Noir Forum

Ekorren

Användare
Livstidsanställd

Inlägg: 49

Öde: 6

- 2009-02-18 21:15 Medan jag väntar otåligt på att få regelboken till Noir i brevlådan funderar jag redan nu på vad jag ska försätta min spelgrupp inför efter att jag har läst igenom boken och matat in regelverket. Ge mig gärna tips på vändpunkter i storyn, ockulta element och bomber.

Berättelsen är inspirerad av Omen, Da Vinci-koden och H.P. Lovecraft.

Det grundläggande temat jag tänker mig handlar om en kult som dyrkar Befläckelsen och ser den som en välsignelse av gud (detaljer att komma efter att jag har läst igenom regelboken). Denna kult sysslar med ritualer och mord och har bl.a. försökt att sprida Smittan och skapa väsen ur Befläckelsen. Någon f.d. kultist eller pastor inom Kyrkan sprider information om denna kult till en av huvudpersonerna (reportern) som startpunkt till berättelsen.

Huvudpersonerna hade jag tänkt mig vara en frilansande reporter som har studerat och vill avslöja Smittans existens, en fritänkande författare som trycker böcker under pseudonym för att skydda sig från Ministeriet och deras censur samt en privatdetektiv som, oberoende av vad Ministeriet säger och tycker, väljer att gå på djupet med undersökningarna av de senaste morden efter att ha upptäckt att det rör sig om ritualmord.

En av huvudantagonisterna är en agent utsänd från Sanningsministeriet att övervaka dessa tre "fritänkare" och (i värsta fall) avrätta. Kanske de mörka mysterierna som huvudpersonerna kommer att lösa får över honom på deras sida? Det beror helt på spelarnas agerande, och denne agent är hårdkokt. En annan antagonist är ett väsen väckt av kulten (kanske t.o.m. kultledaren som smittats och återuppstått?) som försöker hindra huvudpersonerna från att finna sanningen om kulten.

Tips? Åsikter?

Inlägg ändrat av Ekorren, den 2009-02-26 01:32

Ekorren

Användare
Livstidsanställd

Inlägg: 49

Öde: 6

- 2009-02-26 00:57 Jag har funderat mer på berättelsen jag har tänkt göra och började skissa upp idéer på de två Kommissarierna som alternativt skulle kunna stöta på huvudpersonerna (de skulle storma in om huvudpersonerna väljer att konsultera med Svarta Månens Orden). Tanken är dock att Kommissarierna mestadels ska visa sig för att agera symbol för hur farligt och mäktigt det som huvudpersonerna är på spåren ter sig vara. Dessa två befläckade individer ska inte nödvändigtvis vara hotfulla mot huvudpersonerna (såvida inte spelarnas val provocerar fram sådana situationer) men samtidigt vill jag lämna spår i huvudpersonernas psyken. Skulle någon av huvudpersonerna få för sig att sätta sig i konflikt med någon av dessa Kommissarier (om han är korkad nog att våga) så ska han antingen dö eller bli psykiskt traumatiserad av upplevelsen.

Jag vill ha kritik på mina prototyper till Kommissarier utifrån statistiska och regelmässiga hål.

Den Skräckinjagande

Utseende
Den Skräckinjagande är iklädd en svart kostym med en vit skjorta och en svart slips. Han bär sin Kriger Kommisariepistol-4 i ett höfthölster. Han är mycket blek, saknar kroppsbehåring och är mycket mörk runt sina uppspärrade, ådriga ögon. Han bär ofta svarta solglasögon för att hindra folk från onödig ögonkontakt.

Karaktär
Den Skräckinjagande säger inte mycket. När han närmar sig börjar känslan av obehag spridas i kroppen och alla närvarande får slå ett slag för Resistens (-5) för att se hur känslan påverkar personen. Ett exceptionellt lyckat slag innebär att personen står emot påfrestningen. Ett lyckat slag innebär att personen får Omtöcknad motsvarande det dubbla värdet av alla tärningar. Ett misslyckat slag innebär att personen får Omtöcknad motsvarande fyra gånger värdet av alla tärningar. Ett exceptionellt misslyckat slag innebär att personen får Omtöcknad motsvarande tio gånger värdet av alla tärningar. Ögonkontakt med den Skräckinjagande kan bräcka det kallaste hjärtat och de hårdaste av tuffingar. Personer som får ögonkontakt med den Skräckinjagande får slå ett slag för Resistens (-10) för att se hur känslan påverkar personen. Ett exceptionellt lyckat slag innebär att personen får Omtöcknad motsvarande värdet av alla tärningar. Ett lyckat slag innebär att personen får Omtöcknad motsvarande fyra gånger värdet av alla tärningar. Ett misslyckat slag innebär att personen får Omtöcknad motsvarande tio gånger värdet av alla tärningar. Ett exceptionellt misslyckat slag innebär att personen får Omtöcknad motsvarande tio gånger värdet av alla tärningar men drabbas även av ett dödligt Sår (kan te sig som en hjärtattack) oavsett personens Sårtröskel. Ett möte med den Skräckinjagande kan vara dödligt skrämmande.

