den halvdode konkurrenten mer och mer, ett par dagar in i stormen kom det fram att Q Czernos dad varit av sjalvmordskaraktar och att aven han dott i lagorna och explosionerna. Sedan slutade man plotsligt skriva om den. Helt. En manad efterat agnade man en sida at en artikel som i korthet gick ut pa att saga att de ansvariga bakom skurktidningen Sanningens Rost stallts infor ratta, erkant en mangd fuffenserier, och domts.
Nu, manga manader efterat, lever Sanningens Rost kvar som en skugga, som ett minne. Manga ar de reportrar som jobbat for den och som fortfarande verkar inom Sandukar, inom alla skikt. En del av dem soker sanningen om exempelvis Quirinus Czerno. Vart blev han av? Vem var han? En del rykten inom den undre varlden pekar pa att beskyllningarna om mord och maffiasamrore inte ar helt uppat vaggarna. Ett fatal personer, en liten inre cirkel av stenharda reportrar, kande honom, men dessa ar spridda for vinden.
Dar hogkvarteren lag har man nu byggt upp en jattelik skyskrapa som nu tjanar som ett av Sanningsministeriets manga kontor. Den kastar en mork skugga over den breda aveny som gar ut fran den, kallad "Svartvita avenyn", kand for sina manga krogar, biografer, forfattarcaféer och sma bokhandlar. Dar, bland avdankade frilansare och nostalgiska bartendrar, ar det fa som glomt...
|
