Ucrane
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 4 |   |
Öde: 2
|
Konspirationen av episka proportioner - 2008-01-08 11:00
Jag har haft denna idé för en längre tid, inspirerad av att vi faktiskt inte vet någonting om fienden. Det här är upplägget:
Vi har några vänner som, p.g.a. ett litet mord här och där kanske, blir skickade till fronten och separeras till olika regementen. Väl där får de utstå propaganda, idiotiska befäl, fanatiska idioter och befallande fanatiker som tror sig vara befäl. De tror sig allihopa vara i ett storskaligt krig... sanningen är mycket mycket hemskare.
Nåja, nu råkar det vara så att en av huvudpersonernas regementen har beordrats att storma en av fiendernas bunkrar/befästningar. De stormar, de mördar och de torterar. MEN, nu råkar det plötsligt visa sig att en av de där soldaterna (eller flera, beror på hur många deltager) är huvudpersonens vän(ner)! Konflikt uppstår och efter långa diskutioner mellan soldaterna (där kanske någon olycklig själ skjuts ihjäl) uppdagas det att de båda tillhör staten, och båda trodde att de andra var fienden. Fienden verkar inte alls finnas, bara två faktioner av Statens soldater stridandes mot varandra i den kalla norden. Upprörda och förbannade vill soldaterna göra något åt saken, men... vem skulle tro dem?! Staten skulle göra allt för att tysta ner det och har en armé (två faktiskt) att sätta emot två decimerade regementen som verkar ha sina skruvar en aning för lösa. Oddsen är rätt låga att lyckas alltså.
Hur huvudpersonerna tar itu med dessa problem lämnas fritt men idéen bakom att Fienden är Staten och tvärtom är att de vill försvaga och ena populationen så att de inte kan och inte vill revolutionera och så att de kan testa nya vapen(och kanske något annat, vem vet?). Normalt sett brukar vänner hamna på samma sida av de två stridande faktionerna men nu verkar en simpel papperssorteringmiss lett till Statens stundande undergång.
Kanske var det detta som Presvedonia upptäckte och därför bröt sig ur, med de religösa orsakerna spridna av Staten för att mörka hemligheten.
Jag har tyckt att denna episka kampanj kan bli riktigt bra, men som det ser ut nu känns det som om det sitter ganska löst och verkar för bra för att vara sant. Jag efterfrågar lite åsikter på det jag har skrivit och förslag på vad jag kanske kunde lägga till eller ändra på.
Tackar på förhand!
"Jag älskar namnet Vladimir, så mycket faktiskt att nästan alla mina huvudpersoner hetat det. Vissa kallar det brist på fantasi, men för mig är det ett tecken på äkta kärlek." |