Drivkraft
Den Skräckinjagande är medlem i Kommissariatet och därför är hans huvudsakliga drivkraft att rensa Imperiet från smittade samt farliga ockulta element. Han är inte nödvändigtvis hotfull och kan dämpa sin skräckinjagande aura i närheten av oskyldigt folk. Kommer du i vägen för hans mål eller om du besitter nödvändig information kan han använda sin skräck till att tortera och driva dig till vansinne.

Relationer
Den Skräckinjagande är nära partner med Livssugaren.

Övrigt
Den Skräckinjagande är en mästerlig kombattant.

Livssugaren

Utseende
Livssugaren är iklädd en svart kostym med en vit skjorta och en svart slips. Han bär sin Kriger Kommisariepistol-4 i ett höfthölster. Han är ganska kort och smal vilket kan ge det falska intrycket att han är en sämre kombattant. Hans hud är olivaktig och han har glänsande svart hår i lockar, uppenbarligen en celenk.

Karaktär
Livssugaren är den mer pratsamme av Kommissarierna. Att han är den som för talan och att han verkar immun mot den Skräckinjagandes aura av skräck tycks tyda på att denne är de bådas ledargestalt. Trots att Livssugaren är celenk och ser relativt svag ut slåss han som en mästerlig kampsportsutövare och har den fördelen att han kan regenerera sina sår, dock inte utan kostnad. När Livssugaren får ett Sår kan han läka detta genom att suga livskraften ur människorna omkring honom. För varje Sår han regenererar får alla närvarande Omtöckning motsvarande 2T (skulle värdet överstiga personens Sårtröskel kan denne växa såret i Livssugarens ställe). Tyvärr tar det en runda för honom att läka sina skador och han verkar inte förlora någon Omtöcknad av det. Om någon däremot skulle råka dö av att ha fått livet sugit ur sig kommer Livssugaren känna den dödes energi inom sig som eufori och förlora all sin Omtöcknad (och dessutom får en +5 bonus på alla handlingar inom loppet av några rundor). Det effektivaste sättet att döda Livssugaren är att ha den turen att han slår ett exceptionellt misslyckande på sin Livsvilja innan han hunnit börja läka ett Sår.

Drivkraft
Livssugaren är medlem i Kommissariatet och därför är hans huvudsakliga drivkraft att rensa Imperiet från smittade samt farliga ockulta element. Han är inte nödvändigtvis hotfull och dödar vanligtvis inte oskyldiga civila. Kommer du i vägen för hans mål kan du räkna med att bli avrättad och om du skulle skada honom skulle han inte tveka att suga din livskraft från dig.

Relationer
Livssugaren är nära partner med den Skräckinjagande.

Övrigt
Livssugaren är en mästerlig kombattant.

Det här är mina tidiga prototyper av de båda berättarpersonerna. Jag vill att huvudpersonerna ska minnas mötet med dem (om mötet skulle uppenbara sig) och förhoppningsvis få spelarna att skrika rakt ut när de inser vilken jävla mardröm det är att provocera en Kommissarie. Jag har skummat igenom kapitlen om Befläckelsen innan jag skissat upp dessa berättarpersoner och jag undrar därför om de håller spelmässigt? Deras krafter är sannerligen mörka och farliga och det kan skapa intressanta berättarscenarion. Statistiken från skräcken och regenererandet är inte vida genomtänkt och kan därför visa sig obalanserat under spelsessionen, men om ingen av er har direkta tips nu på hur jag bör modifiera deras förmågor så får jag improvisera fram en lösning under sessionen.

Sjunde Inseglet

Användare
Frilansare

Inlägg: 108

Öde: 19

- 2009-02-26 12:31 Ett tips kan vara att prova att låta den skräckinjagande minska Välmåendet istället för att ge omtöcking och helt enkelt lösa det hela med gestalten Skräck på sidan 305.

Jag har själv tänkt att spelleda Kult med Noirs regler och anser att reglerna för Välmående är lite för strikta för den typen av skräck. Ett tips om du vill att huvudpersonerna inte ska bli galna eller självmordsbenägna för tidigt i berättelsen är att låta dem återhämta Välmående fortare eller göra Välmående 0 mindre allvarligt.

En variant skulle kunna vara att sänka huvudpersonens Maximala välmående med 1 varje gång temporärt Välmående når 0 samt ge huvudpersonen en krämpa, rädsla eller svaghet kopplad till chockupplevelsen. Efter några timmars vila kan temporärt Välmående ha nått Maximalt Välmående igen. På så sätt kommer begränsningarna göra huvudpersonerna mer psykiskt ärrade ju fler skräckupplevelser de utsätts för, men huvudpersonerna kommer fortfarande vara spelbara.

Inlägg ändrat av Sjunde Inseglet, den 2009-02-26 13:32 ”Och när Lammet bröt det sjunde inseglet uppstod i himlen en tystnad, som varade vid pass en halv timme. Och de sju änglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo till att stöta i sina basuner.”

(Uppenbarelseboken 8:16)

Ekorren

Användare
Livstidsanställd

Inlägg: 49

Öde: 6

- 2009-02-26 14:39 Sjunde Inseglet skrev:
Ett tips kan vara att prova att låta den skräckinjagande minska Välmåendet istället för att ge omtöcking och helt enkelt lösa det hela med gestalten Skräck på sidan 305.

Jag har själv tänkt att spelleda Kult med Noirs regler och anser att reglerna för Välmående är lite för strikta för den typen av skräck. Ett tips om du vill att huvudpersonerna inte ska bli galna eller självmordsbenägna för tidigt i berättelsen är att låta dem återhämta Välmående fortare eller göra Välmående 0 mindre allvarligt.

En variant skulle kunna vara att sänka huvudpersonens Maximala välmående med 1 varje gång temporärt Välmående når 0 samt ge huvudpersonen en krämpa, rädsla eller svaghet kopplad till chockupplevelsen. Efter några timmars vila kan temporärt Välmående ha nått Maximalt Välmående igen. På så sätt kommer begränsningarna göra huvudpersonerna mer psykiskt ärrade ju fler skräckupplevelser de utsätts för, men huvudpersonerna kommer fortfarande vara spelbara.<br /><br />Inlägg ändrat av Sjunde Inseglet, den 2009-02-26 13:32

Tack för kommentaren. Jag hade inte läst avsnittet om Skräck tidigare men efter att ha läst det insåg jag att det skulle fungera mycket bättre och bli enklare för mig att kontrollera som berättare. Med Livssugaren hade jag en Regenerator i åtanke men ville göra han mer skrämmande genom att suga livet ur de i hans närvaro. Hur tror du det skulle fungera? Låt oss säga att huvudpersonen skjuter Livssugaren i pannan. Han börjar genast läka såret och huvudpersonen känner (under rundans gång) att det börjar svida i hans egen panna. Hans Omtöcknad är mer än hans Sårtröskel och han får ett Sår (som inte är dödligt). Huvudpersonen blöder från pannan och känner ett värkande broskigt lager från att pannbenet börjat knäckas. Det blir inte lika dödligt som såret skulle ha varit för Livssugaren innan han läkte det, men det är tillräckligt för att väcka skräck hos huvudpersonen (och förmodligen även sänka dennes Välmående).

Sjunde Inseglet

Användare
Frilansare

Inlägg: 108

Öde: 19

- 2009-02-26 22:03 Med Livssugaren hade jag en Regenerator i åtanke men ville göra han mer skrämmande genom att suga livet ur de i hans närvaro. Hur tror du det skulle fungera?

I berättelsen Järnkistan har en av huvudpersonerna förmågan Återuppväckelse som får honom att återuppstå genom att dra livskraft (orsaka lika många Sår som behövde stabiliseras) ur andra varelser. I hans fall drog han livskraft även från växter och till och med döda ting (som åldrade och vittrade vid regeneringen).

Men ja, jag tycker att det är en cool tvist på gestalten Regenerera. ”Och när Lammet bröt det sjunde inseglet uppstod i himlen en tystnad, som varade vid pass en halv timme. Och de sju änglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo till att stöta i sina basuner.”

(Uppenbarelseboken 8:16)

Ekorren

Användare
Livstidsanställd

Inlägg: 49

Öde: 6

- 2009-03-04 02:34 Av det jag har läst om ätten Arkady är de ganska introverta och främlingsfientliga. Hur logiskt är det med en Arkady som har lämnat lyxlivet och flyttat till en fallfärdig klosterkyrka? Det här är mitt koncept:

Överstepräst Maxander Markal de Arkady / ”Skuggprästen”

Överstepräst Maxander Markal de Arkady är en mauristisk överstepräst och abbot inom klosterkyrkan Månljus (utanför Ruinstäderna med utsikt över Det fallna tornet - eget koncept). Han sägs vara smittad av en befläckelse och munkarna och prästerna inom hans kyrka känner till detta men talar aldrig om det. När man ser honom i ögonen kan man ibland ana hans skugga ta formerna av vidunderliga varelser eller resa sig hotfullt mot ens egen skugga. De utanför Månljus som känner till detta fenomen brukar diskret kalla honom för Skuggprästen. De flesta av tvivlare som lägger märke till fenomenet ser det bara som en synvilla i ögonvrån. Fenomenet är hallucinationer och visar sig olika för olika personer. Ju mer man tror och ju räddare man är för vad skuggan ska visa desto mer skräckinjagande former tar den. De flesta av prästerna och munkarna i Månljus ser inte Maxander i ögonen när de talar med honom utan sänker huvudet och fäster blicken på hans skugga. Så länge de fokuserar blicken på hans skugga brukar den inte visa något för dem.

Maxander är mycket medveten om sin befläckelse men uppskattar inte när den kommer till tals. Skulle en präst eller munk i Månljus ta upp ämnet blir de ofta bestraffade med en örfil. Folk utanför kyrkan som tar upp ämnet blir ofta ignorerade eller möts av förnekelse. Annars är han en vänlig präst men som beter sig fint och narcissistiskt på grund av sin höga rank och sitt ätteblod. Han är mycket kunnig inom religiös och ockult lära och har ägnat större delen av sitt liv åt att lära om, finna och utrota kättare och ond befläckelse (han är medlem i Svarta Månens Orden).

Han är lång och smal med beniga drag. Hans ansikte är rynkigt och blekt och han har mörka ringar under trötta ögon. Han klär sig ofta i en svart-lila sidendräkt med guldbrodering där prästkragen tydligt syns. Han bär även ett kors i silver runt nacken.

Överstepräst Maxander Markal de Arkady är en mästerlig civilist.

Jag kan även tillägga att han inte är speciellt omtyckt bland andra i Arkady (vilket är förståeligt).

Månljus (eget koncept)

Månljus ligger i utkanten av Ruinstäderna med utsikt över Det fallna tornet. Det är en stor kyrkobyggnad som har funnits med länge men bevarats väl trots ruinerna omkring. Tidigare hade den ett tillhörande kloster men de flesta av klosterbyggnaderna ligger i ruiner. Muren omkring innergården är ännu någorlunda väl bevarad och några enstaka byggnader finns kvar där munkarna kan bo. Faktum är att klostret ännu lever vidare och några dussin munkar bor ännu kvar. Många av klosterbyggnaderna har restaurerats men med en modernare prägel. Delar av Månljus har bevarat det traditionella religiösa temat med hotfulla statyer och stenpelare medan restaurerade delar är i modernt tegel och smälter bättre in med den övriga staden. Detta bidrar även till en minskning av vandalisering av slödder och hatare som har köpt Statens propaganda. Många tror även att klostret inte längre används till religiös verksamhet. Tack vare murarna omkring innergården finns det ingen insyn och den vanlige medborgaren känner därför oftast inte till munkarna som bor innanför. Förutom klosterbyggnaderna och innergården finns även själva kyrkobyggnaden med det stora kapellet. Bakom kapellet finns rum där prästerna bor och har sina kontor. Det finns även lärosalar och ett bibliotek med många gamla skrifter.

Det finns två ingångar till Månljus. Den stora porten leder direkt till kapellet men den har varit förseglad sedan många år. Anledningen till detta är för att det ofta har kommit in vandaler, slödder och hemlösa som har ställt till med problem för prästerna. Vid sidan av den stora porten finns en dörr som leder till en korridor längs kapellets långsida. Innanför dörren finns en präst eller munk som endast släpper in människor som är där för ceremonier eller för att be. De besökare som känner till att kyrkan fortfarande är verksam är oftast fattiga arbetare i området som är religiösa (oftast i hemlighet). Prästerna brukar känna igen ansiktena på de flesta av de vanliga besökarna. Dessa är dock inte tillåtna i de inre salarna eller i innergården. Är det någon som prästerna däremot kan lita på så kan undantag ske och vissa kan även få tillgång till biblioteket. Under kapellet finns mörka katakomber, dammiga salar och rum för seanser och ritualer. Det finns även många hemliga gångar som leder djupt ned i underjorden. Ingen förutom de ledande prästerna och några undantag bland munkarna har tillgång till dessa salar och korridorer.

Månljus abbot heter Maxander Markal de Arkady och är medlem i Svarta Månens Orden tillsammans med de ledande prästerna och några av de skickligaste munkarna. Alla präster och munkar känner till att medlemmar i Svarta Månens Orden använder klostret och vissa av munkarna är befläckade barn som placerats där för skydd och för lärdom. Detta är dock något okänt för utomstående kyrkobesökare. Staten känner till att kyrkoverksamhet pågår i byggnaden men har ännu inte reagerat på det. Det verkar även som om Kommissariatet har misstankar om att Svarta Månens Orden finns där. Det går rykten bland prästerna att Maxander Markal de Arkady har fått besök ett fåtal gånger av kommissarier som ställt frågor men att han ännu har klarat sig bra på grund av sitt ätteblod och inflytande.

Inlägg ändrat av Ekorren, den 2009-03-04 04:08

Ekorren

Användare
Livstidsanställd

Inlägg: 49

Öde: 6

- 2009-03-05 18:08 Jag försöker komma på ett namn till berättelsen och tar gärna några förslag. Om någon har förslag på namn som kretsar kring mörker, ockultism, skräck, Svarta Månens Orden och sånt så är jag mycket intresserad av vad ni har hittat på. Jag funderade på något som: I skräckens skugga (men tyckte det kändes lite kliché) eller Under den svarta månen (men tyckte något sånt kunde passa bättre om jag utvecklar det till en krönika). Förslag?

Ekorren

Användare
Livstidsanställd

Inlägg: 49

Öde: 6

- 2009-03-08 23:06 Jag har haft den första spelkvällen med min debut som spelledare (var inte så läskigt som jag hade förväntat mig). Rent regelmässigt gick det bra men det var vissa saker i berättelsen som jag kände inte riktigt fungerade och som spelarna påpekade.

För det första ansåg de att det gick lite för fort fram. De hade nog förväntat sig en längre introduktion innan jag presenterade den första vändpunkten. Tyvärr är en av anledningarna till detta att en av spelarna hoppade av någon vecka innan vi skulle börja spela och jag fick ta över en väsentlig roll som berättarperson (och förlorade därav ett flertal introduktionsscener som vidare hade byggt upp handlingen). En annan anledning är ett s.k. spelledardilemma som jag inte hade räknat med eftersom detta var min debut: spelare kan faktiskt handla på annat sätt än jag hade tänkt mig vilket resulterade i att ett antal scener togs bort eller flyttades om.

För det andra hade jag glömt mina anteckningar hemma eftersom vi ursprungligen hade tänkt spela Exalted men ändrade oss och spelade Noir istället. På grund av detta introducerade jag en bomb med fel berättarperson och råkade därför också ta bort några introduktionsscener och göra det för lätt för spelarna att finna den rätta vägen att gå vidare.

Trots dessa missöden så blev det en positiv upplevelse och de tyckte att jag handlade bra för att vara första gången. De underhölls av berättelsen och väckte samtidigt några frågor som jag måste besvara innan nästa spelkväll. Bl.a. känns det som en av huvudpersonerna kan distanseras från den röda tråden och jag måste preparera bomber som kan förhindra detta från att hända.

Jag kommer att lägga upp berättelsen för nedladdning efter att den är fullständigt speltestat och korrigerad för att fylla igen eventuella hål och fixa missarna under spelandet.

Forumlista Noir Krogen